Göteborgsmamman

God morgon på er ♥

Hoppas ni mår strålande. Jag har precis hällt upp en kopp kaffe, slagit mig ner i soffan och bäddat ner både Emilia och mig under en filt framför ett husprogram. Jag älskar husprogram! Både när de renoverar, inreder eller bygger nytt – tycker förändringar är magiska!
Solen lyser här i Göteborg idag medan Kulturkalaset och Pride pågår för fullt. Det är så kul med mycket folk i rörelse och musik som spelas under dagarna och in på småkvällarna. Folk som visar kärlek, äter churros och bara njuter av livet. Sensommaren när den är som bäst 🙂

Samhället har blivit bra på så många sätt. Vi får älska vem vi vill, tycka vad vi vill och leva hur vi vill. Det märks att vi kommit fram i utvecklingen och ibland är det rätt kul att tänka på vad de som levde för 100 år sedan hade sagt om man berättade hur vårt samhälle såg ut idag.
Men all denna öppenhet har också verkat göra det okej med att man får säga vad man vill till sina medmänniskor. På gott och ont naturligtvis, men tyvärr har också näthatet vuxit sig alldeles för stort. Någon blir hatad för att hon inte gillar surströmming, en annan för att hon som mamma bad om hjälp på bussen och en tredje för att han hade något utmärkande i sitt utseende. Detta slutade i mängder med hatkommentarer, hot och förtryck. Det handlar om mammashaming, diskriminering, näthat och MOBBNING.

Att få en elak kommentar från någon bakom en skärm brukar allt som oftast vara värre än de kommentarer man kan få till sig i verkligheten. De gör ont ända in i själen trots att man säger till sig själv att inte ta åt sig. Det är som om personer vågar att vara ännu elakare när de sitter hemma och knapprar ner sina ord. Att man ens tar sig tid till att skriva de här elaka sakerna? Att man inte bara går vidare med sitt eget liv och låter andra sköta sitt? Vad är man för en människa som trycker ner en annan så mycket? Är inte det värre än det man väljer att trycka ner personen för? Som att äta surströmming – ärligt talat – vi är olika. Vi gör olika, tycker olika, ser olika ut och gör olika val. Kan vi inte bara utgå från att de val man gör som människa är de val som passar oss bäst just där och då? Att man inte vill ont och att man alltid vill sina barn väl? Det behövs inga mammapoliser eller uppläxare där ute – det behövs medmänniskor som vill väl. Sitt inte där och skriva taskiga saker – agera med HJÄLP. Försök visa hänsyn och att du bara vill ge tips och råd – inga rapp på fingrarna.
Ibland kanske man kan mena väl, men att det låter hårt i kommentaren. Då tycker jag man ska tänka på hur man skriver.

Näthat är mobbning och jag hoppas att näthatarna en dag vaknar upp och inser att de själva är mobbare. Att de förstår vilken skada de gör hos dem de kommenterar hos – och att de slutar. Tills dess måste vi stå upp för varandra och våga säga nej till mobbning. Precis som vi gjorde i lågstadiet. För är inte det lågt – att vuxna människor beter sig som de barn som håller på att lära sig rätt och fel?

Vi behöver inte älska alla, men vi behöver visa varandra respekt. Vi behöver visa alla respekt.

Ha nu en fin lördag hörni och passa på att lämna fina kommentarer på sociala medier just idag. Det behövs fler av dem ♥

Stor kram till er!

Vi måste lära nästa generation vad som är rätt och fel ♥