Familjen Annorlunda

Igår var det återigen lite mulet. Varmt men vad är det för fasoner? Vart är högtrycket som parkerar här ett par månader? En i alla fall det vore inte att begära för mycket.

Och nej, det är inte bara där jag är som det är kasst väder, jag hör ju att alla klagar. Utom några som är lyriska men så är det ju alltid;) Meteorologerna är på samma linje som mig iaf, och jag hör att det ska bli nån vädergudsfajt inom de närmaste dagarna. Den som avgör om vi får vårt högtryck eller fortsatt skitväder. Jag hoppas på högtryck med sol och ännu mera sol, varma dagar och varma nätter. 

De två senaste nätterna har jag sovit i kortärmad/ shorts men innan dess har jag på allvar frusit i långärmat sovsäck och två täcken. Och det är juli. Inte ok.

Ungarna har fattat att det ligger ett Dollarstore i Hedemora så dit åkte vi igår. Släppte lös dem och sa att de fick pröjsa själva:) Notan stannade på exakt 1000kr så fem ungar och jag shoppade hyfsat sansat ändå. Jag hade lite saker som behövdes till husvagnen, korgar och pincett osv, medan de siktade in sig på leksaker:)

Nu har vi radiostyrd bil, darttavla, pilbåge, rockring och såpbubblor:)

Sen åkte vi på måfå för att hitta nåt utflyktsställe. Jag såg skylten  Norns bruk och svängde. Det har jag läst om och det lät mysigt.

Men vafan? Jag skulle önska att de någonstans skrivit att det var typ åttahundra mil på en kass slingrig grusväg? En väg som hade varit askul att köra om man haft en bil man inte var rädd om. Men nu är jag det om min pärla. Jaja vi skakade fram i 50km/h , för högre fart och både jag och bilen hade skakats sönder och barnen hade flugit ut som kvicksilverkulor över hela bygden.,efter att ha dött åksjukedöden. Tur att ingen av de här ungarna är speciellt känsliga annars hade det varit kräkfest. 

Jag såg ingen skylt med hur långt det var till det här jäkla Norns , och trodde därför att det var rätt nära. Nu vet jag inte hur långt vi körde men det kändes som en timme. Minst:)

Jag var övertygad om att vi kört fel, och att bilen skulle antingen dö eller hamna i diket. Som storstadsmupp kände jag paniken knacka på lite och funderade över vad jag hade för katastrofkit i bilen. Täckning på mobilen hade jag faktiskt hela tiden, men inte Novalie som har Tre. Så glad att jag bytte bort dem:)

Missförstå mig rätt:) Jag är inte harig och skulle fixa galant att ta mig och barnen till civilisationen från urskog om det behövdes. Jag kan hitta vatten och vet vad som går att äta i skogen och jag kan bygga vindskydd. Jag är redig med båda fötterna stenhårt i backen :)

Men jag tänker mer på allt meck. Fan vad bökigt att få tag i bärgare, förklara vart jag står när jag inte vet det själv( jomen alltså jaga svängde höger i Hedemora och har kört en timme ut i skogen ?) hålla kidsen happyhappy och lugna dem med att björnen inte kommer äta upp dem. Tveksamt om de skulle lämna bilen ens faktiskt ;)

Mina ungar är storstadstroll de med:)

Men vi kom fram. Och det var vackert. Och vi hamnade i en vevgrammofonstämma.

Jag vet inte riktigt vad det här är för ställe men vi gick runt och kollade.

Fast först kaffe!! 

Det måste man ha, och när cafét är inrymt i brudkammaren så drar mina bonderötter igång ;) Tror iofs inte att jag har några sådana utan mer vallonsläkt och tattarblod. Om man ska tro min mormor. Sämre bakgrund kan man ha;)

Men jag har läst massor av skönlitteratur som handlar om bönder, storbönderna främst och några hundra år bakåt eller så.

Där döttrarna sov på loft om somrarna och pojkarna gick på rote dit. Alltså smög dit om nätterna och kurtiserade. Låter rätt märkligt i kyska Sverige;)

Jaja ungarna hade spring i benen såklart och var högt och lågt.

Vi kikade in i deras kyrka

Och promenerade runt. Inte speciellt mkt info om egentligen någonting men vackert.

Vi klev in på nån loge där vevgrammofonfantasterna uppträdde lite. Återigen undrar jag om Kejsarens nya kläder;)

Allt är inte för alla kan man kanske sammanfatta det med. 

Sen åkte vi hem.

Kollade kartboken om det gick att köra en annan väg i hopp om att det skulle bli bättre. Jag och syrran körde galet förra året och skumpade runt i timmar för att till sist hamna i Söderbärke. Det ver jag varder ligger och dit kunde man ta sig så vi körde andra hållet. Lika jävla tråkig väg och i evigheter. Det här med asfalt slog kanske inte så stort här ?

Grusväg som äe fin är ok men grusväg som är som en tvättbräda är inte ok. Eller med tullfria och spårigt. Bah.

Men plötsligt kom en skylt – Norberg och efter en dryg timme så kom vi till :

Fragg. Där fragglarna bor:)

Googla om du är för ung ;)

Och så småningom var vi hemma. 

Lagade mat, ungarna badade för nu var det varmt och sen var jag så trött att jag sov middag. Klockan åtta;) hade huvudvärk och var seg så efter att ha kollat på film var det inga problem att somna igen :)

I natt fick jag sova själv i tältet ?

Alla ungar som vill sova där somnade framför filmen så de fick ligga kvar. Ensam där ute kändes det lite läskigt ;)

Men sov bra när man slapp trängas så idag är jag rätt pigg.

Solen strålar och bara jag och Jamie är uppe.. ska gå in och väcka dem och fylla på kaffet:)

Vi hörs snart igen ?