Fitnessmom

Hej på er!

Tillbaka efter ett långt uppehåll! Jag har helt enkelt lagt bloggen åt sidan, innan jag ens kom igång med den. Men jag har beslutat mig för att uppdatera bloggen regelbundet för jag har så mycket att dela med mig utav.

De flesta som läser min blogg följer mig på instagram och då vet ni att jag inte mått så bra senaste tiden (året). Förra året hände så många roliga saker, som vår inflytt till vårt underbara hus (ett år sen på torsdag), och vårt giftemål. Men förutom det som var helt underbart har jag inte mått så bra. Tänker inte gå in på det negativa för jag vill jobba på ett positivt tankesätt och tänka att jag ska vända på hur jag mår. Men vill dela med mig av min resa gällande detta.

Om en vecka, nästa tisdag ska jag operera mig och plocka ut mina implantat. Som jag har haft i över 8 år. Jag har funderat på detta i cirka 1 års tid, men inte kunnat ta steget för jag älskar mina bröst och trivs inte alls med mina riktiga som inte ens existerar. Jag är HELT platt, idag lär det dessutom vara mycket lös hud med muskelproblem. Så det har inte varit lätt att ge upp mina bröst, att inte kunna fylla ut en bikini, vara rädd att skämmas för sina bröst igen.. Därför har jag dragit på det.

Första anledningen var pga breast implant illness. Det är något som läkarna inte bekräftar, de tar dig inte på allvar. Men jag har sett så många kvinnor som mått så dåligt av sina implantat med alla dessa diffusa symptom som plockat ut dom, och mått jättebra direkt efter de tagit ut dom. Så BII öppnade ögonen för mig och mitt mående.

För cirka 2 månader sedan svullnade mitt ena bröst upp på en dag. Andra gången det händer. Bröstet var fullt med vätska. Åkte till akuten, infektion trodde läkaren men det var det inte och hjälpte inte med antibiotika. Sen fick jag en tid på mammografi och ultraljud. De såg massa vätska och tog ut 30ml och skickade in på test då jag var dödsorolig för en lymfomcancer man kan få av implantat som kallas ALCL och är vanligast att få av just det märket jag har ALLERGAN. När jag väntade på provsvaren kom även nyheten att allergan nu är förbjudet att sälja och använda i EU, för de är inte säkra. Man läser att genomsnittet att få denna cancern är 8 år och att symptomet är vätska i bröstet. Så ja, jag var så orolig, rädd för att dö.. Jag var nästan insatt på att jag hade cancer. Fick reda på provsvaren för en vecka sedan och de kollade efter ALCL som man kan se på cellerna osv och de fanns inget. Men de såg att jag hade en inflammation från kapseln/implantaten och de hittade något gelliknande i vätskan. Så implantatet kan vara sönder, eller så svettas bara implantatet gelé som irriterat mitt bröst. Det får jag reda på tisdag vad som försiggått i mitt bröst.

Jag är så glad att jag inte har cancer, det hade kunnat vara värre, och jag är glad att jag tagit steget att plocka ut dom och förhoppningsvis må bättre. Jag har egentligen inget val heller. Är det sönder måste de ut! Och nya implantat vill jag inte ha och riskera att fortsätta må dåligt. Min arm och bröst värker, avdomnat, jag känner nåt är fel så nu vill jag bara få ut giftet ur min kropp och läka, vara lycklig igen, ha energi och inte krascha 12 på dagen. Jag vill inte vara nedstämd och gråta varje dag. Och framförallt vill jag ha energi att vara med min familj!

Jag ska göra en så kallad en bloc, där hela kapsel och implantat tas ut i ett stycke, vilket inte många kirurger i Sverige gör. Det kostar betydligt mer då det är en större operation, men vill jag bli frisk måste jag göra det på rätt sätt ❤️

Kommer att sakna dom men jag får lära mig att älska mig hur jag ser ut utan dom ❤️