Jag satt i morse och kollade på nyhetsmorgon, de tog upp ämnet skola och att sverige sjunkit ännu längre ner i rankinglistorna nu och ligger på 35 plats. Det är anmärkningsvärt hur ett land som sverige kan ligga så långt ner i listorna. De länder som toppade listorna var asiatiska länder och allra bäst var Singapore. Jag vet inte om ni har så bra koll på just singapore, men de har bland annat förbud mot att spotta på gatorna. De har också högsta levnadsstandarden i Asien och kan förknippas som strikt och med en begränsad demokrati. Till skillnad från Sverige som har en otroligt hög demokrati och en ”fri” skola där ALLA skall vara med och påverka.
Frågan jag ställer mig är om disciplin föder framgång?
För visst är det så att Asien över lag är kända för strikta regler och detta har uppenbarligen resulterat i goda studieresultat. Sverige har gått från strikt skola till en skola med större frihet och större inflytande vilket resulterat i sämre studieresultat. Det är minst sagt anmärkningsvärt och hur skall vi förhålla oss till detta? Jag drar bara hypoteser, det finns säkert fler bakomliggande faktorer till de dåliga studieresultaten, but still? är det inte en intressant jämförelse? är verkligen frihet alltid att föredra och kan läraryrket ha tappat status och respekt i takt med att fler skall involveras i undervisningen? Jag har varit med när skolan gått från hög respekt till lärarna till att inte ha någon respekt alls. Barn i 7 års ålder står och skriker hora, jag skall plocka dig på rasten etc till sina lärare. Detta skrämmer mig och jag är inte alls förvånad över att rankingen ser ut som den gör.
Jag tror på demokrati i, helt klart, men jag ser skolan just nu som ett sjunkande skepp och jag tror inte att plats 35 kommer bli plats 34 utan snarare 38 eller 39. Vi måste höja värdet på lärarna och lärarna måste få större möjlighet till att avisa elever som inte uppför sig samt få större uppbackning från rektor och ledning.
Jag tror inte på hård disciplin, men jag tror på en balans mellan disciplin och ömsesidig respekt.
Jag tror att mycket även beror på att lärarna inte uppmuntrar eleverna i skolan.
Många barn tycker det är kul att börja i skolan och jobbar de för fort så blir de hindrade. Jag har sett det hända flera gånger och det har även hänt min dotter.
Så när barnen kommer upp i 4-6 klass så tycker de inte att det är roligt längre och tappar intresset och sedan när det ska börjas med uträkningar så har barnen tappat det.
De första böckerna i skolan är roliga för det finns bilder och man är så glad att man förstår men barn är otroligt mottagliga för kritik och lämnas den fel kan det bli förödande.
Vi bodde i Spanien 2006 i 1 år, min dotter skulle då börja i 1:a klass men i Spanien fick hon börja i 2:a klass men det gick bra ändå men de låg lång före. I matten arbetade de med division, multiplikation och finn svaret på vilket tal som är X.
Jag trodde detta skulle bli jättesvårt för min dotter eftersom det var en spansktalande skola men barn i den åldern suger åt sig allt och hon älskade matte så det var inga problem. Hon fick även betyg men främst för att vi som föräldrar skulle se hur det går för dem i skolan, precis som våra föräldramöten.
När vi flyttade tillbaka blev min dotter väldigt begränsad. Hon kunde mer än de andra och trots att de bytte ut alla böcker i skolan efter att ha fått in hennes böcker från Spanien så fann hon helt plötsligt skolan tråkig.
Vi kom tillbaka och hon började 2:a klass även i Sverige men det var först i 4:e klass som hon började tycka det var kul för då fick hon en lärare som såg hennes potential och lät henne få hjälpa dom andra i klassen.
Men sedan när hon började i 6:e klass fick hon höra att hon inte skulle göra uträkningar i matten för det var inte vad de arbetade med. Då hade hon fått en ny lärarinna.
Givetvis spelar även byte av antalet lärare in i undervisningen men jag har hört liknande historier och jag kan tänka mig att det är ett stort problem.
Sedan kan man undra om det är för att man inte har tid att främja varje individuellt barns utveckling? Eller är lärarplanen föråldrad?
Att Sverige står där vi står idag förvånar inte mig tyvärr även om man önskar att det vore annorlunda.
Jättebra inlägg av dig! Hälsningar Frida