När jag får tid på morgonen brukar jag kolla på nyhetsmorgon. En morgon talade de om självmord och en mamma var på plats och berättade om hennes dotter som valde att avsluta sitt liv. Det hugger så hårt i mitt hjärta och jag kan inte för en sekund sätta mig in i varken mammans eller den unga flickan som inte orkade mer. Jag har varit långt ner i skiten, men aldrig har jag varit så nära att faktiskt ta mitt liv. Men vad är det som gör att unga pojkar och flickor idag mår så dåligt att de tar sina liv innan livet ens knappt har börjat. Jag vet som så många andra att mobbning är en bidragande faktor. Men vad är det som skapar dessa mobbare? vem bär ansvaret för det är trots allt barn det handlar om. Är det samhället? skolan? föräldrar? Ingen verkar ta på sig ansvaret och ingen vet riktigt hur de skall hantera situationerna. Jag läste en sån tankeväckande sak på Nellies blogg för några veckor sedan. För er som inte vet vem Nellie är, kan besöka hennes blogg HÄR. Kortfattat så är hon en helt vanlig 14 årig tjej som på kort tid blivit en offentlig person både inom sociala medier och inom TV. Pga hennes offentlighet skapades ett hat/avundsjuka mot just henne som person och hon utsattes för både psykisk och fysisk smärta. Hon fick byta skola för att den skola hon gick på utsatte henne för fara, läs b.la. HÄR.
Det som anmärkningsvärt är att i 9 fall av 10 så är det den mobbade som tvingas byta skola, varför är det så?? Oddsen att bli mobbad på den nya skolan är oerhört stor, för stämpeln följer liksom med. Men tänk om det istället vore så att den som mobbar får byta, tänk om den stämpeln kunde få följa med till nya skolan. För vem vill vara kompis med en mobbare? Jag säger inte att det löser problemet, för återigen, det handlar om barn och någon måste ta på sin ansvaret att göra något.
På nyhetsmorgon kunde man höra berättelser från mamman som förlorade sin dotter:
Josefina hade mått dåligt en längre tid och det eskalerade i samband med att hon utsattes för mobbning av eleverna på hennes skola. Det var Josefinas lillasyster, då elva år gammal, som hittade sin storasyster livlös i en snara.
[youtube]http://youtu.be/FJYHfBtxBxk[/youtube]
Det måste finnas ett stop för mobbning och det är vi vuxna som först och främst kan agera och göra skillnad. Jag är trött på bortförklaringar och jag är trött på att den psykiska ohälsan tenderar att öka i precis alla åldrar. Vi måste göra skillnad och vi måste göra det nu.