Äntligen hemkomna! Jag är verkligen helt slut. Känns som om det är det enda jag säger nuförtiden, men jag känner mig trött 24/7. Inte så konstigt med en liten luring i magen kanske, men man tycker ju att kakor borde väga upp så därför passade jag på att ta en bit på mammaträffen nyss.
Vi var på KUB och allt såg super ut! Sist hade vi en sannolikhet på ca 10.000-15.000, men den här gången var den nere på 3400-4500, vilket gjorde att jag blev lite frågvis. Det var tydligen fortfarande väldigt högt, och kan skifta så mellan barn. Barnmorskan sa även att med Elise var den helt otroligt hög, medan den här siffran var mer ”normal”, om man kan säga så. Det får en ju såklart att fundera, men någonstans måste man släppa det också. Som barnmorskan sa så är det – om man skulle ställa upp alla på rad – väldigt många barn med 3400, och skulle man plocka ut en av dem så inser man hur liten chansen är. Men ändå. Är det 1 på 200 så får man alltså gå vidare med att ta fostervattenprov om man vill – bara så ni vet vilka siffror vi snackar om. Jag får helt enkelt ta ett chill-pill och bara lugna mig lite.
Efter testet träffade vi 4 andra mammor och hade lite bebis/barn-mys. Alla blev trötta ungefär samtidigt så då tog vi en gemensam promenad innan vi splittrade på oss. Himla mysigt att ha så många att umgås med när man är hemma tycker jag!
Kanske finns det några fler mammor här i Göteborgsregionen som vill mötas upp?
Tänk att det finns så mycket kärlek i den här lilla personen.
