Åh, jag måste visa er en sak. Min mamma har alltid en tanke bakom när hon köper presenter, men den här fick det nog tillochmed att nypas i Fredricks hjärta lite grann.
När den här bilden togs hade jag kört upp för Stelviopasset i Italien – något som jag gärna inte gör igen, haha. Med bil kommer man nätt och jämt runt i svängarna och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om jag fick möte. Dessutom är det brantare än brantast på kanterna och inte ett staket så långt ögat kan nå. Hur fasen vågade jag?!
MEN den som ska ha cred är Fredrick – som cyklade hela vägen upp. Det är mer än galet.
Så den här bilden togs när jag och tjejerna kört upp och Fredrick efter en stund gjorde oss sällskap. Vi står uppe bland molnen, korv med bröd i handen och en stolthet som fick det att tåras i bådas ögon. Det här är verkligen en merit för cyklister och stackars Fredrick hade aldrig kunnat bryta för jag hade aldrig åkt ner och hämtat honom, haha.
På den här bilden hade han gjort det – uppnått ett av sina delmål i livet och den ville mamma föreviga.
Han är stark den där mannen och hon är otroligt påhittig den där mamman.
// Ett presenttips är att förstora en bild på ett fint minne. Den här bilden fick Fredrick från mamma på hans födelsedag igår. //
