God morgon!
Samma sekund som tjejerna öppnade sina ögon imorse så ville de ha frukost. Under samma minut alltså. Så det var bara att direkt gå upp och fixa iordning allting för att sedan äta lite gott-gott. Nu är vi redo för torsdag!
Jag är iallafall piggare än igår, nu när jag fått lite sömn, men vissa dagar är verkligen lite mer crazy än andra om man säger så, haha.
Elise har faktiskt alltid varit den lugna – hon är lugn som en filbunke. Och så kom Julia – som är rena tornadon och totala motsatsen till storasyster. Hon är verkligen överallt hela tiden och den tiden hon inte river ut saker ur skåp, häller ut flingorna på golvet eller ställer sig på toalettstolen – då vill hon vara i famnen. Den här lilla tösen har verkligen lite svårt för att göra ingenting.
Ibland blir det bara för mycket och jag kan känna mig helt orkeslös och nästan lite knäckt, för då är det som om ingenting hjälper och som om det enklaste bara vore om jag höll henne i famnen hela dagarna – det är ju där hon är alldeles lugn. Oftast. Hon vill vara konstant aktiverad och underhållen – det kan vara rätt tufft alltså.
Ibland vill man bara säga -”Julia, mamma bajsar. Kan hon få göra det ifred? Utan att du klättrar upp i hennes knä? Det tar längre tid då och mamma behöver verkligen bajsa just precis nu.”
Vet ni hur jag menar?
Man vill liksom bara lägga sig i sängen och sova när hon själv lägger sig vid 19, men då vill man ju också mysa med resten av familjen och bara vara för en stund.
Sen är hon ju rätt rolig alltså, med alla sina påhitt – jag vill bara ha obegränsat med enerig för att kunna orka med i hennes tempo.
Barn ett och tre brukar vara lika enligt sägen – låt oss hoppas att det blir så, haha. Julia har nämligen spritt i benen så det räcker åt dem alla tre 🙂
Ni med fler barn – hur lika eller olika är era barn?
Ha nu en fin dag! Imorgon är det fredag!
Kram.
// Bus-Julia! <3 //
Samuel (min äldsta) har alltid varit den vilda. Sitta still är inget roligt och koncentrationen är inte alltid på topp. Alexander (mitt andra barn) är lugn som en filbunke. Han är tio år nu och inte särskilt vild eller trotsig av sig. Ida (mitt tredje barn) är en riktigt envis flicka. Hon vill bestämma allt och går sällan med på att göra på något annat sätt än på sitt eget vis. På mina barn stämmer visst myten rätt bra, haha.
Hahaha, men man får ju ändå säga att det är kul med olika personligheter – även om det kan tära på en ibland ;D Kul att du delade med dig – tack! Kram <3
Hm.. Samantha var rätt lugn av sig. Mary däremot. En orkan! Och så kom Ebba. Hon är som en blandning av de andra två. Hon klättrar, slår sig och är precis som Mary i det skedet. Nästan snäppet värre. Men hon är också kelig, lugn och ofta sugen på att vara i famnen (kan tex se en långfilm och då bara vara i famnen hela tiden).
Åh, kul att du delade med dig! Julia kan ungefär se introt till en långfilm – om ens det, haha. Men ibland blir hon sådär superkelig och häromdagen somnade hon tillochmed i mitt knä – såååå mysigt!! <3Kram finis <3