Hej godingar!
Då var det morgon och denna morgon vaknar vi hemma i vår egna säng. Borta bra, men hemma bäst säger de ju och hur mycket jag än älskar att se nya platser så tycker jag att det är lika skönt att komma hem.
Inatt, mina damer och herrar, sov även Julia i egen säng. Vi la henne vid 19 i den nedre delen av våningssängen och hon gick inte upp en enda gång. När Elise sedan la sig på övervåningen så hade vi helt plötsligt två stora tjejer som delade rum. Det kändes fantastiskt och som ett litet mission accomplished i en mammas ögon 🙂 mellanbarn
Idag ska vi bara vara här hemma. Fredrick ska ut och cykla och jag funderar på om det är dags för Julia och mig att hitta på något på egen hand. När vi satt i bilen på väg ner mot Falkenberg i fredags så kände jag helt plötsligt bara sån skuld över att Julia inte fått den typ av uppmärksamhet som Elise och Emilia fått. Elise hade ju chansen att vara ensambarn, men när jag väntade Emilia var jag så trött och kände inte att jag hade kraften till att hitta på allt jag ville med Julia. Vi har gjort mycket, men jag hade velat göra mer. Dessutom har ju Julia varit ett riktigt busbarn sedan hon fyllde 1 år och det har på något sätt blivit så många ’nej’ för att hon allt som oftast vill hitta på saker som brukar ge mig lite merjobb här hemma, haha. Typ hälla ut makaronerna på golvet, slita av sig en bajsfylld blöja, hänga i handfatet – ja, alla såna där saker som jag förstår är superkul för barn, men som inte känns ultimata att lära dem. mellanbarn
Så ja, jag kan känna lite skuld även om 99% av mina dagar går åt till att hitta på och göra saker för mina barn. Där och då känner man sig förbaskat otillräcklig.
Har någon av er känt skuld över något liknande? Kanske någon har samma problem som mig? På något sätt hade det känts skönt att höra att någon mer kände eller har känt så någon gång. mellanbarn
Nåväl. mellanbarn
Igår besökte vi Fredricks kompis Jonas och hans tjej + barn på väg hem från Falkenberg. De är så otroligt härliga och när vi druckit upp vårt kaffe hemma hos dem så tog Jonas med oss till Lilla Napoli – en pizzeria som antagligen kommer bli en tradition för oss varje gång vi besöker Falkenberg. De har faktiskt helt fantastiska pizzor och jag tycker nästan de var ännu godare än sist vi var där. Dessutom har de en Nutellapizza – något vi hoppade igår dock.
När vi kom hem mötte vi två trötta svärföräldrar och två uppspelta barn som la mer fokus på vad det var för paket vi kom hem med än på att faktiskt krama om sina föräldrar, haha. Ena paketet var från Jollyroom och det andra innehöll maaaaassa Playmobil i en bröllopsuppsättning som vi faktiskt vann i en tävling som Bröllopsmagasinet hade. Jag har nog aldrig vunnit något i hela mitt liv så här kändes nästan lite overkligt, haha. Barnen blev superglada iallafall och lekte ända inpå att de skulle sova. Fina barn.
Idag har vi som sagt inga planer. Vad ska ni hitta på?
Kram.
En riktig matdag igår som ni kan se, haha. Men också så himla gott och tjejerna blev minst sagt glada över överraskningen vi tog med oss hem …
Jag förstår dina tankar och känslor helt klart! Nu är ju mina tjejer ”stora”. Men får ofta skuldkänslor för min mellantjej. Hon hamnar liksom bara med av bara farten. Mina tjejer är ju nu 9,8 (på fredag) och 6 år. Antingen så placeras M (8) tillsammans med V (9) då de är som pseudotvillingar. Men samtidigt så kan hon placeras med N (6 år) då Vi faktiskt ändå är 1 år äldre än M.
Men hon och andra sidan trivs med det verkar det som. För när vi är ensamma hon och jag, så har hon svårt att ”hitta” rätt. Hon har liksom ingen att falla tillbaka mot när vi är ensamma. Hon ”tankar” ofta känslor och energi hos sina syskon.
Men skuldkänslorna kommer i vågor. Och då försöker jag göra något med bara henne. Om så bara åka till Ica Maxi för att veckohandla eller så. Hon nöjer sig med så lite. Känns fel men ändå skönt.
Jaja, nu blev detta lite rörigt. Men ja.. Jag förstår hur du känner och jag vet inte om det överhuvudtaget kommer att gå över så länge de är ”små”.
Ha en fin söndag!