Idrottsgalan blev sjukstuga

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår var vi i skidbacken och skulle ha en härlig dag. Elvis var riktigt sugen på att bli ” bäst i backen” som han säger och Emmi fick ta med sig en av hennes bästa kompisar.  När vi väl var fått på alla kläder och var ute i backen började Emmis energi slokna. Hon brukar inte vara den som blir grinig och inte har orken inne när vi hittar på saker. Så efter ett tag var det bara för henne att avbryta. När vi sedan kom hem la sig Emmi på soffan och somnade. Det händer nästan aldrig. Våra fathågor vad bekräftade, brännhet i pannan och helt utslagen. Hon låg resten av dagen och sov. Stackars liten!! Vi som dragit iväg henne i backen då hon förmodligen redan hade feber. Idag har vi hoppats på att det bara skulle vara en sådan där febertopp som försvinner lika snabbt som den kommer. Men nu på eftermiddagen när vi fikade mellis så försvann hon helt plötsligt. Vi hittade henne på soffan igen och febern var tillbaka. Efter att Anja och jag pratat ihop oss, tog vi beslutet att Idrottsgalan imorgon inte är ett allternativ och vi får stanna hemma. Även om Emmi skulle vara hos sin pappa medan vi var i Stockholm så känns det inte bra att åka bort när hon är sjuk och risken att även Elvis och Maximilian kan ha feber påväg.

Vi jobbar en heldel på resande fot. En regel vi försöker hålla är att inte jobba borta på veckor då Emmi är hos oss.  Närvaro är viktigt för oss med våra barn. Elvis och Maximilian kan vi alltid ta med oss. Emmi har fram tills hon började skolan också alltid rest med men nu är det skolplikt som vi får ta hänsyn till och det är det lika viktigt att räkna in skolan i vår planering som allt det andra.  Emmi kanske till och med är den viktigaste att tänka på i det hänseendet, eftersom hon är den som är ”varannan vecka” och då tänker vi att har vi vuxna satt henne i den situationen är det extra viktigt att känna sig prioriterad och medräknad som barn. Det är så lätt dom gånger man blir erbjuden något extra kul att åka på att tänka att det bara är en natt. Att vi snabbt är tillbaks och att en natt inte förstör ett helt liv när vi i vanliga fall försöker se till barnens bästa. Men en natt här och där under en månad blir ganska mycket för barnen när man slår ihop det.  Så när det kommer till våran jobbkalender är vi extremt tuffa, vi tackar mer nej  till saker att göra än ja. Tiden som barnen vill vara med oss är så kort och det gäller att ta tillvara på den, snart får vi antagligen tjata oss till tid under tonåren

Så här såg det ut för ett år sedan inför och på Idrottsgalan. Anja var fin i sin gravidmage :). Tänk att vi inte hade en aning om att Maximilian var Maximilian då. Häftigt!

Ni får ursäkta bildkvaliten, dom är tagna med min mobil så det är som det är men ni får en inblick i hur det var för oss  för ett år sedan.

I januari så är det alltid högtryck på galor. Det är verkligen helt fantastiskt att kunna gå om vi har möjligheten. Och att inte kunna gå på just Idrottsgalan är extra tråkigt speciellt för Anja. Det finns inte så många tillfällen som Idrottsgalan som man har möjlighet att träffa alla vänner under en och samma kväll. Nu får vi sitta i soffan och titta och hålla våra tummar för Frida Hansdotter ( Anjas gamla lagkamrat) som är nominerad för bästa kvinnliga idrottare.

Sen om Anja bara visste vad jag tänkte att vi ska göra imorgon istället för att gå på gala…. hon kommer antagligen bli så peppad…. Jag tänkte vi äntligen skulle ta tag i källaren och styra upp bland alla grejer och få lite ordning. Ni vet dom där förråden som man alltid tänker att man tar sedan… dom kommer få sig en omgång i morgon

Ta hand om er! Kram F