I samarbete med Bröllopsdekorationer.com,
Hej alla turturduvor!
Ni kanske var en del som läste bloggen när jag och Fredrick förlovade oss på alla hjärtans dag i år – väldigt roligt att ni fortfarande läser 🙂 För er som inte hade hittat hit då så kan ni läsa vår förlovningsberättelse längst ner i det här inlägget och vad jag skrev när allting landat 🙂 Det var en helt underbar dag i mitt liv och jag kan inte längta mer än till när vi ska gifta oss.
Fram tills dess så är det en himla massa inspiration som behövs! Vi har sagt runt nästa sommar, men inte riktigt satt ett datum än. Det är skönt att inte behöva stressa förrän man känner att allting är 100% klart.
Men drömma får man! Därför vill jag tipsa om en hemsida som har fantastiska bröllopsdekorationer. Hemsidan heter passande nog brollopsdekorationer.com och har underbara saker att använda till den stora dagen.
En annan bra sak med den här hemsidan – förutom alla underbara tillbehör – är att man kan hyra saker som du kanske inte kommer använda senare. Som stolsöverdrag, dukar eller stolsrosetter.
Här kommer ett litet smakprov – är det inte fint? 🙂 Och glöm inte – förlovningsberättelsen efter bilderna 🙂
Kram.
Hej gulliga ni!
Ja, men vad säger ni – vill ni höra hur han gjorde? Om han gick ner på knä eller om han fick mig att svälja ringen som låg i champagne? Här kommer den – min förlovningsberättelse.
Det var alla hjärtans dag i år, 2016-02-14. Det var den längsta söndagen i mitt liv och efter att Elise hade varit superförkyld hela dagen (=dundergnällig!) så fanns det inte mycket kraft kvar hos mig. Det som fick mig att inte skrika rätt ut var tanken på att våra föräldrar skulle komma och jag och Fredrick skulle få gå ut och äta och gå på bio. Vi skulle få vara ensamma i flera timmar och det behövdes verkligen där och då.
Föräldrarna kom och vi sprang bokstavligt talat ut. Fredrick hade bokat bord på El Corazon som ligger på Avenyn här i Göteborg och jag hade fixat biljetterna till bion 2 timmar efter bokat bord. Restaurangen var fullknökad och Fredrick hade lyckats lösa ett bord trots att hovmästaren sagt att det var fullt – sa han kanske vad som komma skulle? 🙂 Vi fick en underbar plats precis vid fönstret och kunde se alla kärlekspar strosa förbi utanför.
Fredrick bestämde mat och jag önskade pepsi max att dricka. En stund senare kommer maten in – pizza till Fredrick och kycklingfajitas till mig. Den absolut godaste rätten jag ätit på många, många år. När klockan slog 19:30 betalade vi, drog på oss ytterkläder och gick ut. Nu måste jag förklara miljön för er lite: utanför restaurangen möts man av spårvagnsspår som sträcker sig längs med avenyn. Det finns inga staket utan går bra att gena över utan problem. Vi låter en spårvagn passera innan vi går över. En bit bort närmar sig en vagn åt motsatt håll. Jag går en liten bit framför Fredrick och känner plötsligt att han tar ett grepp om min hand och under tiden jag vänder mig om säger han: ”Malin Stensson, eftersom du är kvinnan i mitt liv…”. Mitt hjärta börjar slå och när jag möter hans blick smälter jag. Är jag i himlen? Han går ner på knä, ler ett alldeles magiskt leende och fortsätter: ”Vill du gifta dig med mig?”. Jag tittar runt omkring oss och får se en tjej stanna sin kille för att titta bort mot oss. Jag ler. I mitt huvud går allt så långsamt och jag inser att vagnen närmar sig oss. ”Men ja! Det är klart jag vill!” säger jag och kysser honom där han står. ”Men nu MÅSTE vi flytta på oss – det kommer en vagn!” säger jag och skrattar. ”Kom nu!” lägger jag till och drar bort honom från rälsen, upp på trottoaren och vi sätter på varandra ringarna. Jag ångrar mig lite att vi inte lät vagnen stanna framför oss för att göra det hela lite mer dramatiskt, men här i Göteborg kan man inte chansa på att de faktiskt stannar, haha. När Fredrick ställer sig upp hörs applåder från vår lilla publik och jag ler bort mot dem, tar Fredricks hand och går – med ringar på våra fingrar.
Fredrick tyckte att allting gick jätte fort, medan jag tycker att vi stod där huuur länge som helst. Jag tror att jag ångrar mig lite att jag inte drog ut på det för hans skull, för att han skulle få vara nervös en stund till – samtidigt som tiden såklart alltid går extra fort för den som planerat något eller är lite nervös. Jag kanske skulle gett honom en skrämmande blick för att få honom att tveka för en sekund? Haha. För mig var det alldeles underbart – han hade inte kunnat göra det bättre. Nu kan vi berätta för våra barn att deras pappa friade till mamma just där. På de där spårvagnsspåren mitt på avenyn.
Tack älskling, för allt du gör, för att du är du och för att jag får spendera resten av mitt liv med just dig. Jag älskar dig.
// Snacka om att du gör mig lyckligast i världen! <3 //
