Göteborgsmamman

I samarbete med Jollyroom.

God morgon stjärnor!

Måndag, klapp, klapp, klapp! Det känns som om vi varit här uppe ett bra tag nu, även om det bara är två nätter. Det var skönt att komma upp på lördagen – gav oss en extra dag på något sätt 🙂
Inatt glömde jag dra ned rullgardinen och vaknade flera gånger till månskenet utanför som låg över den vittäckta snön. Det väckte mig flera gånger och man kan ju tycka att jag skulle passa på att dra ned gardinen då, men nej – det var så vackert, så harmoniskt och lite spöklikt att vakna till det där skenet varje gång.

På tal om spöklikt. Igår eftermiddag bestämde jag mig för en löptur i snön. Det var fortfarande ganska ljust ute och Fredrick hade varit ute och testat på längd så suget efter lite träning var alldeles för starkt.
Jag drog på mig löparkläderna och gick ut. Under de första meterna började jag nästan gråta. Det var så tyst, så lugnt och jag kände mig alldeles, alldeles ensam. Och där började tankarna. TÄNK OM det fanns älgar här? TÄNK OM det fanns vargar? Och jag är ju inte dum – det är klart det finns älgar här om det finns det i Göteborg. Men vargar? Det har man väl uppe i norr? Ja. Åh, herregud, tänk om det strosar omkring vargar i de här skogarna runt omkring mig? Jag sprang på och försökte tysta mina steg. Inte en bil passerade, inte en människa. Det hade varit ljust när jag började springa, men nu kom skymningen från ingenstans. Det blev mörkt på 10 minuter. Jag kände paniken och vände hem.
Trots den där långa uppförsbacken hem så gick det fortare än det gjort nedför. Gud, så rädd jag blev. Vad skulle jag gjort om en varg hoppat fram? Klättrat uppför ett träd? Jag som inte ens kunde ta mig uppför repen i gympasalen.
Nej, fy. Hädanefter springs det bara när det är ljust och i området vi bor.

Hursomhelst! Igår åkte ju faktiskt barnen skidor för första gången! Först skrek de utav bara helsike – in vet det där skriket som man bara inte får tyst på. Det skriket som gör att de inte ens hör sina föräldrar. Men det slutade bra. Efter något åk var så tyckte de nog tillochmed om det. Elise nöjde sig med 4-5 åk, men Julia ville åka igen och igen och igen. Det var ju ett bra betyg 🙂 Jag hoppas verkligen de kommer gilla skidåkning när de blir äldre – de här semestrarna är ju fantastiska!

Nu ska frukosten fram på bordet. Vad gör ni idag?

Kram.

Tjejernas overaller kommer härifrån, Elises mössa härifrån och ulloverallen som Julia har på näst sista bilden hittar ni här. 

Idag väntar skidor igen! Tjoho tycker Emilia! 🙂
 att lära barn åka skidor att lära barn åka skidor att lära barn åka skidor att lära

barn åka skidor

I samarbete med Jollyroom.