Just idag brister det för mig TOTALT. Mina känslor är all over the place och jag vet inte om bästa tiden att skriva just detta inlägg är nu, men jag gör det och sen får det bära eller brista. Jag vill klargöra några bitar innan jag börjar skriva.
- jag älskar mina barn över allt annat
- jag är tacksam över att få vara hemma med dom
- döm mig inte som mamma för att jag älskar att arbeta.
När jag fick Hailey fick mitt liv en helt ny mening. Den kärlek jag upplevde när hon kom upp på mitt bröst är obeskrivligt och inte en sekund från den dagen har jag tappat den kärleken. Samma sak när Chloe föddes, men skillnaden med två är att kärleksmängden liksom blivit ännu lite större (hur nu det är möjligt). Jag njuter av att se dom utvecklas, jag gläds i deras glädje och det gör ont i mig att se dom ledsna. Jag kommer alltid att finnas här för dom och jag kommer göra allt för att skydda dom mot allt ont. Det är en av mina roller som mamma.
För visst är det så, att samma sekund som mina tjejer kommit till världen kommer också ett stort ansvar. Ansvar att finnas där, i alla lägen och skydda dom. Mitt ansvar som mamma är också att vara tillgänglig, snäll, rolig, hjälpsam etc. I vår familj är det också jag som är hemma de första 1.5 åren av deras liv. Pga att Robin är den som tjänar mest och driver 4 olika bolag hade det inte varit möjligt för honom att att vara hemma. Så det var min lott och visst jag njuter såklart med all tid jag får spendera med mina tjejer.
Men nu kommer det fetstilta MEN. Jag älskar också att arbeta. Jag älskar att träffa människor, jag älskar att sitta med olika projekt och planera event. Jag älskar att ta ett glas vin på en after work och bara njuta av att vara kvinna. Nu tänker säkert många att jag är helt crazy, dryg och otacksam som skriver dessa rader och som mer eller mindre skyller på sina barn för att hon inte kan ha en kväll på stan mitt i veckan. Vad är ett glas vin mot en köttbullemiddag på en onsdag. Nä ni har helt rätt, en köttbullemiddag på en onsdag är fantastiskt och helt underbart. Men ett glas vin, en dag av 364 andra behövs också ibland.
vad är ett glas vin på stan gentemot en köttbullemiddag på en onsdag?
Det är nästan förbjudet att skriva hur mycket man älskar att arbeta när man är mamma. Det är som en oskriven lag och jag minns att jag läste någonstans att en kvinna önskar att hon vore pappa istället för mamma. För en pappa får minsann uppleva massa kul, deras roll är sällan jobbig, de får allt det roliga. Barnen hinner aldrig tröttna på en pappa som bara är hemma 2 fulla dagar av 7. Jag förstår såklart att detta inte är hela sanningen.
önskar jag vore pappa istället för mamma..
Nu finns det såklart pappor som är hemma och är föräldralediga, men nu utgår jag från mig och mina känslor. Jag kan vara så avundsjuk på Robin som får gå till jobbet, som får socialisera sig. Nu vet jag att Robin sliter som bara den och ibland lite för mycket. Han är en fantastisk pappa och jag vet att hade han kunnat vara hemma så hade han varit det. Men nu ser vårt liv ut så och det är bara att acceptera. Jag kan nästan bli irriterad när han väl kommit hem och leker med barnen och vill visa mig vad de kan. Jag har vissa dagar börjat räkna ner redan vid 13.00 tills Robin kommit hem och är han 1 minut sen blir jag tokig..
Vissa dagar räknar jag ner redan vid 13.00..
Just idag HATAR jag att vara mammaledig, jag vill inte vara den där mamman som är tråkig, som inte orkar, som lagar äcklig mat, som inte leker hela tiden och som inte vill vara hemma. Från det att vi gick upp i morse har jag bara känt mig som en värdelös mamma och tyckt synd om mina barn som fått ha en sån tråkig mamma. Jag har nästan känt att jag inte förtjänar mina fina barn när jag tänker såhär och hur kan jag egentligen med att klaga?
Men varför har inte jag rätt att faktiskt känna såhär och hade det sett annorlunda ut om en man skrev denna text? för visst ser normen ut så, att kvinnans oskrivna roll än idag 2016 är att vara hemma med barnen. Jag vet att jag är lyckligt lottad och det går att kombinera jobb med barn. Det har mina barn fått känna på också då de ofta är med mig på möten etc. Men med frågvis 4 åring och en sprallig 9 månaders är det svårt att slappna av.
Jag hoppas att ni inte dömmer ut mig och skriver en massa elaka kommentarer efter detta, jag öppnar mig och ni är alltid ett sånt fantastiskt stöd <3
Känner sååååå igen mig. Och att de ska va tabu att vilja jobba, är just nu hemma med mitt tredje barn, min tredje fulla FL och jag bara läääängtar tills jag får gå tillbaka till jobbet i vår. Har samma situation som du me gubben där. Bra skrivet.. Men snart är liten stor o man får klä sig i rena kläder o gå till ett jobb med vuxna, tänka klart sina tankar o äta ute luncher.. O då blir iaf jag en mycke snällare o tålmodigare mamma. Kram
Kan SÅ relatera till detta. Idag har jag också haft en hemsk dag som mammaledig. Tålamodet med treåringen finns inte, halvåringen var otröstlig och jag längtade bara UT! Jag känner mig hemsk som längtar till om ett år då båda barnen går på förskolan och jag får jobba och det riktiga livet börjar. Till dess lägger jag mig på soffan med bebisen och sover efter lunch och tänker: ”Det HÄR kan jag inte göra när jag jobbar.” Och så försöker jag njuta av det. <3
Du är inte hemsk, tvärtom. Men tack för stt du tar dig tid och delar dina känslor <3 det ger mig och andra otroligt mycket pepp kram
Jag dömer inte, jag vill tacka! Ett stort TACK för att du sätter ord på mina känslor och visar att man inte är ensam!
Det är jag som skall tacka för dina ord och stt du tar dig tid att skriva <3
Tack!! Jag kände precis likadant under min mamma ledighet! Och ingen förstod hur jag kunde börja jobba igen efter bara sju månader hemma. Jag blev en bättre mamma genom att få komma hemifrån några dagar i veckan och mina barns pappa blev ännu bättre pappa genom att få vara hemma med barnen. Jag ångrar ingenting!
Så glad över stt du delar med dig av dina känslor och sprider sån positiv energi <3
Känner så jag med. Har med få undantag (januari och juli-augusti 2015) varit mammaledig sedan april 2013 med de två första barnen. Nu kommer jag vara hemma ytterligare ett år med yngsta som idag blivit två veckor gammal.
Tusen tack för din kommentar <3
Innan jag blev föräldraledig längtade jag verkligen, hade värsta bilden av massa mys och bus. Och ja, det är en massa mys och bus, men också en massa bajs (överallt), kiss (inte bara pokjar kissar rakt upp), tusen ”varför gråter du nuuuuuuu då???” och, på senare tid, ”mamma mamma mamma”. Men mamma kanske vill, jag vet inte, bajsa i lugn och ro eller dricka upp den här jumbokoppen kaffe? Var hemma drygt ett år – på slutet var jag så sugen på vin att jag nästan grät, och jag drack knappt innan ledigheten. När jag började jobba kände jag mig hel igen och hade inte dåligt samvete en sekund att pappan var hemma istället. Han höll ut ett halvår sen valde vi förskola, inte för att vi egentligen ville utan för att vi ORKADE inte.
Men det är vi, alla är vi olika. Du är inte konstig <3
Hej och tack för att du satte ord på mina känslor. Jag tycker det är sunt att känna så som du gör, att få barn innebär inte att du säger upp dig som människa och kvinna eller från karriären. Vi har en otrolig tur i Sverige då vi kan vara hemma med våra barn men alla dagar är inte roliga vissa dagar vill man faktiskt bara gå till jobbet, gå på after work eller gå ut med tjejerna utan att behöva ha dåligt samvete, pussla eller känna att man sviker barnen.
Kämpa på snart är du ute i arbetslivet igen! 🙂
Oh agree! Är hemma med en snart 4åring och en 10 månaders och på riktigt ibland räknar jag ner tills M kommer hem. Ibland blir jag frustrerad över att inte jag kan få rast och gå på toa i fred det får ju han! Han kan komma hem och leka, vara rolig och vara snäll. Medans jag kämpar, håller på rutiner, regler, leker mellan alla måsten osv. Vissa dagar känner man sig sämst när barnen tydligt visar eller säger att man e tråkig.
Att inte få mer social stimulans än dem, tanterna i affären och grannen man går förbi. Och på helgen vill mannen kanske inte alltid ut och vara social med andra då kan det brista.
Fast jag älskar ju att vara hemma med dem också. Men ibland är det inte ros doft och guld regn..
Jag håller med dig! Jag är hemma med vår dotter på snart 6-månader. I början var allt jobbigt, nu börjar jag se ljuspunkter i att vara hemma. Under den jobbigaste tiden har jag inte älskat henne mindre även om egen tid (mer än duschen och korta bilresor för att tex handla) hade varit mycket skönt!! Skönt att någon vågar skriva hur det som förmodligen alla känner! Kram
Så underbart med alla dessa kvinnor som skriver helt underbara kommentarer, kram kram <3
Amen! Tack för att du skrivit detta, format det i ord. Precis så kan det kännas för mig med.
Tusen tack för din kommentar <3
Oj vad många vi är som inte tycker föräldraledigheten är skitkul! =) Jag och sambon byttes av efter 11mån med första sonen och nu efter 8,5mån med andra sonen. Jag känner mig identitetslös som mammaledig. Hänga på öf, gå på mammaträffar och strosa i butiker i all ära men jag är väldig tacksam över att ha ett fantastiskt kul jobb med härliga kollegor. Det bästa m att vara mammaledig förutom att få mycket tid med mina barn var väl att jag hann med att träna….
Det är helt otroligt att jag inte fått en enda negativ kommentar på ett inlägg som skjutit i höjden 🙂
Tusen tack för din kommentar <3
Jag kände samma sak när jag var hemma med min första. Tanken var att jag skulle vara hemma i ett år, men jag ringde efter ett halvår och bad att få komma tillbaka (de övertalade mig att inte göra det). Den här gången planerar vi att dela fifty-fifty på föräldraledigheten, vilket känns jätteskönt. Vi har tvärtom hemma hos oss, jag tjänar bättre än han gör – men ändå var det jag som tog ut mest ledighet. Kvinnans roll i samhället som du beskrev det. Nu vet vi bättre och delar, det kommer vår familj må allra bäst av.
Låter helt underbart och skönt med ett jobb som ger dig den möjligheten 🙂
Tusen tack för din kommentar <3
Fantastiskt skrivet! Jag har inget glassigt jobb eller socialt liv men jag saknar det ändå när jag är hemma med mina tre barn. Har känt som du så många gånger
Tusen tack för din kommentar och stor kram <3
Jag är hemma med mitt andra barn nu som snart blir 4 månader. Med mitt första barn var jag ensamstående och var då hemma hela tiden. Nu återgår jag till studierna på måndag igen och även fast jag har separationsångest och blir lite ledsen för att missa ngt i utvecklingen så är jag otroligt glad för att ”komma ut igen” 🙂 är tacksam att ha en pappa som kan vara hemma och jag älskar mina barn över allt annat. Utan dåligt samvete 🙂
Låter jättehärligt, tusen tack för din kommentar <3
Det här är nog det bästa blogg inlägget jag har läst på huuur länge som helst. Tusen tusen tack!! Det är precis så här jag också känner som mamma! Jag har en dotter på 3,5 och en son på 9 månader. Började hoppa in extra på jobbet när båda var vid 3 månader . Men har alltid fått nån gliring
”Mäh!! , har du redan börjat jobba”
Ååh men underbara du <3 det är tack vare sådana som dig som får mig stt varje dag posta nya inlägg här 🙂
Hej !
Tror vi är många som känner som dig. Ingen kan döma dig för att du utrycker dina känslor så väl. Jag kan känna att få komma till jobbet blir som en mini semeter och ger mig in 100% för jag tycker det så kul att få vara jag .
Men man är väl ingen dålig förälder för man känner som dig. Tycker att vi kvinnor är snabba på att döma varandra i dagens samhälle . Att ge varandra credit och höja är nog det vi behöver . Så vad du än gör eller bestämmer dig för att göra kör på. Det gör dig till en bättre förälder att vara dig själv !!!
Man ska inte glömma sig själv, får då är det kört.
Lycka till kram
TACK för att du skriver detta!!!
Så rätt på så många plan! Jag gillar mitt jobb men har redan jobbångest (varit hemma 7 av 14 månader). Däremot längtar jag till att kunna fokusera på jobbet. Jag känner mig nästan varje dag otillräcklig och tråkig för jag inte ver vad vi ska hitta på varje dag. Vad gör man som mammaledig?!
Känner igen mig så oerhört mycket! Mitt stora problem när jag var hemma var att jag ”bara” var mamma. Jag själv, Emma, tappades bort, kanske inte av andra men definitivt av mig själv. Kände mig deprimerad i perioder när jag var hemma mina två barn men så fort jag fick börja jobba igen då vände allt! Åhh, så skönt det var att hitta igen sig själv igen!
Fantastiskt inlägg och starkt gjort av dig att skriva om det som jag och säkert många andra mammor känner igen. Blir så trött på alla dessa pekpinnar mot oss mammor om att vi ska vara si och så. Som om man som mamma älskar sitt barn ännu mer för att man är hemma längre och tar hela föräldraledigheten själv osv. Just nu (det går visserligen i perioder) saknar jag mitt jobb och skulle kunna lämna över till pappan i huset redan imorgon. Gör precis som du och räknar ner timmarna tills han kliver innanför dörren efter jobbet. Kämpa på! Stor kram!
Fantastiskt bra skrivit! Känner exakt som du beskriver och det är skönt att det finns såna som dig som vågar säga sanningen, borde var fler som dig.
Har två barn och båda börja dagis när de va 13 mån.Jag älskar mitt jobb och det ger mig andrum och chans att få vara mig själv en stund!Mina barn är mitt allt men en ”paus” från barnen är nyttigt,lättare att få ladda batterierna då oavsett jobb eller bio kväll.
Jag bryr mig inte om om någon anser att jag är dålig mamma pga paus från barnen för jag vet att en paus gör mig till en bättre mamma som orkar mer
Gud känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag började jobba nu i Oktober när sonen blev 1år då det är sambons tid att vara hemma (vi är en av de famlijer som har turen att kunna dela lika på ledigheten) Jag har vid flera tillfällen fått frågor från äldre kvinnor på jobbet ”saknar du inte din son?” ”är det inte väldigt jobbigt att vara från han på dagarna?” Etc. I December behövde jag åka till Oslo i 3 dagar pga jobbet och då fick jag också en massa kommentarer så som ”ska du verkligen göra det” ”vem tar hand om sonen” och den som jag förstog minst ”hur ska du klara av det?” Det är som om vi kvinnor inte får jobba så fort vi har fått barn och att våra liv är nu öppen för alla att kommentera. Blir så trött på hela grejen man är väl två i ett förhållande och det tar väl båda att göra barnet så varför ska inte båda ta hand om den. Den bästa kommentaren jag har nog fått var ”men du vet den här tiden är så viktig så det är synd att gå miste om den” då kontrade jag med ”men det är minst lika viktig för min sambo och han njuter verkligen är den här tiden” då blev det tyst
Hej. Jag känner så igen mig när jag läser ditt inlägg. Efter drygt 2 år hemma då 2 barn kom tätt så har jag verkligen ”tagit paus” från verkligheten. Att flänga runt på öf, sångstunder, lekparker och få tiden att gå när man är hemma. Precis som du så börjar man räkna ner, och dagarna man vet att han ska jobba över eller är på konferens då tar man till lite extra knep.
Om en vecka drar min verklighet igång igen. Jag både längtar och känner samtidigt känslan om man verkligen kan leverera lika mycket längre. Tiden får utvisa vad det blir men känns bra att läsa samma känslor hos andra. Det är inte bara rosa moln att få vara hemma med sina barn.
Inget dömande här, enbart igenkänning. Så befriande med någon som faktiskt vågar uttala sig om det här tabubelagda ämnet. Jag är likadan. Jag älskar min son över ALLT, men jag saknar att få vara bara jag ibland. Gå ut en kväll med vänner, för en liten stund få vara bara Jessie. Saknar att dra igång projekt, vara en del av dem, planera och utvecklas. Känner mig lite fördummad av att gå hemma, som om hjärnan är i dvala.
Så tack för en ärlig text! Kram
—
Mitt lilla krypin som 25:årig mamma till Oliver tio månader. Om träning, barnmode och inredning, om barnmat, mammaliv och vardagspuls.
Tusen tack och vilken superhärlig blogg du har <3
dela gärna inlägget på fb om du vill
Kramar i mängder !
Men äntligen!! Började jobba lite extra så fort jag slutade amma min tjej. Då var hon 3 månader. När hon var 6 månader började jag jobba ungefär 2 dagar i veckan, då pappan var ledig. Nu är hon 9 månader och jag börjar jobba på riktigt, eftersom pappan jobbar skift och jag bara 50% så får vi ihop det kanon. Med lite hjälp av mormor och faster. Tror hon behöver vara med andra än sin mamma och papp ibland oxå. Men har fått många kommentarer om att jag är helt knäpp som inte vill vara hemma med mitt barn. Speciellt från min ”föräldrar grupp” som inte lämnar sina barn 1 sekund. Tack för ditt inlägg!! Verkligen, det gör allt mycket lättare att nån annan känner så lika.
Tusen tack <3 dela gärna vidare !
HÖG igenkänningsfaktor!
<3
Underbara kvinna
Med mitt första barn älskade jag mammaledighet en, med barn nummer två kändes det som själen dog, jag slet, dom skrek, jag otillräcklig, de närhetstörstande och jag räknade oftast ner till pappan skulle komma hem
Jag hann liksom aldrig ladda om
Nu älskar jag inte mitt jobb men behöver ändå balansen av hem och jobb
Nu började det vända, minsta är 1, 5 och jag inser att bebistiden inte är allas grej, tur vi har resten av livet framför oss
Tack för bra skrivet!
Tack själv för din kommentar, det ger mih en sån otrolig boozt och tack vare din kommentar booztar du ännu fler <3 många kramar
Jag känner likadant ibland, jag skulle lätt kunna dra och jobba vissa dagar och sen sitta och käka thaimiddag och dricka ett glas vin tillsammans med vännerna. Så du är absolut inte en dålig mamma för att du känner att du vill göra nånting annat än att ta hand om barnen.
Trevlig helg ☺️
Tusen tack för din kommentar och trevlig helg <3 kramar
Jag kommenterar sällan men känner att jag verkligen vill ge dig mitt stöd.
Det är ju lite tabu att känna såhär tydligen.
Jag har en 1-åring och känner igen mig i mycket av texten. Jag har klättrat på väggarna sen han bara var några månader och började då jobba extra någon gång i veckan vecka bara för att få komma ut och få prata ”vuxenspråk” och släppa mammarollen för en liten stund. Då har jag hämtat kraft och kunnat komma hem igen och vara supermamma 🙂
Men åh vad underbar du är och tusen tack <3
Åh just så här bar jag känt i tre dagar nu. Selma har varit supergnällig och jag blir avundsjuk på Emil som får möjligheten att gå till jobbet och ha en fri zon från hemmet. Visst älskar jag mitt barn men känner precis som du! <3
Så galet hög igenkänningsfaktor! Har gått från att ha ett liv som gick i 130 och inser nu (efter 6 månader hemma) att ens sociala liv får sig en smäll – även om jag försöker fylla veckan med familj, bebisaktiviteter och annat mysigt så känns det väldigt tomt ibland efter att spenderat en hel dag med att hålla ”monolog” med vår lille Tuss…
Tusen tack för din kommentar och det värmer verkligen. Tack vare dig och er andra motiveras jag att fortsätta med det jag älskar <3 kram
Tack för att du skriver detta! Känner igen mig i varje ord! Jag älskar också att vara mamma ledig, se min sons framsteg men jag ibland längtar jag till jobbet så sjukt mycket! Jag har försökt att säga detta till några men får oftast till svar att ”njut, du kommer att längta tillbaka sen när du börjat jobba” men vadå, vad vet de om det?!
Har också önskat att min sambo skulle kunna vara hemma, men när man jobbar i familjeföretaget så går det inte.
Skönt att veta att man inte är ensam med dessa tankar och känslor! Tack!:)
Tack själv för din kommentar. Det värmer enormt med all respons <3
Om du bara visste hur avundsjuk jag är på alla som känner som du! Det är på riktigt min dröm. Så mycket lättare livet skulle vara om man verkligen älskade att jobba. Det är ju trots allt väldigt få år som man är hemma, resten av livet ska man ju vara hemifrån.
Jag har en hög utbildning, bra lön och jättebra tjänst som många skulle ge sin högra hand för att få. Jag är uppskattad på jobbet och bra på det jag gör. MEN- och här kommer mitt feta men. Det ger mig ingenting. Ingen glädje, ingen tillfredsställelse, jag bara står ut med det, dag ut och dag in. Det finns ingenting jag skulle vilja ändra på min tjänst eftersom allt är så bra det kan bli, det är bara det att jag vill vara hemma i stället. Bara vara hemma, för evigt. Finnas där för barnen som kommer från skolan, laga middag i timmar, fixa och dona med vårt hem och gård, ha tid till att äta mellis tillsammans och verkligen lyssna på barnen när det berättar om sin dag, hänga tvätt… Jag h-a-t-a-r after work, konferenser och tjänsteresor. Jag avskyr planeringsmöten i början av året och bara suckar inombords över att solen skiner in genom fönster och det skulle vara en perfekt dag i pulkabacken eller på isen…
Jag har fem barn och har varit hemma med dem i 9 år. Mina lyckligaste år. Åhhhhhhh…
Underbart att få läsa din kommentar och jag håller med dig om att tiden man är hemma är Pytteliten jämfört med hela livet. Jag tror som med så mycket annat att man alltid söker till vis del det man inte har.
Men som utbildad hälsovetare är jag supersugen på att höra vad du arbetar med och varför du inte söker ett jobb som tillfredställer dig? 🙂
Många kramar
Tack för ditt gulliga svar 🙂 Vissa dagar behöver man ”gnälla av sig” lite för att allt genast ska kännas bättre.
Jag arbetar som utvecklingsingenjör och projektledare inom kemi-industrin. Varför jag inte byter beror till lika delar på samhällets normer (man är galen om man ger upp ett jobb inom sitt område/utbildning för ingenting) och ekonomi (skulle så gärna vilja pyssla med något kreativt men då behöver inte bara jag utan 6 personer till byta livsstil helt).
Ha en jättefin dag, alla vi olika individer behövs i samhället. Kram
Åh känner verkligen igen mig här!! Har längtat såå efter dessa småbarnsår det är stundtals intensivt men det är ju så livet är! När vår lilla blir större får jag nästan panik åh stoppa tiden!!! Jag hoppas såå att jag oxå får gåvan att få fler barn även om jag är lyckligt välsingnad med två gullegryn!!
Tusen tack för din kommentar, det är tack vare dig som jag får motivation att faktiskt klicka in här varje dag <3
Varför ska vi mammor behöva ursäkta oss för att vi råkar vilja jobba och låta våra barn vara hemma med den andre föräldern eller vara på dagis?
Jag tycker att det är fel, det finns ingen i hela världen som har med det att göra.
Jag älskar mitt jobb på en restaurang, många tycker att jag är dumihuvudet som hellre tjänar svin dåligt än attvara hemma med min son. Men det handlar inte om att välja, för om jag va tvungen så skulle jag alla gånger välja min son, självklart. Men jag behöver inte välja. Jsg kan jobba, för vi har möjligheten att låta pappa vara hemma. Visst han tjänar bättre än vad jag gör, men jag har också rätt att vilja jobba, så den smällen valde vi att ta.
Men du verkar vara en fantastisk mamma Jennifer, dina barn kan inre ha en bättre mamma.
Det många inte tänker på, men jag tror att det är bättre att ha en arbetande glad mamma än en hemmamamma som inte är nöjd med tillvaron.
Bara för att man är en mamma (som absolut älskar sina barn) betyder det inte att man måste älska att vara hemma varje dag för det.
Osammanhängande blev det också. Men det bjuder jag på
Kram
Tusen tack för dina fina ord och du har helt rätt <3 kram
Åh, vad glad jag blir av att läsa detta! Självklart blir jag ju inte glad över att du haft en hemsk dag men över att någon äntligen vågar skriva det jag är övertygad om att många andra mammor också känner. Har följt dig ett tag nu och det är ingen tvekan om att du både är en fantastisk mamma och en fantastisk fru! Att känna som du gör är nog vanligare än man tror men det är ingen som vågar säga det. Istället lägger man upp nån fin bild där man bakar med barnen eller nåt liknande och allt är guld och gröna skogar. Jag har har själv två döttrar i nästan exakt samma åldrar som dina och att vara mammaledig är heller inte grej. Trodde kanske att det skulle kännas lite bättre nu den andra gången då jag visste lite vad som väntade men jag hade fel. Det går inte många dagar utan att jag känner mig som världens sämst mamma och precis som du skriver så börjar jag räkna ned tills mannen ska komma hem och ibland känns eftermiddagarna olidligt långa. Vill bara att du ska veta att du i alla fall i mina ögon är en fantastisk mamma och att du vågar blotta dina känslor gör dig snarare till en ännu bättre mamma. Stort tack för en fantastisk blogg!
Alltså kram. ❤️❤️❤️
Känns som det är mina ord! Kände exakt samma sak.
Från det att jag började jobba blev jag en mycket bättre mamma.
Tyckte det var roligt på riktigt att leka, busa och hitta på saker.
Att det fortfarande 2016 kan vara ”fel” eller tabu att tycka så är för mig helkonstigt.
Jag förstår inte de som älskar att vara föräldralediga i många år med sina barn, men dömmer inte dem för det.
Litar på att alla känner sig själv bäst och agerar utefter det!
Tusen tack för din kommentar <3
Tycker det är fint och ärligt skrivet. Fantastiskt ändå att vi är så olika allihop <3
Tusen tack för din kommentar <3
Underbart med någon som vågar skriva sånt här! För jag tror många känner igen sen men erkänner inte det för det är nog i mångas ögon ”fult” att känna såhär. Jag älskar min dotter, men tycker det är skönt att jobba varannan helg! Lite break i vardagen! Det som skrämmer mig mest är att jag blev uppsagd två veckor innan min graviditetspenning började, så nu efter min mammaledighet, som tar slut 31/3, vet jag inte vad jag ska göra. Det skrämmer mig, kommer jag få ett jobb, kommer jag få ett socialt liv utanför husväggarna, eller kommer vårt liv här hemma bli sämre för vi går på varandra hela tiden, kommer vi glömma bort varandra och ta varandra för givet om vi båda går hemma? Håller alla mina tummar och tår för att jag har ett jobb till 1/4#
Tusen tack för din kommentar <3
Fina Jennifer, du är mänsklig och helt fantastisk. Glöm inte bort det på vägen, någonsin! Det är ju trots allt dessa dagarna som får oss att uppskatta de andra underbara dagarna med våra små – nästan lika mycket som den där aw:n med ett glas vin ♡
Tusen tack för din kommentar <3
Du får känna precis hur du vill 🙂 Älska dina barn, älska att jobba och allt däremellan. Jag som bara har ett barn och är inne på min 15e mammalediga månad av 18 innan pappan ska vara hemma och jag älskar att vara hemma. Jag älskade mitt jobb innan men nu är det bara ett jobb. Och jag längtar inte tillbaka… Och det kan störa mig att folk blir provocerade av att jag älskar att vara hemma med mitt barn…tänk om folk bara kunde sluta bry sig eller vi ursäkta oss för våra åsikter och handlingar. I slutändan är det du och jag och våra barn som är viktigast- inte vad alla andra tycker. Glada mammor ger glada barn och tvärtom. Så upp med humöret och ta det där vinglaset snart 🙂
Tusen tack för din kommentar <3
Känner igen med i precis varenda ord du skriver och kan lova att de är många (vågar till o med säga de allra flesta) som gör det
Tusen tack för din kommentar <3
Oj vad jag förstår mig i det du skriver. Har snart varit hemma i ett år med min son och snart börjar han dagis. Jag längtar som bara den att få komma hem ifrån en stund, att kunna ha på mig hela och rena kläder en hel dag. Som du säger älskar man sina/sitt barn högs på jorden men ibland är det skönt att bara vara kvinna och inte mamma, om så bara för en stund 🙂
Härligt att du delar med dig av lite mer privat också.
Tusen tack för din kommentar <3
Vet du vad? Idag känner jag likadant! Min 9 månaders är sjuk och vill vara i min famn 24/7 vilket jag förstår. Min 3,5 åring vill också ha en liten stund med sin mamma. Pappan i familjen sover borta på hotell i natt i en annan stad. Han är ute på kundmöte och äter trerätters. Och kommer sova en hel natt, äta hotellfrukost osv. I natt var jag upp och tog hand om den lilla. Idag har jag fått dåliga besked. En jävligt kass dag helt enkelt. Tar nya tag imorgon kram!
Tusen tack för din kommentar <3
Förstår precis hur du menar. Jag trodde aldrig jag skulle börja jobba så tidigt som när minsta nu var 8 månader, men men två dagar i veckan kändes det okej och det var så härligt att komma hemifrån och vara jag, bara jag. Tyvärr blev det så att jag bara hann träffa minsta barnet 20 minuter om dagen då och det funkade inte i längden för mig, speciellt inte när jag skulle gå upp till 100% arbetstid. Då hade jag bara träffat honom 20 min/dag 5 av veckans dagar. Så jag gick tillbaka till min föräldraledighet nu. Maken hinner träffa minstingen mycket mer i och med hans arbetstider så det blev bäst för oss såhär. Men som sagt, förstår hur du känner och menar och dömer verkligen inte! Kram R
Tusen tack för din kommentar <3
Känner igen de! Tycker de är skönt att ha börjat jobba. Har litet eget företag samt ett 70% jobb. Mina barn har fått följa med på små jobb för att min firma inte skulle stanna helt och för jag behövde lämna hemmet. Men älskar att barnen inte är på dagis 100% utan bara 30h i veckan å att de tycker om dagis så mkt som de gör. Blir liksom de bästa av två världar. Dricker inte, men att bara sitta i soffan el rida en runda på hästen är vad ja behöver ibland.
Tusen tack för din kommentar <3
Det är okej att känna så! Det är okej att bryta ihop och komma igen, och det är okej att räkna ner timmarna vissa dagar. Jag har inte alltid heller älskat att vara mammaledig, och jag har också räknat ner timmarna. Jag är ingen lekmamma som älskar att vara ute på lekplatser, och för det har jag känt mig så dålig emellanåt. Klart att jag ändå varit på lekplatser, men jag har aldrig njutit av det 😉 jag är inte heller den mest pedagogiska eller tålmodiga mamman alla gånger, men jag gör så gott jag kan. Och du med! Kram <3
Tusen tack för din kommentar <3
Jag kan förstå det du skriver, även om jag älskar att vara föräldraledig, vilket iochförsig kan bero på att jag inte har ett jobb som jag älskar. Däremot längtar jag OFTA en vinkväll, en kväll på stan med mina vänner, få vara bara jag! Inte behöva tänka på var barnen är, om det finns någonting de kan skada sig på osv, utan slappna av och vara Hanna. Det handlar absolut inte om barnen, för dom älskar jag gränslöst, utan det handlar enbart om mig! 🙂
Jag tror även att pauserna från ens barn ibland kan göra kärleken ännu starkare och härligare 🙂 stor kram till dig! <3
Tusen tack för din kommentar <3
Hej! Jag känner samma sak! Inget att skämmas för, för min del va det skönt att höra någon annan känna samma sak, stor kram till dig och familjen!
Tusen tack för din kommentar <3