Filippa Rådin

I dag har det varit en hektisk dag. På förmiddagen var en finsnickare här för att titta och måtta sånt vi behöver bygga och förändra här hemma. Allt handlar om förvaring! Förvaring i hallen, återvinnningsförvaring i köket, hylla till Elvis och Maximilians lekhörna och lite annat smått som behöver fixas här hemma. Sen jag hoppas också att vi ska få till en kökssoffa som vi kan ligga och ta igen oss i efter maten. Eller bara hänga i när barnen leker eller när någon av oss lagar mat. Det känns helt fantastiskt att vi äntligen har tagit tag och påbörjat det projektet även om det fortfarande är lång tid kvar innan jag ritat upp allt hur vi vill ha det men nu har vi i alla fall satt igång:).

Sen var det dags att hoppa in i bilen för att luncha med en gammal kompis som jag inte träffat på flera år. Det är så lätt att man bara låter tiden flyta i väg när man har fullt upp med barn, jobb och hem. Så viktigt att påminna sig själv om hur bra man mår av att träffa sina vänner och hur mycket energi man får av dom man tycker om. Det ger också kraft och energi till hela familjen när man kommer hem.

På vägen hem passade jag på att köpa blommor och choklad som överraskning till Anja. När jag klev in genom dörren var hon i full färd med att skära sönder Emmi pjäxor. Ha ha ha det låter värre än vad det är. Vi är lyckligt lottade som har en ovanligt vass världsmästare i vår familj. Emmi skulle börja sin slalomträning ikväll och Anja har fixat nya skidor och pjäxor till henne men när vi var och åkte i helgen tyckte inte Anja att Emmi fick fram positionen på skidorna. Hon visste redan när hon beställde pjäxorna att det skulle bli en utmaning för Emmi. De är mycket hårdare och mer utmanande än de skor hon hade förra året. Det är tydligen så att man kan anpassa pjäxorna ganska mycket om man vet hur man gör.

Anja har under hela sin karriär jobbat med millimetrar eller ändå mindre på sin utrustning för att allt skulle stämma. Så nu när hon sett att Emmi inte kommer fram med sin position så börjar hon såklart fixa, eller skära i dom. Det ser lite brutalt ut men enligt henne så är det här bara början. Pjäxorna är en skidåkarens viktigaste material. Anja sov nästan med sina!! Och hade dom som handbagage när de reste så dom inte på något vis skulle komma bort. Det är inte så många som vet att när Anja var aktiv åkte hon med 2 nummer för små skor. Sedan la hon många timmar på att slipa, skära, tejpa, loda och greja med skorna tills de satt perfekt och gav det stöd hon ville i backen.  Nu är Emmi inte alls på den nivån men något Anja verkligen inte vill är att utrustningen ska hindra Emmis åkning. Min största farhåga nu är att jag kanske inte kommer ha ett matbord under några dagar. Det verkar kunna bli en skoverkstad istället. Ha ha ha. Men det är helt underbart med hennes engagemang för Emmi och för att Emmi ska behålla glädjen i att åka skidor. Jag älskar henne oändligt för det. Att hon alltid försöker hitta lösningar på det mesta för att saker ska bli till det bättre, speciellt för barnen. Sen att se Emmis glädje när hon kom hem i kväll var obetalbar, hela hennes kropp var liksom lycklig. Det önskar jag att alla barn skulle få uppleva.

Eftersom Anja är den hon är så har det varit svårt för henne att hitta en bra balans med våra barnen kring just slalom. Hon vill verkligen bara att barnen ska leka sig fram och ha kul. Och trots att hon har mycket att ge så vill hon inte vara där och störa för mycket utan låta barnen upptäcka själva. En dag kanske hon tar på sig tränarrollen, något som skulle vara helt fantastiskt för hon är helt otroligt duktig på att se detaljer och ge bra feed back. Men hon vet också hur svårt det är att hitta balansen mellan förälder och barn då hennes pappa var hennes tränare i många år. Sen finns det tyvärr en annan hake och det är att omgivningen ofta har lite svårt att se Anja Pärson stå i backen. Emmi har sällan Anja för sig själv.God natt!

Kram F