Familjen Annorlunda

Idag kom jag plötsligt på att antagningsbeskeden till universiteten skulle vara klara den 13 juli. Jag trodde länge att det var den 15:e men Janelle sa i helgen att det var den 13:e.
Helt ärligt hade jag ingen koll på vad det var för datum idag men kollade snabbt på mobilen. Och sen klickande jag snabbt in på sidan för antagning. Jag hann läsa att de skulle komma under eftermiddagen och att det var hårt tryck på sidan.. no shit ;)
Kollade klockan – 12.05 det är eftermiddag om än på gärsgården.
Sen loggades jag in.

.
.
.
Kändes som en evighet medan sidan laddade och pulsen steg.
Jag var nästan säker på att inte komma in.
Jag har halvhyfsade betyg från gymnasiet att söka med. Gick ut på stenåldern. Många utbildningar kan jag inte ens söka eftersom jag inte har tex matte. Andra hamnar jag sist i pga urvalskriterier och sånt jag inte har koll på.
De jag sökt i första andra och tredje hand krävde förutom grundläggande behörighet, som jag har, även ett arbetsprov.
Det handlar alltså om skrivkurser.

Jag vet att jag kan skriva. Det tvivlar jag inte alls på. Hur kaxigt det än låter ;) men jag vet att jag är bra på det. Det är eran förtjänst delvis ❤️och det är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag är mycket bättre på att formulera mig i skrift än i tal. Har alltid varit. Alltid fått beröm i skolan för det. Ungefär det enda jag fått beröm för faktiskt ;)
Men. Jag vet inte hur bra jag är i jämförelse med andra, och inte vad som krävs för att komma in på en universitetskurs.
Jag lade ner min själ i arbetsproven, det gjorde jag. Många timmar, många genomläsningar, många kritiska omskrivningar. Tills jag var så nöjd att jag kände att jag inte kunde göra det bättre.
Då lade jag ner massor av timmar på att korrekturläsa:) och ändra småfel.
Och sen skrev jag ut dem och postade i sista jäkla sekunden. Jag hade missat att det var röd dag i anslutning till sista ansökningsdagen… Gosh ! Den ångesten!
Men de kom in i tid.
Bara att vänta ….och våndas över att andra personer skulle läsa och bedöma mina texter.

Och idag var det sanningens ögonblick .

Jag ägnade de sista sekunderna medan sidan laddade till att intala mig att jag inte skulle bli besviken när jag inte kom in på förstahandsvalen.
Jag sökte 20 utbildningar och nån borde jag ju komma in på. Men de här skrivkurserna hade så få platser… bara 20 och 40 och förra året var det typ 800 sökande…

När jag fick fram sidan och scrollade ner höll jag andan och var beredd på att bli besviken . Att mina texter skulle ratas. Ett personligt påhopp liksom.
Men!!!!
Antagen på första !
Antagen på andra!
Struken pga icke godkänt arbetsprov på tredje .. ? Och antagen på sjätte :)(helt annan kurs i hälsa)

Vill du ha platsen ?
Ehhhh finns det ris i Kina? JAAAAA!!

Så snabbt som en kobra tackade jag ja till de båda kurserna som är på halvtid, så totalt heltidsplugg i höst :)
Jag har aldrig läst på universitetsnivå och vet inte alls vad jag ska förvänta mig, hur jobbigt det blir eller om det är ohållbart att gå båda. Jag har pluggat dubbla eller trippla utbildningar parallellt i flera år på folkhögskola och inte direkt slitit ihjäl mig. Jag antar att universitet är tuffare. Men samtidigt så handlar det om något jag tycker om och är intresserad av.
Jag tror det går utmärkt.
Ta i trä:)

Jag hoppade runt här i husvagnen och tjoade, tårar i ögonen av stolthet över mig själv. Det värkte i bröstet av glädje. Jag kom fan in!! På inte bara en utan två av de jag allra helst ville gå. Och det på mina texter.
På MINA texter. Mina ord, mina historier. Mina hittepå berättelser. De räckte ända fram. Jag fick en plats av 20, och en av 40.
Det känns som ren lyx att få skaffa universitetspoäng genom att ägna mig åt något jag älskar. Jaja det är inte bara skriva såklart på kurserna men allt är intressant .

Kurserna är alltså på halvtid. Distans:) och den ena har två närträffar per termin. I Växjö ;) Där har jag aldrig varit, så det blir spännande!

Och vad exakt är det då för kurser ?
Jo den första är Att skriva Fantasy. Den andra Kreativt skrivande.
Den jag blev struken ifrån pga dåligt skrivprov var Skriva barnlitteratur och det var även den jag lade ner minst jobb och fokus på… och även den jag minst ville gå.

Fantasy … en genre jag inte alls varit speciellt intresserad av tänkte jag länge. Men Harry Potter, Twilight, Hungergames är ju alla stora favoriter. Plötsligt insåg jag att jag ju visst gillar fantasy:)
Det behöver ju inte vara så utflippat.
Min historia var inte speciellt svår att hitta på så det ligger kanske närmare tillhands än vad jag trodde. Jag läste den idag igen.. och fast jag skrivit den själv blir jag alldeles fångad ;)
Då är man kanske konstig ?;)
Eller så har man kort minne. Men jag gillar den fortfarande, det känns som att den håller inför mina extremt självkritiska ögon även efter några månaders vila.

Kreativt skrivande. Den var länge mitt förstahandsval, man ska ju nogsamt rangordna utbildningarna och kurserna i den ordning man helst vill gå.
Arbetsprovet skulle bestå av 5-10 sidor prosa, lyrik, essäer… jag var tvungen att googla vad det betyder :) Det är liksom ord jag inte använder mig av, jag tänker mer Historia,story, berättelse.
Misstänker att jag kommer ha full koll sen.
Här lämnade jag med en bit av den story jag håller på med till och från, den som jag kanske låter bli en ”bok” till sist.
Men de 10 sidorna är såklart genomarbetade delux.

Min tanke på båda texterna var att fånga läsaren ( kursansvarige) direkt. Jag tänkte att jag har En chans och om jag inte omedelbart väcker ett intresse så är det kört. Om det stämmer att förra året hade över 800 sökande så är det lika många texter de ska plöja. Jag själv pallar inte att läsa något ointressant.
Alltså var det pang på i båda historierna och jag var skitnoga med språket;)
Inga ”skit”alltså. Dock en del svordomar ;) men de var befogade. Typ.

Ingen aning om mitt tänk var rätt men jag kom in ??

Och jag är så happyhappy ?och så galet stolt över mig själv.

Hur jag tänkte, kommer nån kanske att fråga. Helt befogat eftersom jag hela tiden sagt att jag vill utbilda mig inom hälsa och friskvård. Det vill jag fortfarande och det kommer jag göra.
Men jag har alltid velat kunna försörja mig på att skriva. Jag fattar att jag inte kommer bli en bästsäljande författare på de här kurserna jag lovar?men jag vill lära mig mer. Jag vill skriva för mer än min hårddisk. Jag vill få konstruktiv kritik. Jag vill bli bättre.
Det här är distanskurser vilket känns så bra! Efter den höst och vår vi har bakom oss känns det så galet risky att vara tvungen att vara på plats i skolan. Jag är sjukt rädd för att ta död på mig själv. Det går inte, jag måste vara stark. Och jag är rädd för att jag inte orkar plugga om jag måste ta mig till och från en skola på bestämda tider.
Och jag erkänner . Efter att ha styrt min tid som jag vill i 23 år så känns det svinjobbigt att inte få göra det. Med distans är jag friare, jag kan plugga nätter som är min primetime och jag kan göra det i pyjamas om jag vill. Även om vi drabbas lika hårt av sjukdomar som förra året. OCH jag kan få fortsätta att sätta mina barn först. För mig är det alltid det viktigaste och kommer alltid vara min prio ett.

När tiden är inne så kommer jag fortsätta mina studier i hälsa. Om jag nu inte råkar skriva de där böckerna som petar ner Läckberg från tronen förstås ??
Men då tänker jag att jag borde få överta även hennes ex Martin Melin eller hur ? Det är bara rättvist;)

Men skämt åsido – jag är så jäkla GLAD!!