Frureinhold

Jag vet egentligen inte vart jag skall börja detta inlägg. Det är mycket känslor i min kropp just nu och jag vill och måste få ur mig dom. Mitt bästa sätt att ventilera är genom er. Så jag kör och hoppas det inte dalar iväg för Mycket. 

Tidigare idag såg jag en film från räddningsarbetet på Samos, Grekland. Alltså båtarna som varje dag räddar människor ut dödens hav. Det är män, kvinnor, barn i olika åldrar som färdas över ett hav i hopp om ett nytt liv. Några kommer fram, några slukas av vågorna och några räddas ur havet. För De personer som tagit sig i land har bara klarat en liten del av den resa som skall förändra hela deras värld. Jag fick se på filmen barn som fiskats upp, nedkylda och sköra, det var föräldrar med paniken i ögonen och ångest som inte kunde döljas. Där och då ville jag bara göra allt som står i min makt. Jag vill hjälpa och jag vill göra skillnad. 

Sverige har stängt dörren, från en dag till en annan var det stop. Jag förstår att systemet som Sverige förde var ohållbart och politikerna som sitter i Sthlm inte kunde greppa allt som hände. Men det jag inte förstår är hur de kan sitta i Sthlm och från en dag till en annan trycka på broms utan att egentligen passera gå. De stoppar gränserna men har fortfarande ingen synlig integrationsplan för de som faktiskt kommit hit. Tiden tickar, men ändå står allt otroligt stilla. Det finns inte tid för diskussion och utvärdering, det krävs ett agerande och ett beslut. Inte bara en löst ord, som inte leder någonstans. 

Vi undrar varför ensamkommande flyktingpojkar hamnar i bråk på asylboenden. Svaret finns i Sthlm, planen är för lös och personalen arbetar med de knappa resurser som finns. Varför jag benämner just pojkar är för att de fall som kommit över mig är enbart pojkar. Hittills har jag inte hört om bråk mellan ensamkommande kvinnor/flickor. 

De personer som flyr, flyr från krig, våld och ohållbara situationer. De kommer till ett land i hopp om en bättre värld. Lite likt paradiset. Men utan en ordentlig plan blir de sittandes, ovetande om när de måste flytta och om de ens får möjlighet stt stanna i landet. Likt en krisplan behöver Sverige en snabb integrationsplan. Både en på kort sikt men sen självklart på lång sikt. Se över kunskapsnivån och integrera människor i arbete. Människor mår bra av att vistas tillsammans med andra människor och än mer i den omgivning där man själv känner sig behövd. Människor mår inte bra av att sitta på ett boende, bakom fyra väggar och inte göra ngt alls. 

Till sist, våldet, våldet, våldet. Det florerar en hel del brott just nu via sociala medier. Jag skrev själv om en gruppvåldtäkt gjord av ensamkommande flyktingpojkar, boende på gatan för inte så länge sedan. Senast igår delade många ett inlägg där en man med utländsk härkomst misshandlad en mamma framför hennes barn, när hon försökte stoppa ett rån. Båda dessa brott är INTE ok och även dessa saker måste ingå i en intergrationsplan. Vill dock tillägga att mannen som slog kvinnan kanske inte alls är en nyanländ flykting. Jag är dock inte förvånad att brott sker, då många av personerna som kommer hit är traumatiserade och har sett saker ingen människa skall behöva få se. Men nu till min sist punkt. 

Varje gång ett inlägg med en utländsk man, som gjort ett brott delas, sköljs en våg av kommentarer. Många är uppgivna, arga och rädda. Men så finns det en grupp människor som i mina ögon är lite stenåldersmänniskor. För det är dom som skriver, 

Ut med dom svinen. DOM hör inte hemma här..

Jag undrar alltid vilka DOM är, när artikeln handlad om en person. Men jag förstår det som att en man med utländs härkomst är detsamma som alla utländska män? Eller? För tex Brevik representerar väl alla vita män? 

Jag mår riktigt illa när jag ser hur människor delar sidor från tex fria tider eller exponerat. Artiklar som saknar någon som helst grund. 

Jag vill påstå att alla skulle må bra av integration och mindre segregation. Hjälp människor att hjälpa varandra. Dela erfarenheter och bygg ett samhälle på förtroende och nytänk, låt det inte vara så förbannat tungrott! 

Hoppas detta kunde ge lite perspektiv på mina känslor!