Jaha. Att vakna är en STOR besvikelse nu. Det är som att lägga sig på kvällen och invänta julafton- för att sen vakna och ”missat” dagen. 4 dagar över ÄR inte mycket. Men med Eira gick jag aldrig över pga igångsättning och typ ALLA har sagt ”duuu kommer föda tidigare”.
Men att gå runt som en levande bomb och vara sjukt rastlös- men ingen ORK att göra något. Dagarna är extremt långa. Imorgon börjar Jakob jobba igen, något som vi kanske inte riktigt hade räknat med..
Hade också lovat mig själv att ha tålamod. Att inte bli irriterad och frustrerad. Att INTE googla massa. Well. Jag googlar ”BF+3 känner inget” ”hur många dagar gick ni över” osv. Man blir ju tokig!
Mycket klagande här nu, sorry för detta. Tänk vad sjukt att man LÄNGTAR efter smärta. Ge mig vad jag tål! Kom igen då. Allt är bättre än att vara gravid fet och otymplig just nu. Vill ju se vad som gömmer sig där inne också!
Det jag funderar på just nu: vill ju att det ska komma igång av sig självt… oavsett om det är bf+9 eller så. Men, man är ju orolig att bebisen tjockar på sig till en 5kg klump tills dess? Hur fungerar det? Tror inte kroppen orkar sömnlösa nätter och sen trycka ut en enorm bebbe. Frågan är: be om igångsättning tidigare eller hålla ut och hoppas att bebisen kommer ut ”normal Size”? Finns ju INGA riktlinjer för detta. Min mamma gick över 2 veckor när hon väntade mig, och jag var pytteliten ändå.
Tankar hos en gravid uttråkad kvinna.
Finns massor av riktlinjer för detta. Om ditt SF-mått blir stort erbjuds du ultraljud och förlossningsplanering. Har du svårt att sova kan du prata med din bm, ibland kan man få ”sovdos” såhär på slutet. Man får endast induktion/igångsättning när de finns medicinska skäl men går man över 41+0 ska brukar man få det i mån av plats. Finns att läsa fakta på sfog:s hemsida. Lycka till