Hej på er vackra ni.
Ni vet när man sätter sig ner för första gången på hela dagen och luften bara går ur en – fast på ett härligt sätt – och man inser att:
-”Det här har jag inte hunnit göra idag” – sitta ner alltså. Ta det lugnt. Dricka en kopp kaffe och hinna njuta av smaken.
Den känslan har jag nu. Och idag är den skön och något efterlängtad. Jag har haft många saker på agendan och helt plötsligt är allt avbockat och jag kan låta luften gå ur mig för en stund.
Idag hade vi Elises första utvecklingssamtal! Nu har hon hunnit bli 2,5 år vilket är alldeles galet, men inte desto mindre sant. När en av pedagogerna sa att hennes dotter var strax över 3 så kändes det rätt långt borta, men vi är ju faktiskt snart där!
Elise verkar iallafall trivas som fisken i vattnet på förskolan. Ibland kan hon vara lite trögstartad om hon tex varit hemma någon vecka, men de tyckte att hon ändå kommer igång rätt så snabbt och leker med de andra barnen. Att få höra att hon tyr sig till pedagogerna var också skönt – då vet jag att hon tycker om dem också 🙂
Nu inväntar vi pappan i familjen och jag ska börja förbereda middagen. Det blir en mix av kyckling, aubergine, zucchini, ris och kokosmjölk till middag och kanske kommer bebis lagom till efterrätten? Idag hade varit en fin dag att komma på – sol och jag känner mig väl förberedd på hennes ankomst med storken 🙂
Dessutom har jag nästan lite träningsvärk över de nedre regionerna (precis som med Julia) men jag vågar inte hoppas på för mycket…
Hoppas ni får en fin kväll.
Stor kram.
Elise första pyssel på förskolan och hon är så himla stolt! Nu ligger tjejerna i sina saccosäckar och kollar på film – lika slut som artister som sin mamma, haha.
