Gick som vanligt i säng sent… och i går blev det riktigt sent. Märkligt nog var jag inte ett dugg trött, trots att jag varit iväg och flängt mest hela dagen. Jag kollade på Tv och skrev till fyra:)
Haha, jag måste haft ruggigt bra flyt för jag märkte inte ens att klockan var så mycket. Men då fick jag bråttom i säng, bara för att sen ligga och lyssna på fåglarnas morgonserenad. Hur kan nåt så litet utbringa så mycket ljud??
Somnade väl så småningom, och vaknade med ett ryck. Nån granne borrade i sten. Men vafan, skjut mig. Eller honom:) Det borrades och borrades. Ingen aning om var klockan var men typ nio kanske. Jag har sån grym tolerans vardagar, vid sju är det ofta jag hör byggen runt omkring som spränger och grejar, och det är liksom okey. Men folk kan väl få sova på helgen:)?
Men nej. Så jag låg och tjurade och blundade en lång stund för att sen masa mig upp.
Vi hade ju snackat om att åka på invigningen av Flottsundsbron, det var mellan 11-16. Messade med syrran och bestämde att vi åker dit, men inte tills det börjar utan avvaktar lite.
Det är svårt att få parkering där, speciellt från min sida sett. Hon kom från andra hållet och där är det enklare. Men när vi väl kom dit så var det inga problem. En kommunmänniska stod så jag kunde fråga om jag fick parkera på vägen och det fick jag.
Själva invigningen var över, de hade nog fällt ner bron och trudeluttat och sådär:)
Men det fanns kaffe, Mer och bullar, och det var underhållning. Vi gick över bron, wow liksom:) Men alltid nåt man kan skryta med i framtiden;)
Sen tog vi en promenad. Det är så vackert nere vid Flottsund, massa gamla gigantiska ekar och små stugor och blåsippor i mängder:)
Jamie med en pinne. Alltid, eller ett vapen.
Det var bara han och Loppan som ville hänga med, de andra var hemma och slöade.
Vi gick säkert en dryg timme och bara hade det gott.
Det blåste för jäkligt där det var öppet, men i lä och i skogen så var det bara härligt.
När det blev både lä och sol samtidigt var det så ljuvligt varmt.
Så småningom gick vi hemåt, eller till bilen, och körde via affären hem. Lovelia skulle ju göra västerbottenpaj så vi var tvungna att köpa den där jäkla osten:) Jag vet inte vad som gör att hon tycker just den är så himla god, men hon älskar den.
Jag älskar att de testar att laga mat, det lär man sig massor av:)
Förra gången hon gjorde den var hon osäker, men nu gick det som på räls, hon fick lite hjälp av Trixie också. Bra teamwork.
Jag gled i träningskläderna och stack och tränade. Totalt omotiverad och rätt stel och seg i kroppen gick det ändå hyfsat. Jägarvila 45 sekunder med 12, eller 18 kilos sandsäck i knät kändes rätt bra….. ska se hur det känns i morgon också;)
Hemåt och till nästan färdig middag, jag satt och snackade lite med tjejerna och Simon och Patricia som drog iväg sen. De skulle äta på nån ny restaurang i stan, så jag väntar på recension sen.
Och sen då, jo men då var det dusch och sen ramlade jag ihop här i soffan, slut som person;)
En helt vanlig lördag med andra ord.
Återkommer om en stund!
Bye bye:)
Hehe sånt där pinnar precis sån var min lillebror med. När pappa dött (brorsan var precis fyllda 4 när han dog, pappa dog 10 dagar efter min bror fyllt 4 i en bilolycka) så fick vi en egen begravning vi syskon eftersom vi var ganska små. Eller jag hade nyligen fyllt nio, syrran nyss fyllda 5 och brorsan precis fyllda 4. I alla fall så fick inte min bror ta med sig svärd till kyrkan tyckte väl mamma, men då hittade han en pinne som fick följa med istället ;). Så det där med svärden som han förövrigt sov med hade lika gärna kunnat följt med så här efteråt. Men jag tänker att mamma nog mest var i chock också, hon var 32 år och helt ensamstående med 3 barn efter ett väldigt ”oplanerat” dödsfall eller hur man ska säga.
Carola: Åh fy vilken mardröm! Stor kram till dig <3