Tiden är en bristvara, det är det för i stort sätt alla oss i alla fall för oss med små barn. Jag fattar inte var tiden tar vägen hur mycket jag än kämpar känns det som att jag sällan får näsan ovan vattenytan. När jag tänker efter är nog det värsta i den här sörjan att mystid lätt kan ryka om man inte är observant nog. Mys med Anja, Tiden då man ska hinna ladda batterierna för att orka parera näst kommande dags utmaningar. Den lilla tid ensamtid man har när man är vuxen, då man för första gången på hela dagen får sitta ner en hel tekopp eller prata till punkt .
Jag har länge velat göra färdigt kransarna till ytterdörrarna. I år är det ovanligt sent som dom kommer upp. I vanliga fall brukar jag dessutom redan ha bundit om och bytt några gången för att få lite variation men i år har jag prioriterat annat och så har krans h-vetet ändå legat som ett tungt ok av dåligt samvete. Men inte längre.
Igår kokade Anja te och vek upp datorn och tunade in SVTplay så att jag kunde binda kransar, umgås med henne och titta på ”tystnad tagning” uppropet. Bästa kvällen på länge! Så kraftfullt, fruktansvärt och håll käften starkt!! Har ni inte sett det går det att titta på det i efterhand som sagt på SVTplay. Jag är stolt över att vi alla kvinnor är en del av det starka systerskapet som just nu håller på att växa sig starkt tillsammans förändra och förbättrar vi och för att citera vår modiga, starka och fantastiska vän Eva Röse: ” Det finns ingen väg tillbaka in i mörkret! Punkt.
Puss och ❤️ på er! F
Rätt provocerande att nåt så banalt som en dörrkrans kan vara ”ett tungt ok av dåligt samvete”… Slappna av för helsicke! Nu blev den ju fin men känns något överdramatiskt att flippa ut över sånt, som att det inte skulle finna biljoner viktigare saker i världen!
Visst jag håller med dig fullt ut, det beror helt på vad man jämför med. Det sker fruktansvärda saker i vår värld varje ögonblick. Och det är helt upp till dig som läsare att göra din tolkning av hur jag värderar saker. Men jag har också möjligheten att svara för mig själv hur verkligheten är. Och jag jämför definitivt INTE mina dörrkransar med något annat än mitt dåliga samvete över att köpa saker som håller på att vissna pga att jag är lat.