Filippa Rådin

Anja drog till Göteborg och höll föreläsning och jag åkte ner på stan här hemma för att lyssna på Annakarin Nyberg och Clara ”Underbaraclara” Lidströms föreläsning om att lyckas i sociala medier och hur man kan bygga sitt eget klädvarumärke från skiss till färdig produkt. Clara är min gamla anställda på Kii back in the old days. Och nog för att jag är mycket äldre än henne, men inte så pass att jag skulle kunna vara hennes mamma  vilar det något moderligt över mig när jag står och lyssnar. Stolt, glad och uppfylld av deras grymt inspirerande power föreläsning. Jag blir rörd över den kraft som AnnaKarin och Clara levererar och totalt fyller hela rummet med
Som många av er vet fascinerar den ”starka kraften” mig som finns i oss alla och som alltid, när jag blir berörd av andra, tänker jag hur mycket vi har att ge, både till oss själva men framför allt till varandra.

När berömde du någon i din närhet sist för något som kan tyckas obetydligt?

Anja och jag startade igång ”Hej” här om dagen när vi var ute på vår jobbpromenad nere vid älven.
När jag flyttade hem efter att ha bott Stockholm slog det mig att i Stockholm är vi livrädda för att bekräfta varandras existens. På riktigt, vad är allt det här med att vi inte tittar på varandra och definitivt inte hälsar!?? Vad är vi rädda för och vad gör det med oss?
Det kan låta krasst men jag tror att det är dom små sakerna som formar vårt samhället, uteblir dom hjälper det till att göra oss till egoister. Små saker som att öppna dörrar för varandra, hålla uppdörren så att man slipper få den i ansiktet, bekräfta varandra med en blick, ett leende, plocka upp något som någon tappat. Det är inte så att vi inte har tid eller inte vågar. Vi har tid! Det krävs inte mycket och vågar vi inte måste vi snarast se till att jobba med den rädslan, den om något är livsfarlig för framtiden.

För några år sedan var klimatet här uppe ett helt annat, vi gick inte direkt och sa hej till dom vi inte kände men vi gick rakryggade med klar blick och var inte rädd för att se varandra. Idag har stressen nått oss, vi har för bråttom och blivit ”slappa”. Så när Anja och jag var ute och gick började vi med att titta på alla vi mötte med en vänlig blick och ett hej med stor risk för att bli betraktade som galningar?.

Idag är det fredag glöm inte att ni är betydelsefulla❤️! F