Och alla som läser min blogg vet vem som orsakat min träningsvärk, så vi behöver inte nämna David idag:)
Whoops:) försent;) Jag har ont i rumpan, lårens baksida och insida, ryggen och biceps plus faktiskt magen det är ovanligt, och med det sagt går vi vidare. Tack David:)
Idag har jag och Jamie varit iväg på två utvecklingssamtal. Han skötte sig exemplariskt, min lilla fjant som gärna fjantar sig och tar över, men idag satt han stilla och fint, och var tyst.
Först var det med Trixie, och det är fantastiskt roligt att gå på utvecklingssamtal, för mina barn får alltid så mycket beröm. Det verkar som att jag uppfostrar rätt och de är normalbegåvade. Inte illa för att vara barn i en niobarnfamilj;) Men föräldrar som bara gått gymnasiet:)
Så manga gånger som jag fått höra det, att man inte kan klara av nio barn, och med de förutsättningarna… Man kan aldrig fixa att läsa läxor med nio, och man kan aldrig ge alla uppmärksamhet och blablabla. Och definitivt inte ensam. Men, minsann, de är duktiga i skolan, och ligger i vissa fall över medel. Så fuck you, alla tråkmånsar som ägnat sig åt att nedvärdera mig som mamma:D
Nä, det har inte funkat, för jag tar inte åt mig av saker som vilt främmande människor säger om mig som förälder, men det är tröttsamt att försöka förklara att det inte är nån större skillnad på två och nio ungar. Faktiskt. Bara lite mer krångel och logistik, och mer kärlek så klart.
Det är nog den som uppväger allt, att vi har så otroligt mycket kärlek i familjen. Inte så att vi skriver hjärtan och meddelanden på badrumsspegeln, eller ens säger något snällt varje dag;), men när det gäller då jäklar. Ingen jävlas med mitt syskon!
Jag är väldigt stolt över att det är så, och även om vissa ungar i perioder är tokless på sina syskon och morsa så går det över, och då finns ju alla där. Man kan förlora vänner, men sin familj har man alltid.
Trixie låg finfint till i alla ämnen, har goda eller mycket goda kunskaper och sköter sig som man ska. Är en omtyckt kamrat, och just det känns extra fint i mammahjärtat. Att man fostrar empatiska människor.
Vi åke hem, och käkade lite, röjde i tvätteriet, jag har tvättat vantar och mössor så de ska ha nu när det plötsligt blev höst och kallt, och letat fram lite varmare jackor.
Sen tillbaka igen för att prata om Lilla Professorn Jordan.
Han läser ju som bekant, och ska få mer utmaningar, och samma i matten. Där har de inte riktigt förstått hur klyftig han är men har planerat olika tester för att se så han får rätt material. Som läraren sa: ”Det ska ju vara så att han lär sig nya saker och inte bara sitter av tiden” och det känns bra.
Han tycker om att lösa problem och att klura ut saker, så det blir nog finfint vad det lider.
Nästa samtal är nästa vecka, jag försökte boka in alla samma dag, men det sket sig direkt eftersom de inte har samma dagar:) Men två av tre på den här skolan avklarade i alla fall:)
Corrinda och Novalie har grejat i Novalies rum ikväll, eftersom Corrinda köpt ny säng för sina pengar hon tjänade på sommarjobb, så ska såklart allt flyttas runt i huset:) Det är alltid så. Novalie hade en våningssäng i sitt rum….fy farao vad bökigt. Men de har nu burit ut de två sängarna, skruvat i sär lite och tagit ut dem via fönstret i Corrindas rum, och burit in den 120 säng som hon ratat.
Så, om nån är sugen på en vit supersnygg våningssäng som är stabil och gedigen, svindyr i inköp, så hojta. Jag ska till London och shoppa, och dricka öl;) så ge mig ett bra bud.
Kanske en bild på den? Men det får ni i morgon för den har Novalie i sin mobil. Den går såklart att ha som två sängar åxå.
Annars får jag slänga ut den på Blocket eller nåt, för jag har inte plats för den.
Under tiden tog jag med Doris på en långpromenad, allt för att hålla mig undan och slippa städa i deras rum åxå…. ;)
I morgon då, det är först kyrkis, då ska jag sitta där lugnt och fint och dricka kaffe, men sen drar det igång.
Jag måste iväg och handla, och även komma ihåg att handla till fredagens tacos för det kommer jag inte hinna då, Sen hem och laga mat och sånt där innan jag gör mig i ordning för att åka till Stockholm och kolla på Alcazar. Jag tar med mig min syster, och möter upp Mirka på tåget och sen möter vi upp Mona
Det ska bli så roligt:)
Middag först, och sen show och allt är på Hamburger börs. Jag har varit där för många år sen och vill minnas att det är finfint. Trevligt sällskap blir det ju i alla fall:)
Sen hem med tåget och så sova några timmar.
Och med några så menar jag några för halv sju fredag morgon går pendeln till Älvsjö och Underbara Barn mässan. Jag ska mötas upp med några av de andra VIP-bloggarna, en redan i Uppsala och två på plats, och det ska bli superkul för jag har inte träffat någon av dem IRL.
Egentligen är det rätt märkligt, man förmanar sina ungar att A b s o l u t inte träffa folk från nätet, men själv som vuxen så gör man det till höger och vänster:) Nu har jag inte dejtat via nätet, men gör man det så kommer man ju förr eller senare att åka iväg och träffa en vilt främmande snubbe… som man egentligen inte vet ett skit om. Nja….tveksamt.
Jag ska möta upp tjejer, men helt ärligt så kan jag ju inte säga till 100% att det är småbarnsmorsor, det skulle ju kunna vara en seriemördare;) Men, den risken är mikroskopisk, så jag tar den:) och fortsätter förmana kidsen;)
Efter att mässan är utforskad så blir det pendel hem, i bästa fall kan man slagga en stund där eller på bussen hem, och sen är det snabba puckar, det ska fixas mat, ätas tacos med hela familjen och helst skicka i väg dem hyfsat tidigt;) för sen är det dags att gå ut:)
Kanske hinner man en snabbdusch eller så får det bli en raggardusch:)
Jag har saknat killarna vi hängt med, men som av en händelse så saknade de oss oxå och med en fotbollsmatch så är det utmärkt läge för en dejt.:)
Så det blir fotboll, öl och kanske biljard, eller bara massa snack.
Nu ska jag kolla klart på Die Hard 4.0 och sen försöka sova, jag har fan inte sovit ordentligt på nån vecka eller så nu, och det är sjukt jobbigt att ligga vaken och snurra. Men, förr eller senare så lär man få sova:)
Nu säger jag i alla fall godnatt.
Natti natti :)
Har ni bestämt vems kille som är vems? För jag kan garantera att killarna redan bestämt sig. ;)
Carola: Hm…. nä:) då får de väl göra upp då;)
Hmm Jag lever efter att man skaffar bara så många barn man klarar av. Och du har helt klart tyckt att du fixar det. Låter ju så från skolans håll också. Så varför inte? Själv fick jag nog efter en. Och nu är jag för gammal Tack och lov!
Vad jag vill säga med detta är, man kan aldrig behaga aldrig så nöjd dig med dig själv och de dina :)
Vad tycker du om Jordan skulle hoppa över en årskurs? Kan det va ett alternativ? Nåt du och läraren pratat om?
Hej! Jag gillar både dig, din blogg och ditt sätt att uttrycka dig enormt mycket…så målande och humoristiskt! Vet inte om det beror på min egen (goda?) uppfostran eller vad, men jag störs dock över alla svordomar… Är det kanske en innegrej som vi lite äldre inte ”behärskar”?
Antagligen :) Fast jag är ju rätt gammal jag med? Äh jag vet att folk ibland har svårt för det men jag skriver som jag pratar och svär som en borstbindare ibland. Det är bara så. Tack! Och förlåt ????
Jag är av den bestämda uppfattningen att problemet med barn som inte uppför sig (inte har förmåga att lyssna på andras berättelser, inte kan sätta sig in i andras situationer etc.) beror på att de barnen har för få syskon. Syskon rustar en för livet!
Fast det är ju oerhört sorgligt om det skulle vara så? Jag har bara ett barn och kan inte få fler och jag hoppas ändå att mitt barn blir en empatisk människa. Tror det hänger mycket på föräldrarna, men också på det umgänget man får i livet/skolan, och i vissa fall är det ju genetik. Det finns ju de som har många barn som får en riktig bråkstake, men också sådana som bara har ett. Så att påstå att fler syskon per automatik får en att bli en bättre person känns trist. Själv har jag flera syskon och en av oss har det gått dåligt för i många år, han har svårt att sätta sig in i andras känslor och är en person som alltid hamnat i trubbel, och vi är som sagt flera syskon. Så det känns som en onödigt enkel förklaring, även om det såklart finns många fördelar med syskon. Men det är sårande att få höra att mitt barn har ”för få syskon”.
Fast det är ju oerhört sorgligt om det skulle vara så? Jag har bara ett barn och kan inte få fler och jag hoppas ändå att mitt barn blir en empatisk människa. Tror det hänger mycket på föräldrarna, men också på det umgänget man får i livet/skolan, och i vissa fall är det ju genetik. Det finns ju de som har många barn som får en riktig bråkstake, men också sådana som bara har ett. Så att påstå att fler syskon per automatik får en att bli en bättre person känns trist. Själv har jag flera syskon och en av oss har det gått dåligt för i många år, han har svårt att sätta sig in i andras känslor och är en person som alltid hamnat i trubbel, och vi är som sagt flera syskon. Så det känns som en onödigt enkel förklaring, även om det såklart finns många fördelar med syskon. Men det är sårande att få höra att mitt barn har ”för få syskon”.
Men kan inte Jordan och Jamie ta våningsängen, istället för en loftsäng och en vanlig säng? Tänkte om det blev mer plats åt grabbarna ?
Nej jag gillar inte våningssängar ;)