Det är en märklig dag, ute hellsnöar det och inne sitter jag i min ateljé och behöver vara som mest kreativ som det bara går med mitt nya kommande projekt. Som egentligen är galet kul och som borde maxa mig på alla plan. Som alltid är det tidsbrist och jag brukar normalt jobba som bäst när det är tight, men inte nu… jag är tung, tvivlar på mig själv och mitt egna kunnande. Var kommer det här ifrån?!! Om jag hade varit 20 hade det aldrig hänt. Då hade jag bara sett möjligheter, gett mig själv en stor klapp på axeln över allt jag gör förbannat bra.
Vad tror ni, är det livets erfarenheter som slipar en? Eller har jag fått en törn av jantelagen? Jag tycker ändå att jag i grunden är bra och stark. Jag tycker att jag har mycket att erbjuda men just nu när jag verkligen ska prestera har jag fått en ovälkommen vän som sitter på axeln och den MÅSTE jag bli av med och det är illa kvickt. Att självkänsla är en färskvara vet jag men att det har så fruktansvärt kort bäst före datum hade jag ingen aning om.
Hur är det för er? Hur gör ni för att skaka av er det som sitter och klankar ner på er?
Jag brukar sätta mig i bilen, sätta på bra musik och dra på ljudet på max men idag kan jag inte det, Anja har bilen och jag får hitta andra lösningar… Tex som att spela John Lundvik- Too late for love om och om igen, vilken låt! Den gör mig på mycket bättre humör men jag har fortfarande svårt att samla mig i det jag ska.
Hoppas solen skiner på er och att ni har en grym lördag!
Stor Kram!! F
Hoppas att de släpper Filippa och att du kommer igång ordebtligt- du kan och de du gör är magi- kämpa på fina du. Kram ?
Tror det är så hela livet..upp och ner. Ibland måste man omedvetet pausa. Kram
Jag tror att vi utvecklas, lite som vila mellan hårda träningspass, kroppen går ner och tankarna med den för att sedan orka ta racet och känna oss starka och oövervinnerlig ? Styrke kramar, snart vänder det ??