Göteborgsmamman

Förmågan att känna rädsla. När jag blev gravid första gången så innebar detta rädsla för allt. Inte för att det skulle bli missfall eller att något skulle hända med barnet – även om detta också fanns på min skrajhets-lista – utan för att vi skulle få inbrott, för att jag skulle bli rånad på gatan eller att det skulle börja brinna. Det låter ju helt galet, men så var det och idag kan jag vara rädd för samma saker, men då tillkommer alla saker jag är rädd för som kan hända barnen. Det är nästan så jag skäms över min höjdskräck som förr stod i centrum, haha. 

 

15 extra armar. Som förälder är det ingen myt att man blir en bläckfisk! Man ska rodda allting och blir så grym på att göra flera saker samtidigt. 

 

Fler gråtkanaler. Häromdagen visade Fredrick mig ett klipp på ett maraton. En av de i täten börjar plötsligt vackla fram 400 m innan mål och man ser att han inte vet var han är någonstans. Bakom honom kommer hans bror – som också tävlade – och hjälper honom att komma i mål där han dessutom ser till att han kommer före honom över strecket. Det här klippet fick mig till tårar och ännu en gång nu när jag berättar om det. Jag blir rörd för allt som är fint!

 

Kärlek. Tänk om någon kunde berättat för mig som 15-åring hur det var att känna sann kärlek. Kärleken mellan mig och Fredrick är oslagbar, och kärleken till våra barn är omänsklig. Jag hade gjort allt för dem! 

 

Tidspessimistisk sida. ”Allt tar längre tid än man tror” har jag börjat tänka vilket gör att jag ofta är i god tid till alla möten och påhitt plus att mycket kan göras i lugn och ro. Det tog dock ett tag innan jag fattade i hur god tid jag kvar tvungen att vara ute i från att Elise föddes. 

 

Mindre plånbok. För det som finns där i är matpengar och pengar som på något sätt alltid lyckas gå till barnens kläder – för det är så mycket roligare med småkläder!

 

Bättre planerare. En nödvändighet för att livet ska flyta på här hemma. 

 

Rundare ögon. Tv-tittandet är nästan som bortblåst. Här är det lek och bus som gäller!