Hej på er!
Fredrick är ute och tar en stadspromenad med några kompisar och jag har precis nattat Elise som verkat somna på första försöket. Nu sitter jag och har precis andats ut och njuter av att låta fingrarna smattra mot tangentbordet.
Idag har vi gjort absolut ingenting. Det var fint väder (idag igen – kors i taket!) och vi tog vår dagliga stadspromenad. Det är så himla skönt att bo i stan under sin mammaledighet. Visst kan det bli tråkigt att gå i samma affärer dag ut och dag in, men jag känner att det är folket jag behöver se springa runt och uträtta sina ärenden. Det är himla skönt att ha fler själar runt omkring sig. Trots detta drömmer jag vidare om ett vackert hus vid vattnet .. Allt har sin tid, inte sant?
Det är så himla viktigt att stanna upp och känna efter hur man mår inombords när man är förälder. Det är mycket som ska klaffa, man ska tänka på mat, blöjbyten, hur länge de kommer vilja sitta i vagnen, vem som gör vad, vad middagen ska bestå av, om man hinner träna osv osv. Utan att tänka på det så går man ofta på högvarv.
Idag satte vi oss vid ett cafe, beställde in varsin bakelse med kaffe och bara njöt. Elise kunde varit gladare, men så är det ju ibland – att de hellre kryper omkring än sitter i en vagn. Mitt i allt så hann jag pusta ut, njuta och inse att mitt liv är så himla bra just nu. Jag har familj och väntar på en nykomling, njuter av livet och känner att jag nästan förtjänar att må så himla bra. Jag är lycklig och jag känner mig lyckosam.
Jag hoppas att alla får chansen att tjäna sig glada hela vägen in i själen. Livet är för kort för att det ska vara annorlunda.
Elise fick en bobycar från grannen. Hon älskade den – även om hon inte förstod funktionen förrän jag och Fredrick puttade runt henne i lägenheten, haha.
