Filippa Rådin

Jag älskar att hata min fru!

Hur konstig det än kan låta så älskar jag att hata min fru.
Vi har verkligen hittat tillbaka till att träna och peppa varandra på ett givande och sporrande sätt. Sedan några år tillbaka har anledningen inte bara varit att vi haft tight med tid till att träna tillsammans utan jag har även haft dåligt tålamod när det gäller Anjas försök till stöttning att ta mig ut. Jag vet inte varför, jag har nog bara varit lite tant-tjurig när det har gällt att komma igång + att jag lätt har känt mig ganska dålig i jämförelse med henne. Jag vet!! Så dumt att ens mäta mig med någon som hållit på med träning hela livet. Men nu är det annorlunda, det var länge sedan vi hade så kul i just träningen som vi har nu. Kanske nyckeln är att vi kör skiten ut oss, det kanske är det som gör det så brutalt roligt.

Igår kväll fick vi möjligheten att ta oss ut och springa intervaller, Jag har sprungit mycket intervaller i mitt liv men det här passet var brutalt, Utan att verka kaxig kan jag säga att jag har ganska lätt för mig i just löpning och är det något som jag brukar vara lite starkare i än Anja så är det löpningen. En väldigt liten vinst i det stora hela men ack så skön känsla när man lever med världens genom tiderna bästa skidåkare.
Men igår räckte inte mitt lilla försprång i löpning till, då tog hon mig den jäveln. Finns det något mer irriterande än när något med lätta steg springer förbi och skriker, ”KOM IGEN; DU HAR MYCKET MER ATT GE!!!” Jag var dödens trött och det enda jag önskade var att lägga mig ner på marken i fosterställning. JAG HAR INGET MER ATT GE…Av någon konstig anledning fortsatte benen att springa, hur vet jag inte det enda jag visste var att jag nådde mål sjönk ner och ropade på Urgit.

Hur kan ett sånt pass vara kul och peppande?!! Vi pressade oss, vi klarade det men framför allt vi lyfte oss igenom det tillsammans! Jag hade aldrig kunnat pressa mig så hårt utan Anja, jag hade garanterat gett upp långt tidigare. Lyckan efteråt är svår att beskriva även fast vägen hem kändes lång och jag inte hade ett uns mer att ge.

Att utmana varandra till max och lita blint på att den andra lyfter dig om du tar slut är magi.

Kram på er! FIMG_7753 IMG_7752IMG_7757 IMG_7762

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.