Familjen Annorlunda

Idag fyller min lilla loppa, Lovelia, 10 år ♥

Det är så ofantligt konstigt det här med tid, eller hur? När man var liten så kändes tio år som en evighet. Längre än en evighet! Man kunde inte begripa hur i hela friden mamma och pappa kunde referera till saker som hände för tio, femton eller tjugo år sen, för hur var det ens möjligt att komma ihåg sånt?

Idag så känns det som att saker som hände för trettio år sen var igår;)

Skumt.

Nåväl, vi ”väckte” henne vid tio ( hon hade varit vaken sen åtta, haha) med skönsång på sängkanten, och hon fick paket.

Hon var så nyfiken i går kväll på vad de innehöll:)

Det var en svart bomberjacka, ny mobilladdare,och en bakvåg, bland annat.

Nöjd och glad tioåring. Tio år…..? Omöjligt:) Kolla tavlan i bakgrunden… det är för drygt tio år sen alltså:)

Lovelia var så liten när hon föddes!

Bara precis som en liten loppa. 2,7 kilo och 47 centimeter lång. Två veckor tidig. Det är ju svårt att inte jämföra, framför allt sina egna barn, och Trixie som är före henne kom tretton dagar och tjugotre timmar efter BF, vägde 4,5 kilo och var drygt 50 cm lång. Det är stor skillnad:)

Framför allt hade jag inte alls förväntat mig att Lovelia skulle komma så tidigt, för i min bok blev det ju nästan en månad före:)

Hon påbörjade en pannkaksgräddnings-frukost, men vips var klockan elva och hon skulle på baskettränig klockan halv tolv, så det blev bråttom. Tänk att det så lätt blir så när man har hur mycket tid som helst på sig. Hon susade iväg, och hon är så happyhappy över basketen. Som hon har längtat efter att den ska börja:)

Jag åkte och köpte tårta, och allvarligt nu, men ibland undrar man ju hur det står till med den metall hälsan på en själv;) Det är sällan som jag handlar på Ica Maxi men nu åkte jag dit, Med andra ord är jag inte bekväm och van i deras självscanningsystem. Själva scannadet är ju samma överallt, men när man ska betala skiljer det sig lite åt. Jag gick där i mina egna funderingar, tårtan var tung och det var bökigt att förutom den även bära två påsar med wienerbröd, plus scannern så jag bara gick fram till första bästa betalstation och lade ifrån mig allt, och sen drog jag kortet och stod sen och funderade på varför i hela friden det kände så konstigt och annorlunda? Varför tog det sån jävla tid?

Killen som pratade över min axel struntade jag fullständigt i, och när han fortsatte tjata blev jag mer irriterad än att jag lyssnade, men tredje gången han påkallade min uppmärksamhet med sitt: ”Ursäkta? ” och sen sa att den inte var i funktion så fattade jag:)

Ahaaaaaaa. Men vafan?? Insåg att själva stora skärmen var svart, men den bryr jag mig inte så mkt i eftersom man oftast sköter betalningen via kortdosan. Godmorgon. Mupp.:)

Jaja, jag bytte väl maskin, betalade och åkte hem. Gräddade mina wienerbröd;) och sen kom Patricia, mamma, pappa och syrran på fika. Janelle var sjuk:(

Tio ljus på tårtan…det är ju galet:)

Hon fick lite mer presenter men sen kör vi ju ett ”storkalas” för alla september och oktoberbarn, dvs Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie, Två har fyllt, två kvar:)

Av mina ungar så är en född i januari, tre i maj, en i juli, tre i september och en i oktober. Det blir med andra ord fyra storkalas om året. Och med det innebär att även farfar och hans fru och Anna och Lasse,Joel och Matilda kommer.) Det är Ohana.

Nu ligger Lovelia och sover, Min lilla stora fina tioåring:)

Lucky number seven ♥