Filippa Rådin

Så går den här veckan mot sitt slut. Det är söndag och vi har precis landat hemma igen. Känslan av att vara hemma är obetalbar! Lyckan spred sig i hela kroppen så fort jag tog första steget innanför dörren . Lugnet och Umeå…vilken lyckad kombo! I helgen har vi verkligen tagit det lugnt, varit ute och promenerat och njutit av att Stockholm bjudit på strålade sol, Älskar den här tiden som vi går emot just nu, man riktigt känner i kroppen hur naturen börjar göra sig redo för växa sig starkare och hur vi går mot bättre och varmare tider. Och jag är så redo att få mer sol på mig. Hela jag är soltörstande och jag inser att jag måste boka en resa till hela familjen så att vi kan fly direkt efter att Let´s Dance är över. Fatta så skönt!! Inga måsten bara lugn och ro med familjen. Är det någon som har något bra tips på var vi skulle kunna åka? Kriterierna är, sol, bad och lugn och ro :).  

Tyvärr blir Anja bara sämre och sämre i sin förkylning och i fredags under premiären av Let´s Dance tvingades hon dansa heldöv på ena örat så det var lite knepigt för henne att höra musiken helt. Men gud vad hon gjorde det bra!! Ingen kunde varken se eller tro att hon egentligen mådde så dåligt som hon verkligen gjorde. ett fullblodsproffs ut i fingerspetsarna :).

Efter förra veckan när hon pressade sig hårt med förberedelserna inför premiären trots att hon var förkyld har gjort henne sämre till den här veckan.. Nu är jag orolig för att hon har fått öroninflammation och bihåleinflammation.., hoppas hoppas att jag är ute och cyklar med min ”hobby diagnos”. Men sedan vi kom hem har hon legat helt orkeslös och iskall och med jätte ont i örat och bultande bihålor under en filt och sovit sig igenom allt. Inte bra! Innan vi åkte från Stockholm var hon i väg för att träna med Calle men orkade knappt dansa själv så träningen blev väl sådär. Inget vidare när man gett sig in i Let´s Dance….Vi kämpar mot klockan,  imorgon måste hon vara piggare om hon ska hinna med att lära sig den nya koreografin och den nya dansen för då kommer Calle upp till Umeå igen och gör stan osäker :). Jag lider verkligen med henne att behöva ligga där under filten med känslan av att hon slåss mot tiden när det inte finns ett uns till ork i hela kroppen. Önskar att det var jag som var sjuk istället, jag behöver ju inte dansa eller känna mig pressad av tiden på sammansätt.

Ta hand om er fina människor! Kram F