Frureinhold

under några dagar har jag läst både otroligt bra blogginlägg (läs hej hej vardags inlägg om rädsla för män) samt artiklar om dömda våldsbrottslingar som nu i juli månad släpps fria. Det ger mig otroliga rysningar och en kraftig illamående känsla när jag tänker på vad bland annat Haga mannen gjort för många kvinnor och ändå släpps han ut. Trots att det finns en oro för återfall så skall han få återvända till den kommun som han en gång våldförde sig på flera kvinnor (källa). Är det inte helt sjukt? Unga Lisa Holm begravdes för ett par dagar sedan, en ung kvinna som hade hela livet framför sig. Hon skulle bara åka hem, men en man tillät henne inte och nu finns hon inte mer. 

Jag spinner vidare på det som fina Louise skrev så bra om häromdagen. Om den ständiga oro som framförallt vi kvinnor dras med redan från barnsben. Jag lär min äldsta dotter att inte gå med ”fula gubbar” eller ta godis från någon främmande person. Det kommer en tid där jag kommer sitta hemma och oroa mig när hon går ut själv, när hon skall hem från krogen eller gå från bussen. För trots att jag tycker väldigt bra om män så är det just män som våldtar, för bort och fysiskt skadar andra människor och då främst kvinnor. 

Jag har gått så många gånger med nyckeln mellan fingrarna, jag har slängt blickar över axeln och än värre nu i äldre dagar. Jag konstaterade igår att män slåss medan kvinnor psykar. För även om fysiskt våld syns mer och gör stor skada så är det psykiska våldet minst lika förödande. Även de psykiska våldet tar död på människor. Det är lätt att sätta ordet och fingret på det fysiska våldet som främst utförs av män och som skadar och dödar. Men det psykiska våldet finns och skördar otroligt många offer varje år. Sen självklart finns det kvinnor som skadar fysiskt och även män som använder psykiskt våld. Men normen, om man kan kalla den det säger att män använder våld på ett sätt som inte en kvinna gör. 

Varför är det såhär? Varför skall kvinnor som män behöva lära sina barn att aldrig lita på främlingar. Hur skall vi skydda våra barn från mobbning i skolan och det psykiska våldet? Varför är vuxna och än värre barn elaka mot varandra? Återigen våld föder våld, men kärlek föder även kärlek. Så varför skall det vara så svårt? Jag pratar dagligen med min stora tjej om att det är okej att vara den man är, att få vara kär i vem man vill och att alla är fina på sitt sätt. Jag tror på att främja självkänsla och skapa starka trygga individer. Osäkra människor mobbar och tar till våld för att få en gnutta tillfredställelse. 

Så återigen sprid kärlek, lär er barn att våga älska och vara snälla mot varandra. Jag tror på mänskligheten även om jag gång på gång blir besviken. Men jag måste tro, för när vi tappar tron eller om hoppet lämnar oss, då kan vi lika gärna lägga ner allt!