Alla bara skrattar åt oss när vi nämner att vi så gärna vill ha en hund! Anja har vuxit upp med hundar och jag hade en tillsammans med mitt ex förut. Hade det bara varit upp till mig så hade det sprungit runt en 4- bent här för länge sedan. Men nu är det tyvärr inte bara jag som ska bestämma. ( typiskt!!) Anja har varit ganska tydlig med att vårat liv inte riktigt är i någon ”hund fas” där vi har tid med en hund. Speciellt den hundras jag egentligen vill ha, en Ridgeback.
Jag och Patrik hade en superfin Ridgeback.. En hanhund som var stor och kraftfull. Helt underbar hund! Min stora sorg är att vi tyvärr var tvungna att ta bort honom alldeles för tidigt. Saknar honom sjukt mycket fortfarande. Och trots att han inte är vid liv är han ändå så närvarande, det är som att han alltid kommer att finnas vid min sida. Han och Emmi hade en egen relation. Syskonkärlek kanske man kan kalla det. Hon kunde stå och veva för fullt mot hans nos och han stod bara och tog emot. När han tröttnat vände han sig snyggt om så att hans rumpa precis nuddade Emmi som av en händelse ramlade… Ops :)! Sedan vankade han oskyldigt därifrån som att vi inte sett något. Haha det var så gulligt att se dom två, när hon lärde sig gå var han orolig och fanns där för henne som balanshjälp. Och när Anja kom in i bilden var han inte lika nöjd. Efter som Anja inte var regelbundet hemma hos oss var de en maktkamp varje gång hon kom hem. Klart man bli avundsjuk när matte har någon annan som tar upp all tid :). Han väckte tex Anja på nätterna genom att puffa på hennes fötter med blöt nos. Anjas relation men hundar skiljer sig en hel del ifrån mina. De hade jakthundar , brukshundar och använde inte hundarna lika mycket som sällskapsdjur.
I början skulle hon aldrig för sitt liv kunna tänka sig en liten hund. Och när Patrik tog sig an en omplaceringshund som var en kungspudel dog hon nästan – vi kan aldrig komma till fjälls med en pudel med massa bollar!!! Ha ha ha Efter det har även hennes hjärta mjuknat för Astor (Patriks pudel) och hon bryr sig nästan mer om honom än jag när han är hemma hos oss.
Någon gång i framtiden kommer vi att skaffa oss en till Ridge det är jag säker på men jag kan nog hålla med Anja att det inte riktigt finns den tiden som krävs för för att ta hand om en så stor och krävande hund just nu och eftersom vi reser en hel del skulle det vara bra om vi kunde ha en liten som kan följa med oss. Har verkligen kollat runt och läst på mycket om olika raser och vi får väl se var vi landar men här om dagen var jag och hälsade på några dödligt fina Pomeranians.
…..undra om det är mer ok att komma till fjällen med sånna här toffsar….??
Vad har ni för erfarenheter när det gäller hundar, familj osv?? Delge gärna era erfarenheter och hjälp mig :)!
Kram på er F
Oj vad lik han är/var vår levernosade ridgeback Gibson! ? Gibson är dock lite mindre i kroppen ? Perfekta familjehunden! Helst för oss som har småttingar. Kika gärna på taggen #rrgibson på instagram så får du se vad lika de är ?
Vänta tio år.
Vi är inne på Engelsk Springer Spaniel just nu. Den andra i raden. Den första Winston Churchill blev dryga 13år innan han fick hjärnblödning som tog honom, innan dess hade han haft en stor cancerknöl på revbenen som han hade i många år. Nu har vi hans ”syster” från samma kennel. Aida. Men vi kallar henne för Wilma istället. Ganska roligt med den rasen. Han älskade vatten, simma och blev skitsur när du tvinga upp honom från vattnet. Hon är som en primadonna när det närmar sig vatten eller regnar, då försöker hon gå på klorna. Kan ju inte bli blöt. Vattnar du blommorna med spruta så gömmer hon sig bakom byrån och vägrar gå ut. Men däremot så är hon mer jakt än vad han var. Hon stöter ofta upp fasaner och liknande. Han hatade allt vad jakt heter. Konstigt nog så har vi aldrig jagat.
Innan Springern var jag uppvuxen med Schäfer och min sambo med Pudel. Hellre Schäfer eller Ridgeback än Pudel.
Åh så söt!
Vi har en svart wakthel/Gråhund, han är dryga året och har fullt med energi! Är ju en jakthund men han ät lika bra med sambons treåring, snällare går inte att finna!
Han behöver egentligen ännu mer motion än vad vi har tid med under vår/sommar, eftersom sambon jagar med honom höst och vinter. Så vi alla längtar till 1 oktober när han får ut i skogen och jaga! ☺
Bästa sällskapet ❤
Kramar
När ni i framtiden har tid för en hund så skulle jag rekommendera Japansk spets helt klart, har haft 4 stycken genom åren, den rasen är så otroligt charmig, är en lagom storlek, väldigt familjekär ras men samtidigt gillar att vara ute i naturen, gillar att leka men också att gosa m.m.
Skulle säga att dem är en bra ras som barnens första hund 🙂 <3
Kram
Har en border terrier på 8 år men tyvärr ingen ras jag skulle rekommendera. Min tik har epilepsi och vet om fyra till i hålan där jag bor som har det. ( alla från olika uppfödare i olika delar av landet.) så det finns i rasen även om uppfödarna förnekar det. Och son nån annan skrev så är det lite pälsvård, men den som är är jobbig nog, då pälsen måste ryckas och det är jobbig för både mig och hunden… Sen är det en hund med ett rätt ”hårt” psyke som jag nog inte skulle rekommendera en småbarns familj.
Hej, men vad tråkigt att din hund har epilepsi. Det är nu ganska många år sedan vår Kotte vandrade vidare men maken till mjuk och lättsam hund får man leta efter. Oavsett ras så är det viktigt att träffa valpens ”släktingar”. Det avlas ju på olika typer, t.ex jaktinstinkter.
Hoppas ni får det bra framöver☺
Lena
Är uppväxt med Pomerianians/dvärgspetsar. En trevlig men skällig ras.
Åh Rhodisan Ridgback tycker jag så mycket om.
Lärde känna vovven Lady i mitt Thailand/ Huay Yang, hon var lite blandras med en hel del Ridgeback i sig.
Den underbaraste hund jag någonsin träffat.
Tyvärr finns hon inte längre med oss. Aldrig glömmer jag henne.
Tänk vad fint det är med en hundvän.
Kram Titti
Vi hade en Lancashire heeler, stor hund i liten förpackning som håller koll på familjen, älskar att vara med och är så troligt kärleksfull! Våran kille var Brun med tantecken medan dom vanligen är svart med tantecken.
Förstår Anja som vill ha en större hund men med en heeler kan du göra allt! 🙂
Hej på er,
Gillar ert kloka resonomang om tid som behövs och lämplig storlek. Det finns ju nu en del stora hundar i litet format om jag uttrycker mig så. Hade när barnen var små en borderterrier. Helt fantastiskt tålmodig och snäll. Ganska lite pälsvård och väldigt tålig. Klarar garanterat långa pass på fjället. Lycka till med ert val när det blir dags.
Ha en härlig höst?
Kramar från Skåne
Förstår dig och jag förstår även Anja. Min hund är idag åtta år och många frågar om jag ska skaffa en till, har haft tre samtidigt, men har bara en kvar. Jag är osäker för det är mycket jobb och ett ständigt dåligt samvete för att hon inte alltid får den tid hon förtjänar. Måste alltid planera hundvakt inför resor osv. MEN just nu kan jag inte tänka mig bättre sällskap, hon är allt för mig. När den dagen kommer då hon inte är med mig längre får jag ta mig en funderare för dett är inte självklart att skaffa en ny fyrbent kamrat.
Jag och min fru skaffade en tysk spets för ett tag sedan, bästa vi har gjort! Tillräckligt liten för att få åka som handbagage på flyget och tillräckligt tålig för att tåla vandringar och mycket snö. Dessutom älskar den barn, vilket är ett stort plus eftersom vi hoppas på just det, ett stort plus!
Texas ❤️
Tänker ofta när vi åkte med Leo, Texas och Hob till Olles. Nu springer de alla på det evigt gröna ängarna ?