Alltså jag bara älskar min bloggvän Angelicas inlägg där hon skriver om duschproblematiken. När jag läste det skrattade jag gott igenkännande och det får mig att inte känna mig ensam :). Precis så är jag också! Jag frågar alltid, av någon konstig anledning om det är OK att jag tar en dusch… Anja bara gör det, snabbt och effektivt och på ett kick så är hon tillbaka nyduschad och fräsch.

En annan sak… Jag berättar alltid att jag ska gå på toaletten och vad jag ska göra där. Är inte det lite konstigt?! Jag tänker hela tiden att jag ska skärpa mig för, det är väl ingen som bryr sig eller vill veta heller för den delen om vad jag har för ärende när jag går på toa. Men så hoppar det bara ur min mun utan att jag knappt reflekterar över det . Nu märker jag till min förskräckelse att våra barn är likadana och jag tror jag kommit på var ifrån det kommer….förskolan! För jag vill inte för mitt liv tro att det kommer från MIG!! Ha ha ha! Hur som helst, på vår förskola berättar alla barnen för fröknarna vad dom behöver göra när dom ska gå på toaletten och jag måste erkänna att det med största säkerhet är en kombo av mig och förskolan. Vad har ni för konstigheter hemma hos er? Kanske att jag kommer på mig själv med fler tokigheter när jag får höra vad ni gör :).

Hoppas att ni haft riktigt sköna påskdagar.

Kram F

Duscha ensam

Jag läste ett inlägg i Blondinbellas blogg om att fråga sin partner om lov att gå och duscha. Det är exakt samma sak här hemma hos oss! Jag frågar alltid Stefan om det är okej att jag tar en dusch, men han frågar aldrig eller sällan mig. Jag har faktiskt inte reflekterat över det här innan. Jag vet att jag inte behöver fråga om lov, det är bara en vana. Alice är inne i en väldigt mammig fas, hon vill vara nära mig hela tiden. Hon är mitt egna lilla klistermärke. Att ta med henne i duschen är inte optimalt, hon är väldigt bestämt med att hon ska ha duschslangen.

Sjunga i duschen? Nja, det händer inte så ofta längre.  

Vi har ett jämställt förhållande och hjälps åt med alla sysslor här hemma. Jag vet att jag kan bli bättre på att hjälpa till, handen på hjärtat så drar Stefan det tyngsta lasset här hemma. Jag är duktig på att plockstäda och hålla snyggt på ytan, han är bättre på det där med att städa på riktigt. Så att det blir rent från grunden. Men tillbaka till det här med duschen. Jag frågar som sagt alltid om det är okej att jag går och duschar, senast det hände var igår. Alice ville inte somna när hon nattades så hon fick komma upp en stund till.

Jag hade varit kall som en isbit hela dagen och ville inget hellre än att ställa mig och duscha varmt. Jag frågade Stefan om det var okej och han bad mig vänta. Vänta för att om Alice hörde mig hoppa in i duschen skulle hon bli arg och ledsen om hon inte fick duscha med mig… Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. När jag väl kunde hoppa in i duschen svabbade jag av mig själv i rekordfart, av gammal vana… trots att både Alice och Philip sov.

Hur är det hemma hos er? Dels med frågande om lov med duschandet? Och med vardagssysslorna, hjälps ni åt? Gör du mest? Kommentera gärna så vi får en diskussion i kommentarsfältet.

/Angelica