Jag är ju emot kroppshets och tycker att man inte ska prata om kroppar hela tiden eller sträva efter sjuka ideal. Jag har efter min graviditet känt att kroppen får ta den tiden den behöver för att ”komma tillbaka”. Jag vet inte om det har med amningen att göra, men NÄSTAN alla kilon (förutom typ 5) ramlade av mig, trots att jag tryckte i mig mer mat än under graviditeten. Men nu såhär 9 månader efter känner jag mig inte bekväm med min kropp. Jag har typ 5 kg kvar (väger inte mig men känner i kroppen) och vill bli starkare. För mig ÄR det viktigt att må bra i kroppen. Jag önskar jag vore sådär cool och helt obrydd men ärlig talat så känner jag mig inte som mig själv alls.
Det är en svår balans det här och väldigt känsligt. Jag vill må bra i hur jag ser ut men det får liksom inte bli ohälsosamt eller jobbigt. Mina bröst är ändå värst, fy vad jag inte trivs i dom. Men det ska jag fixa. För jag känner lite såhär: man har ETT liv. Varför gå runt och må dåligt? Fixa det! Gör något åt det. Det gäller såklart inte bara kroppen utan med jobb, relationer och allt annat. Man vet ALDRIG när det kan ta slut och livet är för kort för att gå runt och må dåligt varje dag.
SÅ. Jag önskar jag vore helt obrydd men nej, jag vill gärna komma tillbaka nu. För att kunna orka träna och känna mig bra i själen.
håller fullständigt med dig, man har bara ett liv! Läs gärna min blogg om skönhetsoperationer och dylik 🙂
http://www.missjennie.se
Tack för inlägget! Fick en tjej den 16 dec och har fortfarande 15 kg kvar, så så svårt har jag haft för att gå ner. Trivs inte alls med min kropp. Och är tung och klumpig. Har precis sprungit backintervaller och funderar på att gå till skafferiet och trycka i mig chips men så läste jag detta inlägg och insåg..jag vill ju inte äta skit för jag vill blir som ”vanligt” igen..så tack!!