God kväll i stugorna.
Missförstå mig rätt, jag älskar att bo mitt i centrum, men som idag – när vi var hos några kompisar med ett helt underbart hus och en stor alldeles grön tomt och en massa rapsblommor (heter de så?) och solen gassade alldeles varm – då blir man helt frälst. Då hade man helst flyttat igår.
Sen Elise kom så har man fått ännu mer huslängtan. Jag vill inte att hon ska behöva leka på vår trånga innegård eller vara rädd för bilarna som swischar förbi ute på gatan. Jag börjar bli trött på att dra vagnen upp och ner i trapphuset och jag är orolig för att något ska hända när vi går ute om solen gått ner.
Sån blir man väl antar jag. En hare. Men hellre en hare än att tro att man är oövervinnerlig. Faktiskt. Eller vad säger ni?
Elise och jag har lagt oss i sängen för natten och det enda ljuden jag hör är den låga tvn, tangenttryckningar och Elise som dunkar sin flaska mot spjälen på sin säng. Hon har börjat förstå att om man slå en sak mot en annan så låter det, mer eller mindre. Napphållarbandet mot fjärrkontrollen (en gammal fjärrkontroll. typ 100 år gammal. favoritleksaken. den, och tandborsten som egentligen var till hunden.) var ingen hit, det var inte så mycket kraft i det. Däremot vattenflaska mot stoltsbordet – där snackar vi musik!
Efter impulsfikan imorse så åkte vi till Göteborgs stolthet; Oves Gatukök. Fredrick vet att jag älskar det, och tyckte att vi skulle äta där – dagen till ära. Äran var väl att det var soligt ute. Gott var det iallafall. Ett vanligt gatukök – bara tusen gånger bättre och borde finnas i Michelin-guiden.
Hoppas ni haft en bra dag! Denna kvällsbilden bjuder jag på 
