Frida Asp

Just nu

Vet inte ens hur jag ska börja, eller vad jag ska skriva ner. Hjärnan är som gröt..Men på något sätt är det så skönt att få skriva av sig, oavsett om det är listor på vad vi ska handla, vad jag ska göra i morgon eller om det handlar om när livet plötsligt tar en konstig vändning.

Jakob har under ett års tid gått ner mycket i vikt, varit trött (detta är inget han själv riktigt vill erkänna) men folk omkring honom har märkt det, JAG har märkt det. Sen började Jakob nämna att han hade ont bak i ryggen, där lungorna sitter och även att hans hjärta liksom tickar, som att det pumpar extra mycket. Senast när mina föräldrar såg honom och efter det åkt hem skrev pappa och var orolig. Jakob måste uppsöka en vårdcentral skrev han. Efter lite tjat fick jag iväg Jakob till en läkare. Där fick han bara svaret att det antagligen var något muskelärt och skulle gå över av sig självt, hjärtat kunde dom inte riktigt förklara, men gjorde ingen vidare undersökning. Inget ultraljud togs heller…….Vilket nu i efterhand hade kunnat vara livsavgörande för Jakob.

Veckorna gick och inget mer märkbart. Jakob klagade lite då och då på att det värkte i ryggen.

I fredags ringde Jakob mig vid två och sa att han slutar tidigare och kommer hem vid tre. YES tänkte jag, fredag och en timme tidigare..HELG. Vid kvart i tre ringer Jakob igen, denna gången hör jag knappt vad han säger. Han mumlar ” något har hänt, jag kan inte andas. Jag har så ont”. Eftersom Jakob börjat sitt nya jobb vet jag inte vart han befinner sig. Han kan inte heller riktigt få fram alla orden så jag säger till honom: RING 112 NU!

Sen lägger vi på. Med skakig hand ringer jag Elin och får bara fram, vi måste till akuten. Samtidigt som jag försöker organisera mig, Eira har precis vaknat och det enda jag kan tänka på är att hon måste ha matchande strumpor(!) hon kan inte ha en vit och en rosa. Till slut kommer vi iväg till akuten, Jakob har fortfarande inte svarat efter senaste samtalet och jag hinner tänkte några gånger på hur jag ska lösa det, nu när Jakob dött. Hur ska jag göra med lägenheten? Hur ska jag berätta för Eira att hennes pappa dog när hon var jättejätteliten? 

Till slut kommer han in med ambulansen och jag får träffa honom. LIKBLEK och i svåra smärtor med massa läkare omkring sig. Jag säger att han klagat på ont i lungor och hjärta, DÅ tar de fram ultraljudet och ser att hela hans ena lunga är helt kollapsad. Han har ett stort hål i lungan. Fort iväg på operation och jag väntar med Eira…Tankarna snurrar. FAN. Varför bråkade vi kvällen innan? Jag har inte hunnit säga allt jag vill säga till Jakob. Vet han att han betyder allt för mig? FAN FAN FAN. Gud om du hör, jag lovar att aldrig mer ljuga, röka eller göra NÅGOT dumt någonsin igen och jag tror inte ens på dig, men nu gör jag det.

Timmarna går, och sen får jag träffa upp honom på uppvaket. Han mår ändå bra trots omständigheterna. Han är fortfarande kvar på sjukhuset, i morgon åker vi till Linköping där han ska opereras igen då de hittat mer ”fel” på lungan och även på den andra lungan. I Linköping är dom specialister på just lungor, så han är i trygga händer. Vi vet inte så mycket mera, sjukhuset här i Jönköping vet inte heller så mycket varför han har blåsor på lungan eller varför det kollapsar, men det är inte bra att ha det på ena och ännu sämre- på båda lungor.

Dagarna har jag spenderat med Jakob på sjukhuset och försökt samtidigt pussla ihop  det med Eira. Hon märker att något är ”fel” och saknar sin pappa. Det märks. Men som TUR ÄR har både Jakobs familj hjälpt till och passat Eira, och min syster Elin+Jocke hjälpt MIG massor. herregud, vad hade jag gjort utan er? & sen flyger mamma ner från Spanien hit och landar i natt. Åh.. fina familjen!

Så i morgon åker vi mot Linköping och hoppas på att operationen går bra, att de hittar felet med Jakob och att han kan bli frisk och stark igen. Jag är inte van vid att se honom såhär, det är alltid han som tar hand om mig..Så det tär att se honom så på sjukhuset. Nu vet ni! Tack alla som hört av sig för all omtanke.

Bråka inte om onödiga saker, somna aldrig osams och RING det där samtalet..vänta inte!

KRAM på er.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Medea

    Man blir tårögd när man läser det, det värsta som finns är när ens livskamrat inte mår bra! Fortsätt kämpa! Tillsammans är man stark! Krya på honom!????

  2. Emma

    Usch, helt fruktansvärt! Ni är starka tillsammans och på ett eller annat sätt måste det ordna sig. Många kramar till er!

  3. Isabelle

    Skickar styrkekramar och hoppas att ni snart är på fötter igen starkare än någonsin! Som du skriver så är han i goda händer.
    Kram!

  4. Emelie

    Frida! Jag tänker så mycket på er & kan inte föreställa mig. Du ska se att allt kommer ordna sig tillslut, kämpa! Massor med styrkekramar till dig & familjen!