Frureinhold

Om det är något som jag är fylld av så är det känslor. Just nu väldigt mycket, för några dagar sedan var det 2 år sedan min mormor gick bort och om bara några dagar var det 1 år sedan min morfar gick bort. Hela mitt förra år var en enda stor känslobomb. Jag pratade med en läkare om det igår och hon satt mer eller mindre och bara kolla, hennes svar var; ja du har gått igenom endel på kort tid. Men det har vi väl alla? Jag är inget undantag och jag säger inte att det jag gick igenom är värre än för någon annan. Men för MIG var det en riktigt jobbig tid och det satte väldigt djupa sår. Att mista en person som står en väldigt nära gör ont, allafall vill jag tro så, den smärta jag upplevde gjorde åtminstone otroligt ont och gör fortfarande ont. Inte i samma bemärkelse, men det kommer stunder där frustrationen slår in ordentligt.

Men det är väl livets gång, människor försvinner och nya människor fyller på. Men något jag lärt mig, av att förlora personer som stått en nära eller att uppleva olika känslor som man inte riktigt vet hur man skall styra dom är att just dom känslorna inte går att förklara eller upplevas av en annan människa. Så som jag känner vid en viss situation behöver inte du/ni uppleva den och vi är alla byggda och skapade på olika sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara att alla människor känner och upplever saker olika, smärta går inte att mäta och så då heller inte känslor. Jag kan villigt erkänna att jag stunder under detta år tvivlat på mig själv som person, hur blev jag så här och varför kan jag inte kontrollera mina känslor. Jag är en otrolig kontrollmänniska och så fort kroppen sviker blir jag arg, förbannas och försöker rätta till det. Om det är något jag lärt mig så är det att kroppen inte går att kontrollera, kanske till viss del men långt ifrån helt. Jag kommer alltid att försöka sprida ett budskap där det är okej att våga känna, man är inte svag för att man visar känslor, snarare tvärt om. Psykisk ohälsa skall inte vara tabu och det innebär inte att man är svagare än någon annan, men det innebär att man upplever saker på ett annat sätt. Självmorden i Sverige ökar för varje år, detta måsta få ett stop och jag vet inte om ni såg på fångarna på fortet för ngr veckor sedan. Där skänkte det vinnande laget hela deras vinst till suicide zero, ett företag som jag själv samarbetat med. Ni borde besöka deras sida.

Jag hoppas att fler kan uppmärksamma inlägg som lyfter just känslor, vi måste bli bättre och vi måste börja prata med varandra.

En av de allra sista korten som morfar fick vara med på <3