Frureinhold

Jag är just nu i ett känslomässigt break down, ni vet när man ena dagen är så upp i det blå att man inte vet hur man skall hantera alla känslor? Att glädjen i kroppen frisätter precis alla känslor och när man med lite distans kan se sig själv som en duracell kanin på tjack. Förstå mig rätt, jag har inte tagit någon drog (aldrig någonsin), men min kropp utsöndrar så många endorfiner på samma gång att jag har svårt att hantera det.

som en duracellkanin på tjack..

Jag är livrädd för att bli missförstådd, jag har vid ett flertal tillfällen fått höra, av människor som inte känner mig att de bara ser en yta. Att jag upplevs ytlig då jag gärna klär upp mig, använder och testar mycket smink, går på ansiktsbehandlingar och rår om mitt yttre. Det är precis som att det finns en oskriven lag att människor som rår om sitt yttre har ett tomt inre. Att man försöker dölja något med en vacker fasad, likt en hemnet annons. Jag försöker gång på gång förstå vad min ”ytlighet” grundar sig i, är det något jag försöker dölja eller är det bara så att jag älskar mode och kläder, att jag älskar att leka med smink och att njuta av en skön ansiktsbehandling. Jag hör orden i mitt huvud, döm inte hunden efter håren. Låt inte mitt yttre skapa en illusion av ett dött inre. Jag tänkte dra min historia, för vem är jag nu 28 år gammal.

döm inte hunden efter håren..

Jag vet inte hur långt tillbaka jag skall gå, men jag börjar så långt tillbaka jag minns. Som barn var jag en riktig liten clown, jag var duktig i skolan, men vid varje utvecklingssamtal fick jag alltid höra att jag pratade lite för mycket (det hänger kvar). Varje rast var jag den som alltid var med och spelade fotboll med killarna, lekte jage och drömmen var när vi hade friluftsdag och vi kunde spendera en hel dag i skogen. Jag var bäst bland tjejerna i klassen på höjdhopp, längdhopp och 60 meter, till och med bättre än många killar i samma ålder. Jag red, gick i friidrott och spelade fotboll. Vi hade inte så gott ställt på den tiden så när vi handlade kläder minns jag att jag njöt, gick och kände på alla kläder, hade redan då ett öga för vad jag tyckte var fint. Samtidigt som jag älskade sport, så älskade jag mode.

Jag var bäst bland tjejerna i klassen på höjdhopp, längdhopp och 60 meter, till och med bättre än många killar i samma ålder.

Vidare upp i högstadiet var första gången i mitt liv som jag kände mig förvirrad. För i högstadiet var det väldigt viktigt med roller, tjejer skulle vara si och killar så. Jag kände mig delvis mer som en i killgänget som spelade biljard, pingis och var med på alla cuper i skolan. Medan på tjejsidan skulle man ha en viss klädkod, smink och färgat hår. Jag stod liksom med ett ben på varje sida. Jag satt alltid bänkad vid alla hockeymatcher, killarna gillade att prata om sport då jag var så intresserad. Detta klarade inte tjejerna av och blev stundtals riktigt utfryst och illa behandlad. Men så hade jag min häst som var min största trygghet. I stallet var jag alltid skyddad vilket stärkte mig. Min häst gav mig ett enormt självförtroende vilket stärkte mig i skolan. Jag tror att klimatet i skolan tyvärr ser likadant ut idag, rollerna har inte ändrats, snarare blivit ännu tuffare. Jag hade önskat att fler tjejer vågade stå upp emot dessa roller och skapa lite power, där flickor vågar stå upp för sig själva och inte låta sig tryckas ner av framförallt killar som gärna tar makten.

Min första kille var ett svin, bokstavligen talat, ett svin. Jag fick höra att jag var ful, tjock, oduglig mm. Jag visste att jag inte var tjock, men självklart tvivlade även jag. När man är 15 år är man lite förvirrad och allt vad just 15 år innebär. Man skall enligt ngn oskriven lag på den tiden ha sex för första gången, bara de är en stor händelse, för hur går egentligen sex till. Man hade ju hört hur en tjej skulle vara, det försökte man leva upp till och i efterhand vill jag inte ens tänka på hur det faktiskt gick till.

Jag fick höra att jag var ful, tjock, oduglig mm.

Vidare till gymnasiet, detta har jag egentligen redan skrivit om innan. Men hela min gymnasietid umgicks jag till större delen med 6 killar. De accepterade mig och jag trivdes i deras sällskap. Däremot var jag otroligt ensam utanför skolan. Jag  minns ganska lite från gymnasiet, jag tror mycket är förträngt, jag drogs med ätstörningar och psykisk ohälsa vilket medicinerades bort. Om det var någon tid jag verkligen var personlighetsförvirrad så var det vid den här tidpunkten. Jag har bearbetat det i efterhand vilket har hjälpt mig till den jag är idag. Tackar min fantastiska KBT terapeut.

Men vem är då jag idag? den förklädda feminist barbien.. För ja, jag anser mig vara feminist. Nu himlar säkert många med ögonen, du som är så ytlig, du kan inte vara feminist. Men till alla er, DET KAN JAG VISST. En feminist är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

en förklädd feminist barbie

Under mina 28 år har jag alltid stått upp för flickors rättigheter, för lika värde och för att jag har genom allt jag gått igenom bestämt mig för att inte hålla tyst. Jag ser hur samhället ser ut, jag vet hur flickor, trots att vi är inne i 2016 blir förminskade och mindre värda. Jag ser men jag vägrar att se på. Jag kommer, så länge jag lever att agera. Att stå upp för allas lika värde, bakom all yta finns en stark feminist som är fylld med otroligt mycket känslor. Jag blir ledsen när jag blir bedömd efter min yta, när mitt inre skriker MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.  Jag dömmer ingen efter håren, för bakom varje skal finns ett bubblande inre. Oavsett kön får alla en chans, vi är alla olika vilket jag tycker vi borde förvalta och se som något positivt.

Jag blir ledsen när jag blir bedömd efter min yta, när mitt inre skriker MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.

Genom att agera skapar vi förutsättningar gentemot våra barn. Vi måste våga prata med våra barn oavsett kön, om ämnen som sex, känslor, utseende, kost och träning. Nu tänkte ni säkert, SLUTA HETSA OM TRÄNING. När jag skriver träning menar jag inte ”att träna” utan hur kroppen reagerar vid olika slags träning, att doping inte är ett bra alternativ eller att pillren ni beställer för att gå ner i vikt faktiskt är farliga för er. Skapa en sund syn kring kost och rörelse, kroppen behöver fysisk och psykisk stimulans. Vi bär ett ansvar mot våra barn att finnas där för dom, att stå upp för allas rättigheter och lära dom om deras skyldigheter.

Det är många ord 1119 ord till antalet, men jag hoppas ni kan få en inblick i vem jag faktiskt är. Att underneath all the clothes finns en person, fylld av känslor, fylld av viljor till att skapa en förbättrad jämställd värld. Jag är mer än bara ett prydligt yttre. Tänk på det nästa gång, så ni inte dömmer hunden efter håren <3