Ni som följt mig vet att jag skrev ett inlägg om att leva med ångest, jag skrev bland annat där att jag gick hos en psykolog som skulle utreda mig för tänkbar Adhd. Först vill jag säga att adhd finns i otroligt många olika skepnader och just nu är även adhd en otroligt stor modesjukdom. På 90-talet var el-allergi vanligt och nu har bland annat adhd blivit en modegrej. Jag var och är inte efter att få en diagnos stämplad i pannan som jag kan falla tillbaka och skylla på. Snarare tvärtom, få förklaringar för varför jag är som jag är och att det är okej att vara den jag är. Jag var som barn intensiv, vilket jag är än idag, men idag kan jag tygla mig själv mycket bättre. I måndags var jag på utvärderingen efter screeningen som jag gjorde för 2 veckor sedan. Vi gick igenom testet och av de poängen som jag fick på den screeningen så är det högst troligt att jag har Adhd. Vi pratade om de olika kategorierna och det som var mest utmärkande på mig var kategorin som handlade om tankar och detaljer. Jag är en person som ser detaljer och memorerar detaljer väldigt noga, jag tänker också otroligt mycket och kan ofta sväva iväg och börja med en tanke och landa mil därifrån. Jag har alltid tyckt, eller framförallt när jag var liten att det måste vara ngt fel på mig. Eller när jag helt enkelt inte kunde vara tyst och inte kunde förstå varför. Tänk innan du pratar.. Den har man ju inte hört för många gånger.. Jag kunde inte förstå varför det var så svårt.. Nu förstår jag och jag är glad över att jag är den jag är. Jag är socialt begåvad, glad, positiv och utåtriktad. Jag är nogrann och ser det fina i människor, jag vill hjälpa människor hjälpa sig själva och skapa förutsättningar så att alla skall må bra. Alla är vi olika och behöver olika förutsättningar vilket jag tycker är bra, vi är unika precis som vi är. Tänk på det nästa gång ni dömmer ngn som inte faller inom vissa ramar 🙂 för vad är egentligen normalt? 🙂
Alla bär vi på något, tänk på det innan ni dömmer någon !