Sista barnet, nummer nio:) Jamie ♥
Även med Jamie fick vi veta på ultraljudet att det var en kille. Denna gång var jag överlycklig, tänkte att det blir ju hur bra som helst med två små killar, tätt i ålder. Robban kommer ju alltid att vara ensam bland massa tjejer, eller i alla fall tills de är ordentligt vuxna allihopa :) men det här två kommer ha kul.
Om jag bara visste hur kul;) Två småkillar tätt i ålder är en helt annan sak än två småtjejer tätt i ålder. För mig.
Värsta röjet:)
Den här gången borde det ju i all rimlighets namn ha blivit en Julian. Och det var jag lite inne på. Pappan var helt och hållet bestämd att det var en Julian, men jag var plötsligt inte alls säker på det. Jäkligt lustigt att han tokvägrat både Jordan och Julian några år tidigare, men nu själv föreslog det. Som jag sagt förr, om man bara planterade något i hans huvud och lät det växa till sig så han trodde det var hans idé så funkade det mesta:)
Jag hade inget annat namn förvisso, men Julian kändes inte rätt. Typiskt när man äntligen får sin vilja igenom liksom.:)
Jag tycker om när namnen låter fint ihop. Jordan och Julian är fint ihop. Men ändå näää.
Han är född mitt i juli och för en enda gångs skull bestämde sig pappan för att vara ledig. Alltså den chocken! Han var ju aldrig ledig, men nu bara meddelade han på midsommar när vi var hos kompisar att han skulle vara hemma i fem veckor.
Ehh va??? Vad sa du? Jomen det kommer ju en bebis och det är sommar
Bara att tacka och ta emot. Alltså kunde jag den här gången ligga och vila väldigt mycket. Vi gjorde massa saker också, men för en gångs skull behövde jag inte vara ensam och slita med tvååringens skor och andra saker långt ner på marken:) Kan ha varit den bästa tiden ever faktiskt.
Jag vilade ofta en stund mitt på dagen, och låg då i soffan med tv:n på. Plötsligt kryllade det av Jamiesar:)
Jamie Oliver lagade mat på flera kanaler, Jamie i nån Tv-serie, en annan Jamie i en annan serie. Jamie hit och Jamie dit.
Och plötsligt så insåg jag att det var ju så han skulle heta. Jag nämnde det för Patricia och hon äskade det, och då bestämde jag mig för det. Enväldigt:)
När han föddes, så åkte vi först in klockan sju en morgon, för vattnet gick. Jag har ALDRIG varit med om det och ringde förlossningen och frågade vafan man gör då? De bara skrattade och frågade hur många barn jag fött? Åtta, aha:)
De ville kolla, men det var lugna gatan så vi fick åka hem. Janelle som väckts i ottan var inte glad att vi kom hem utan bebis, och ännu mindre glad blev hon när vi väckte henne fem morgonen efter :)
Men då kom han ju i alla fall, efter sexton minuter på förlossningen..typ 45 minuter efter att jag vaknat med värkar. Häpp. Här går det undan.
Personalen frågade om vi hade nåt namn och pappan sa: Ja, han ska heta Julian.
Kanske att jag hade missat att berätta för honom om vad jag och Patricia bestämt;) Julian lät så fel, och jag insåg att det inte alls kunde bli så.
Nä, det här är en Jamie, sa jag, och han nickade lite förvånat, men han har alltid låtit mig bestämma. Eller förvisso motsagt sig vissa namn, men när vi sen varit där på förlossningen så har han ändå tyckt att jag fått bestämma eftersom det varit jag som fått slita hårdast:) Det har varit belöningen liksom;)
Så Jamie alltså. Och sen då?
Jag hade även bestämt att den här ungen skulle ha ett namn efter min pappa, det var dags nu. Ingen höll med om Christer, men det struntade jag högaktningsfullt i. Nu låter jag säkert bitchig, men ingen annan hade något att kontra med, så det fanns inget att välja på:) Pappa heter förutom Christer, Arne och Lennart och de var inte aktuella alls;)
Sen föll det sig som så att Jamie föddes på Veras mans födelsedag. Alltså barnens pappas morfar. Han har varit död sen länge, men just den dagen skulle han fyllt 100 år. Det kan man inte ignorera, utan vi ville verkligen ha ett av hans namn. Napoleon var ju upptaget, så det stod mellan Thure och Unger.
Vi har haft en kanin som hette Ture, och i min barndom fanns en superläskig kille i området som hette så, så det gick bara inte. Unger då, det är ju helkonstigt. Mer ett efternamn. Men det fick bli så:)
Jamie Christer Unger. ♥
Also known as Lill-Fjant:)
Det har varit väldigt roligt att få läsa om dina barns alla namn!
Så härligt verkligen att få läsa :).
Johanna och Ida bara för att man inte bloggar om sina känslor osv direkt eller inte alls gör ingen en sämre bloggare eller människa. Och har man barn och annat att ta hand om så ska man inte behöva hoppa in och skriva bara för att ”göra” rätt i andras ögon. (Och föresten tänk efter innan sådana där kommentarer för ni vet inte om det fanns nära och kära på gatan till Carola eller någon i hennes omgivning som är i behov av hennes uppmärksamhet mer än att ni.)
Det känns bra, va att få tala om att andra har fel och du har rätt? Vem har sagt något om att Carola är en sämre bloggare eller människa? Är ju bara du som överdrivet. Men antagligen känner du dig duktig nu.
Jissis du är lust du. Men du tog ju åt dig så jag antar att du själv tänkte efter lite. Och om jag läser rätt så var det ni som ville tala om för Carola vad som var rätt att blogga om och inte rätt en dag som denna ? Ha en riktig bra dag och tänk efter innan du prata eller skriver nästa gång så kanske du mår bättre eller tar saker rätt :)
Tyckte bara det var konstigt med ett helt vanliga inlägg som inte ens nämnde det med en endaste rad. Hade hon varit personligt påverkad hade hon aldrig lagt ut ett sånt här allmänt inlägg utan att ens nämna tragedin, det är jag övertygad om. Reagerade bara på att det kändes konstigt, för mig som läsare. ALLA pratar om det på ett eller annat sätt. Men vi är olika, såklart. För mig är det naturligt att prata om en sån här grej som skrivs in i svensk historia för evigt. Hur pratar du carola med dina barn om vad som hänt? Jag skulle vilja ha lite input. Vad säger man utan att skrämmas men ändå säga sanningen? Hur gör ni andra? Jag undrar seriöst, kanske hade jag hoppats på nån rad om det,
Varför måste alla skriva om det? Man vet ju att det hänt och det står om det överallt!
Vilken vettig småbarnsförälder prioriterar att kommentera på sin blogg en dag som igår? är väl min spontana reaktion. Klart hon har annat att göra!
Kycklingar, tuppar, gammal förlossning och namn, bild på leende öldrickare…. Är du medveten om att det har varit ett terrordåd i din grannstad? Tror du är den enda som inte nämnt det med ett enda ord
Carola: Ja, det är jag. Ja det var jag när inlägget publicerades, men NEJ när jag tidsinställde det var det torsdag natt och ingen visste vad som skulle ske.
Jag hade fullt upp igår, och kände verkligen inte att min första prio var att ändra ett inställt inlägg. Nånstans kan jag undra vad du är för filur som läser min blogg och klagar på att jag inte skriver om terrordådet istället för att läsa nyheter? Varför sitter du inte klistrad vid nyheterna istf att kasta skit på mig? Varför går du in och läser bloggar?
Vem gör det liksom?
Tror nog det här är ett tidsinställt inlägg. Carola kan ha skrivit det för flera dagar sedan.
Jag reagerade också på det. Det passar inte riktigt in i det hemska som hänt. Antagligen kommer hon skriva om det under dagen.
Sorry, som mitt svar ovan var det nog kanske för att få nån slags input om vad man säger till sina barn. Tänkte att du som har många kanske skulle ha skrivit nån rad om hur man pratar om det med sina barn. Visste inte ens att det gick att tidsinställa inlägg. Sorry för det. Det var bara så. Var nog lite chockad igår. Inte min mening. Förlåt.
Finns nog många (hoppas jag iaf) som inte prioriterar bloggar och social media när sånt här händer utan fokuserar på sin familj