Göteborgsmamman

Jag kommer in i perioder där jag tänker att ”nu jäklar – nu ska jag vara snygg varje dag!”. Jag planerar att mina morgnar ska börja extra tidigt för att jag ska hinna fixa håret, matcha kläder, ta på mig snygga underkläder och jag ska köpa nytt smink som är anpassat perfekt till min hy. Ekologiskt kanske? Och av något lyxigt märke? Men jag vet inte vilka kläder jag ska ha – kanske ska använda mig av en personal shopper? Jag börjar googla och inser att utbudet inte är så stort i Göteborg så jag lägger ner det och tänker att en svart kavaj blir perfekt till de lika mörka jeansen jag har liggandes i garderoben.

Nu ska jag inte till jobbet utan vara hemma med mina barn. Jag är mammaledig, men vill vara snygg ändå – för min egen skull såklart, och för min sambo. För att behålla den nykära känslan trots att han sett mig krysta ut två barn.

Dagen därpå vaknar barnen och dagen är igång. Det fixas frukost, kläs på, ett barn somnar och jag passar på att duscha medan ’Babblarna’ går på repeat. Jag borstar ut det blöta håret och tar på mig närmsta plagget som råkar vara ett par mysbyxor. Vi är försenade till BVC och jag tar tag i den alldeles för stora dunjackan, sätter ner barnen i vagnen, tar med vattenflaska till den stora och ilar iväg. Mascaraborsten ligger orörd i skåpet och jag har glömt att smörja in ansiktet. Det är kallt och folk måste tro att jag inte är klok som går utan vantarna och mössan som ligger kvar hemma på byrån. Lade jag ner BVC-boken i väskan efter att den äldsta läst i den för dockan? Fick jag med extrakläder till den minsta? Maten är nedpackad och ostkrokar för att avleda om det skulle behövas. Just det! Jag skulle ju vara snygg idag – skit också! Aja, vi börjar om imorgon – då har jag ju inget inbokat och hinner med att fixa mig.

När jag var gravid med första barnet skulle jag minsann vara snygg och fräsch varje dag. Jag skulle lägga ansiktsmask en gång i veckan som jag inte ens gjorde innan, hålla efter utväxten, göra all mat från grunden, raka benen flera gånger i veckan och vara en chic mamma som var ute och lekte i parken varje dag mellan frukost och lunch. Jag skulle vara perfekt utan att ens veta vad det innebar. En sån mamma som pryder förstaomslaget på alla föräldratidningar, kanske? Som sitter där leendes med knallvita tänder och inte en kräkfläck så långt ögat kan nå.

Så kom verkligheten och jag hann inte ens med hälften av allt som det innebar att vara en stylad morsa. Jag har fixat håret inför våra två dejter de senaste 1,5 åren, låtit foundationen stå orörd tills den blivit gammal, köpt upp alla barnmatsburkar i lokalbutiken och låtit stubbiga ben bli en livsstil. Jag har låtit tvätthögar växa, köpt alldeles för mycket hämtmat och förstått de som hoppas på att dygnet ska få fler timmar. Utöver det har jag hunnit stressa, prioriterat ställen att dammsuga och retat mig på fettfläckar som suttit på spegeln alldeles för länge.

Jag vet inte varifrån alla måsten kom ifrån från första början, men jag vet att de inte betyder så mycket när allt kommer till kritan. Jag vet att jag inte ska skämmas för att mina barn fick pannkakor med sylt och grädde till middag, eller för att de satt i pyjamas under overallen när vi var i parken. Det spelar ingen roll om jag är top-notch när vi går ut med hunden eller om jag har haft samma tröja två mammaträffar i rad. Är det vinter så är man blek och har barnen smutsiga kläder så beror det på att vi pausade vi gungorna innan vi möttes upp. Jag hoppas att det är lika okej för dig som det är för mig att jag inte klockar mattider och att jag inte är som den mamman man kan läsa om i barnböckerna. Jag är perfekt för mina barn och jag gör så gott jag kan vad gäller allting – inget betyder mer än det.

Istället för att tänka på hur mycket folk kanske bryr sig – så kan vi fokusera på hur lite de faktiskt gör det. Så sätter vi standarden därifrån tycker jag. Och plötsligt spelar inget mer än lycka någon roll.

Kram till alla mammor som är perfekta precis som de är!