Idag är det lite sorgligt. Jamie har haft kyrkisavslutning och det innebär att en epok är över. I sjutton år har jag tillbringat massor av tid på kyrkan. Jag skrev sexton i nåt inlägg här om dagen men det är sjutton:) sen Robban och Corrinda var små bebisar. Först musiklek sen kyrkis, och nu är det slut.
Nej jag tycker inte det är skönt. Jag är genuint deppig över att småbarnsåren officiellt är slut. Jag har älskat det:)
Men idag var det sista avslutningen,
Ungarna går kvar i olika grupper på kyrkis men då behövs inte jag:)
Jag kan bara jämföra med att få gå från en arbetsplats man gillar och inte vill sluta på.
I 23 år har jag varit mamma, större delen av tiden hemmamamma. Nu måste jag sluta med det, fast jag inte alls vill eller känner att jag är less på det. Jag har inte alls nån lust att ”förverkliga mig själv” eller vill ”utvecklas och komma vidare”
Fuck that på ren svengelska :)
Jag vill vara mamma. Jag vill ha mitt liv som det alltid varit. Jag trivs och älskar det.
Folk tycker att jag borde vara less nu, och i stället vara glad att kunnat vara hemma så här länge. Självklart är jag glad att vi kunnat planera så att jag kunde vara det:)
Men det innebär inte att jag är färdig och less. Ungefär som att få sparken / bli överflödig på jobbet alltså;)
Många fattar inte, och det är okey.
Det finns inget nån kan säga som ändrar min känsla, jag vet att det kommer bli bra även fortsättningsvis. Men JAG VILL INTE att det är slut. Nu kan jag inte göra ett skit åt det förvisso;) så jag bara gillar läget.
Det är inte som att jag kommer deppa ner mig, men just nu känns det lite melankoliskt.
Tur att det är en sommar kvar innan jag blir överflödig på riktigt :)
Nån som inte vill ha sin unge? Jag kan ta den så får du tillbaka den lagom till skolan börjar, givetvis väluppfostrad, hel och ren ??
Och inga klämkäcka kommentarer om hur bra det blir nu tack, inte heller ”men du har ju haft det så länge” eller liknande.
Det gör ont. Okey.
Har jag sagt att jag hatar förändringar? ??
Jag HATAR FÖRÄNDRINGAR. Jag trivs bäst när livet rullar på i samma hjulspår med ett och annat stopp för nyfikna blickar och testa lite och så kör man vidare:)
Jag har en plan. Oroa er inte. Men det är liksom Plan B som kickar in nu. Men det kommer bli bra:)
Tillbaka senare ikväll tror jag, nu ska jag bara lata mig i Solen :)
Nu ser jag, ser fint ut efter att du har klippt dig, (bra att du inte klippte dig för kort), det strålar om dig, power girl !
Såvida jag inte tvingas till det, typ under pistolhot så kommer jag aldrig klippa kort. Det kan jag lova:)
Vad glad jag blir ! :-) Så vackert hår, glad att du behåller det långt, passar dig bra !
Kram /Jesper.
Äsch, jag hatar/ hatade det också.
Jag var hemma-mamma med min dotter tills hon började skolan. Vi hittade på massor om dagarna; gick på museum, besökte coola lekparker, var på biblioteket, hade aktiviteter (tillsammans), var ute… osv osv…
Sen började hon skolan och allt blev plötsligt styrt av deras tider. Allt hade väl varit frid och fröjd om hon hade trivts i skolan, men hon hatar den (av olika skäl), På tio minuter hemma känns det som om hon tar igen en 40 minuters lektion i skolan. Jag önskar att hemskolning fanns, tänk så mycket tid vi skulle fått till annat utbud…
Den som oroar sig kan jag säga att hon är ett högfungerande barn med vänner, aktiviteter där hon utmärker sig, är omtyckt och har många vänner inom sin både sporter (åker på läger osv).
Jag har givetvis aldrig yppat mitt missnöje inför mitt barn, men guuuuud vad jag saknar tiden som var och nu när hon är äldre hade ju utbytet blivit ännu större.
Det bästa med Livet är att det hela tiden börjar om! Spännande att se vad Du kommer att ägna Dig åt – en enastående mamma är Du för alltid!
Förstår absolut att det känns sorgligt och jobbigt. Det har ju varit en så stor del av ditt liv under många år. Tillåt dig själv att känna precis som du gör.
Klart det känns vemodigt att lämna något som varit en del av ditt liv i sjutton år.
Säg till om du startar nån typ av barnvaktsservice, för jag skulle kunna betala rätt mkt för att slänga in barn hos dig! ? Typ som Hundpensionat fast för barn? Barnpensionat!
Haha, tack ??
Så sorgligt .
Jag vet bara hur jobbigt det var att inte vara gravid mer o aldrig få en bebis till,tog lång tid att vänja sig vid det o det gjorde ont.
Skickar massa kramar ❤️
Dagmamma, existerar det fortfarande?
Kanske kunde vara något? ?
Jobbigt med förändringar såklart! Det är verkligen stressframkallande inombords. Kommunen behöver alltid vikarier/timvikarier om du vill jobba litegrann? Du är som gjord för det. Lycka till framöver!
Jag förstår din känsla, men vad hindrar dig från att fortsätta vara hemmamamma? Studera lite på distans kanske, barnen behöver ju dig fast de går i skolan ?
Kram från mig
Kanske måste försörja sig? Kan ju inte vara föräldraledig när alla barn blivit skolbarn.
Förstår att det ör jobbigt, när man trivs med sitt liv. Spännande att höra om din plan B Carola! Tack för en bra blogg!!
Jag önskar jag bodde nära dig! Du kunde få ha min 5-åring på dagarna (mot betalning!!!) och jag kunde jobba. I stället måste han byta från världens finaste dagmamma (man fasar ut dem i vår kommun) och måste in på en knökfullt dagis… Jag är egenföretagare och jobbar 4 dagar i veckan. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till…gillar mitt jobb men inte så mycket att jag ”offrar” mitt barns väl och ve… så dagmamma??? Ny karriär?❤️❤️❤️
?