robin jobbar sent, barnen sover och jag ligger i soffan, sipprar på kaffe och tänker på lite allt möjligt. Under ett års tid har jag mött och pratat med människor jag aldrig skulle träffat om jag inte hade haft en blogg. Jag har bundit kontakter med så många trevliga, omtänksamma och superhärliga människor. Men något jag märkt under detta år är hur bloggvärlden kan vara så oerhört falsk. Väldig lik högstadiet med ett gäng osäkra tonåringar. Man ler, men bakom leendet finns ett avsky, en sne blick eller bara ren falskhet. Jag har alltid varit otroligt blåögd, svårt att se de fula i människor och vill alltid alla väl. Jag köper att vi alla tycker olika och att vi gillar olika saker. Men något jag inte tål är bullshit, skitsnack och smutskastning.
Jag må vara blåögd och jag lär alltid se det fina i människor. Det är nog en del av min personlighet och min styrka. Jag ger alltid människor en chans och jag dömmer INGEN av vad andra säger om just den personen. Människor som pratar illa om andra utan att ens känna personen i fråga är i mina ögon svaga och osäkra, kanske känner de sig rent av hotade. 
Man kan inte älska alla, man passar inte ihop med alla, men man borde ge alla en Chans innan man bestämmer sig för om man tycker om människan eller inte. Bloggvärlden är på många sätt hur rolig och grym som helst, men den innehåller också mycket falskhet och vassa armbågar.
Jag är en person som lätt tar saker personligt, det är något man inte kan göra om man inte vill bli sårad. Jag får ofta höra att jag har ett stort hjärta, lite för stort för mitt eget bästa. Jag försvarar alltid de svaga, jag vill förändra världen och jag vill göra skillnad. Men för att göra detta och för att ge sitt hjärta så mycket utrymme för andra gör också att jag lätt blir sårad.
Jag är blåögd, trots min gröna färg
Jag kommer aldrig förändra min personlighet, jag kommer alltid försöka vara den positiva, sprudlande glada tjej som jag hoppas att jag är. Jag kommer alltid ha mitt leende och jag kommer alltid att vara ärlig. Jag skippar bullshit, jag lägger min energi på positiva attityder och jag kommer alltid ge människor en chans.
Your mind is a powerful thing. When you fill it with positive thoughts, your life will start to change.
Min och säkert flera andras tid är dyrbar, vi lever på lånad tid så använd den tiden till att göra något riktigt bra, något som får kroppen att lyfta, som får fjärilarna i magen att tjippa efter andan och som får DIG att må bra!
Det du skriver i det här inlägget känns som jag själv kunnat skriva.
Jag är precis sån som du. Försöker tro gott om alla, backar upp de svaga, och är alltid den glada och positiva tjejen som tror gott om alla.
Du gör ett riktigt bra jobb med att vara den personen du är. Fortsätt med det.
Kram
Tusen tack vad glad jag blir <3 fortsätt du med jag tror på det i längden kramar
Det är så tråkigt när det är en människas sämre sidor som lyser igenom…precis som du vill jag alltid se det goda i människor. Jag brukar alltid säga att det är viktigt att skilja på människan och dess handlingar. Bara för att en människa tillexempel uttalar sig illa så betyder inte det att denne inte har ett hjärta av guld. Det tråkiga är att människor inte alltid gör det så lätt för andra att se det positiva i dess hjärta. Folk uttalar sig illa, snackar bakom ryggen, uppför sig på ett dåligt sätt och sårar många ggr. Jag tycker det är konstigt att det är så svårt att önska varandra välgång och lycka. Bara för att man är avundsjuk och vill ha allt det där som någon annan har så innebär inte det att man har rätt att klanka ned på någon. Alla är vi olika, vi är duktiga på olika saker men vi precis lika älskvärda och betydelsefulla oavsett vad vi arbetar med, vad vi tror på, eller vilket land vi härstammar från. Vi är alla guldklimpar!
Jo förresten…det här med att du är blåögd. Det du egentligen är…det är att vara riktigt godhjärtat. Kramar till dig vackra fru Reinhold<3
Intressant parallell med högstadiet och jag är beredd att hålla med. Jag är ingen tipsbloggare men jag upplever ändå den känsla som du beskriver från en del andra bloggare, nån kan dessutom vara toppbloggare och vara riktigt arroganta och kaxiga!
Kram /Therese
Nu kan ju bara jag utgå från min högstadium, men det känns ändå som det finns en viss norm i det ändå.
Så tråkigt med arrogans och kaxighet, vad är grejen?
Tack för din kommentar
Kram J
Tack snälla, det hoppas jag med, verkligen ❤️
Vilket klokt inlägg! Jag måste säga att det ögonblick när jag alldeles andfådd sprungit upp för trapporna för att hitta er på hotellet dök du upp och bara’ Heeeej Sandra’ med en sådan härlighet och värme. Jag kände mig så lättad och glad, hela mitt fokus bara föll på plats och jag blev ännu mer superladdad för dagen. Så fint bemötande av en främling är ovanligt. Fantastiskt av dig och dina styrkor- heja!!
Men Gud nu blev jag helt rörd <3 du utstrålar också sån värme och du är en otroligt duktig fotograf, hoppas vi ses snart igen <3 kram