Frureinhold

Första gången jag blev utsatt för påhopp om min kropp var nog i mellanstadiet. Jag var sen in i puberteten och var platt som en planka. Jag har sedan barnsben varit en riktig tomboy, älskade att springa med killarna på rasterna och var i många grenar bättre än killarna på gympan. Jag tyckte att tjejer som stod med armarna i kors under fotbollsturneringarna var tråkiga och löjliga, idag tänker jag något annat. Jag kan inte ens föreställa mig hur de kände sig inombords och hur det måste plågats av att göra saker som de verkligen inte ville. Redan när jag var 9-10 år höll killarna på att jämföra vilka tjejer som hade störst bröst, vilka som fick sminka sig tidigt och redan då hällde de vatten under dörren på gympan så att det skulle spegla sig i duschen. Detta för att få en glimt av hur vi såg ut nakna…

Jag var som sagt sen in i puberteten och fick aldrig några bröst, inte ens i högstadiet. Jag minns hur jag tog på mig dubbla bh:ar för att få lite bröst, men vem försökte jag egentligen lura? I takt med högstadiet fick jag även acne, typisk tonårsacne som jag försökte dölja med alldeles för mycket brunkräm. Även vid det här laget började min rumpa att växa haha. Låter klyschigt, men min rumpa har alltid varit större och lite ”ankig”. Jag åkte även på en ridskada som gjorde att jag började svanks när jag gick, min rygg plågade mig länge och jag blev tillslut ankan med hela skolan haha.

ramlade du i brunkrämen i morse..

ankan, *kvack kvack*

det var saker som kom från killarna, ”plankan” fanns också. Jag hade ingen pojkvän, några hemliga flirtar, men som aldrig fick visas offentligt. En gång kom det fram att en kille varit intresserad av mig, vad tror ni han gjorde? han förnekade allt och påstod att jag ljög.

Men vet ni vad? trots en tuff start i livet så hade jag min trygghet, den tryggheten hittade jag i stallet. Min häst var min bästa vän, i stallet var jag bara mig själv. Med eller utan finnar, med eller utan stor rumpa. På den tiden fanns heller inga smartphones, knappt internet, så efter att skolan slutade var jag ändå ganska fri.

Såhär såg mitt liv ut för 15 år sedan. Men vet ni vad som skrämmer mig? att det inte hänt ett skit fram tills idag. Snarare att det är ännu värre, jag såg ett klipp igår på Facebook som fick mig att se rött. Jag har själv två döttrar och jag vet att om inte samhället och vi vuxna börjar agera NU lär även Hailey få höra att hon är en ”hora” eller att hon inte passar in i killarnas skeva ideal. För tyvärr är det så att just killarna är dominerande kring dessa ord och brutala våld. Tjejer är också stygga, men för mig försöker de vara coola? jo killarna.

Jag vill uppmana alla föräldrar och vuxna att engagera sig i sina barns liv. Mina föräldrar var det bästa för mig. De fanns där för mig och uppfostrade mig till att vara en snäll och trygg person. De visste inte ens hälften av det som jag precis beskrivit och tur är väl de. Men i mitt hem var jag alltid trygg. Barn skall alltid känns sig trygga, även om de inte alltid vill dela med sig av precis allt, så finns ändå tryggheten kvar. Jag propagerar för #låtmigvara, då jag själv varit utsatt och ser hur andra tjejer utsätts varje dag. Det är inte OKEJ att kallas någon hora, att våldta eller utnyttja en annan person. Det var inte okej igår och det kommer inte att vara okej imorgon. Alla föräldrar ta ert ansvar och lär era barn om vad som är rätt och fel.