Familjen Annorlunda

Alltså…detta väder. Igår skottade jag snö, idag skyfflade jag slask;)

Min garageuppfart är lång, och med tiden så har rötter växt och marken flyttat lite på sig, så det lutar aningens åt höger. Allt vatten samlas där, och det är oftast ingen större fara OM gatbrunnen ute i gatan inte är tilltäppt av snö. Som nu. Jag får en smärre pool på asfalten och det är inte rart att traska runt i.

I morse när jag for till kyrkis så var det fortfarande snö, men den var blöt, och tung. Jamie och jag parkerade och så gick vi in. Idag var jag med inne hos barngruppen, det är jag aldrig för det är inte meningen att föräldrarna är med inne. Jag sällskapade inte min egen son utan en annan liten kille:) Han vill inte var där utan sin mamma, och jag brukar fråga om jag får följa med in i stället för henne och han ruskar alltid på huvudet.

Tack men nej tack, liksom;)

Men idag så nickade han. Och då följde jag såklart med in, och blev kvar. Intressant att få vara med igen. Jag har ju varit där med sju ungar, ingen av dem har haft några problem att vara ensamma om jag bara suttit utanför, så det är länge sen jag var med under större delen av tiden. Jamie…han kunde inte bry sig mindre om att jag var där;) Han har hyfsat med myror i brallan och det fors runt en del i samlingen. Inte okey, så jag gormade lite på honom, och sen pratade vi om det när vi gick ut med Doris sen. Jag tycker att är man fem år så kan man förstå varför man ska sitta stilla och lyssna.

Efter kyrkis satt vi kvar länge och snackade. Jag älskar de här förmiddagarna:)

Sen hem till Lovelia (Patricia var hemma) och så skönt att se att hon är pigg. Vi åkte via Ica för att köpa ravioli åt henne (URK!!) och jag kunde inte motstå de vaniljbullar som låg där och doftade gott. Två stycken, en till Loppan och en till Jamie. Har man varit sjuk och inte kunnat äta, så får man äta vad man vill när man kryar på sig. En Festis stod på önskelistan med så det var enkla saker att uppfylla.

Jag röjde snabbt och sen satte jag igång med lager nummer tre av trappmålningen.

Det är så svårt att måla vitt på vitt, det syns liksom inte vart man varit. Och den nya färgen jag målar med är ful. Tjejerna tycker det blir skitsnyggt och jag tycker det ser för gräsligt ut. Mest troligt så målar jag över allt innan det är klart, OM det inte som av ett mirakel plötsligt ser vackert ut. Men, jag måste ju måla på lager nummer två för det ser alltid för jäkligt ut efter bara ett.

Bah. Men snart är det klart:) Då ska jag nog måla skåpet som står i vardagsrummet, och sen ….eller kanske inte,)

Patricia lagade middag. Fisk. Ungarna kom ut en efter en i köket och frågade vad det var för mat, och Jordan sa glatt: ”Det spelar faktiskt ingen roll vad du lagar Patricia, för allt du gör blir gott! Till och med fisk”

Öhhh, hallå? Min mat då??

” Nä mamma, när du lagar fisk, smakar den skit”

Tack för den då liksom;) Men fine, Patricia kan gärna laga all mat hädanefter;) Hehe.

Hon, Corrinda och jag satt kvar och snackade sen. Corrinda förhördes på laxa och sen skulle hon till basketen. Jag fick den höga äran att skjutsa dit, så fick hon åka med kompisens, som vi hämtade upp, mamma på vägen hem. De tränar så sent, alltid 20.30-22.

Doris ”ville” följa med, så jag satte på henne bältesselen och då blir hon så lycklig. Hon älskar att åka bil:)

Jag hade ett litet mission, och det var att se om det funkade att lämna henne i bilen medan jag gick in på affären snabbt. Så på vägen hem så svängde jag in, och ilade in på butiken. Så dags på kvällen är det aldrig kö så det tog fyra minuter. Jag hade parkerat bakom en stor husbil så jag kunde konstatera att hon var knäpptyst när jag kom ut. Hon såg ju inte att jag kom, och jag tänkte att om hon ylat så hade hon kanske slutat om hon sett mig komma? När jag kika sin genom rutan så satt hon där, tvärcool och bara tittade:)

Jag har inte för avsikt att lämna henne i bilen som rutin, men det är ju bra att veta att det funkar om hon är med och jag absolut måste:)

Lilla Fjollan:)

I morgon är det fredag. Lovelia blir hemma från skolan, det ska handlas och det är familjekväll:)

Jag messade lite med Janelle tidigare, nyfiken på hur det går i lägenheten, och de börjar komma i ordning. Även om det är mycket kvar:)

Fast det tror jag inte riktigt på, de är så snabba de där.

Ohh just ja…har ni fått det orangea kuvertet?

Med domen för pensionen? Det är ju inte direkt så att jag skrattar högt när jag ser summan, men kan jag tänka mig att jobba tills jag är 70 år så blir den ju…..fortfarande löjligt liten;)

Det är skit att det inte lönar sig att ta hand om det viktigaste vi har här i världen!

Jag avkrävde genast ungarna ett löfte om att de skulle ge mig en tusenlapp i var varje månad, som minst.;)

Nån jäkla rättvisa får det vara.

Nu skiter jag i det här. Jag vet inte om jag lever och gör jag det så löser det sig säkert. Jag har ägnat de allra bästa åren av mitt liv till det bästa jag kan tänka mig:) Att vara med mina barn, uppfostra dem till den slags människor som jag vill umgås med. Jag har inga tvivel om att jag valt rätt, men rik i pengar blir man inte. Får börja spela poker, eller på lotto och keno;)

Nej, jag kan inte bekymra mig mindre, men nog är det surt.

Å andra sidan har jag hittills inte hört en enda människa jubla över sitt orangea kuvert så allt är väl som vanligt relativt;)

Nu ska jag sova. Jag var så trött i morse att jag inte fattade vad det var som lät när klockan ringde.

Avslutar med en bild som Patricia tog för två år sen, Lovelia och Jamie och hon. Jag skrattar lika mycket idag åt Jamies min;)

Haha:)

Natti natti :)