Det är inte alltid man känner så, men just nu gör jag faktiskt det. Jag ligger i sängen med en kaffe och kollar nyhetsmorgon. Jämte mig i sängen sitter Eira och leker med sina dockor. Hur mysigt? Absolut lycka. Allt jag behöver.
Reflekterade också över hur himla lätt det ändå är med en snart 4-åring. Bebistiden är säkert mysig om man får en bra start, kanske får jag uppleva den tiden igen som mysig och underbar. Nu är den tiden som ett mörkt täcke och jag minns knappt vad som är sant eller dröm. Små fragment minns jag, mysiga stunder också såklart.
Men en 4-åring. Helt underbart! Vill ha 4 barn om det känns såhär.
Jag njuter av söndagen, imorgon är det måndag och då kör vi igång igen med full fart av matlådor, hämtning, lämning.. ni vet!
