Hua!
Det är en underdrift att säga att man behöver lite extra tålamod som förälder ibland.
Julia är inne i en period där hon skriker och skriker och skriker och skriker. Inte för att hon är ledsen, har ont eller något sånt – nej, hon skriker för att uttrycka sig vad det än må vara.
Och vad tror ni då Elise gör den lilla retstickan? Jo, hon triggar henne såklart genom att skrika ännu högre och ännu vassare.
Till en början må det vara rätt gulligt, men när man plötsligt kommer på att man inte kunnat tänka på ett par timmar så börjar jag nu överväga att köpa såna där hörlurar som byggare har med en inbyggd radio.
Jag kommer inte ihåg att Elise höll på såhär länge med perioden där hon testar sin röst, men med Julia känns det som om det pågått i en evighet.
Är det någon som kommer ihåg den här perioden? Som kanske är mitt uppe i den eller som har några tips på vad man kan göra när inget hyschande i världen hjälper? 🙂
Kram.
// En fin blomma som Julia fick på sitt dop från sin farfars bror. Gammelfarbror? //
haha så är det här också. Prim ropar "MAMMA, PAPPA" och skriker. Tilda ropar " det är inte din!" eller "kolla vad Penny gjorde!". De triggar varandra ja. Jag försöker inte bli arg och hotar med att det blir inget kalas haha. Än så länge funkar det och Tilda ger med med "oookey…!" hahaha!