Familjen Annorlunda

Åh herregud vilket extremt kasst internet jag haft senaste dagarna! På Väddö Folkhögskola brukar det vara lite halvtaskigt wifi men då funkar det alltid att koppla om till mitt eget. Denna gång har det varit total katastrof:( Jag fick iväg inlägget om Happy Place Prints, ( det är inte försent att beställa för att få er personliga poster innan Alla hjärtans dag! Sista dag den 7/2) och sen var det liksom tvärkört. Det fick jag skriva med hjälp av internetdelning från mobilen och även det var segt. Nu är jag ju inte på skolan för att surfa;) men eftersom vi denna gång hade en hel del dötid mellan olika saker, och ensamma eftersom vi gjorde Hälsoprofilbedömningar en och en, så hade jag velat kunna använda tiden till nåt vettigt.

Skriva den där artikeln till Journalistiken tex…som jag nu ligger fett efter med. *hatar* Deadline var i går kväll, men eftersom det är en faktaartikel så måste jag ringa och intervjua nån, och det går inte förrän på måndag.

Jaja, det är skoluppgift och inte skarpt läge så man får väl vara glad för det.

Jag åkte till skolan i onsdagsmorse och som alltid så är det intensivt att vara där. Jag tycker om min grupp, även om den är lite för stor för att känna att man hinner umgås med alla, men det är liksom bara att sätta sig nånstans och börja babbla. Alla är trevliga och härliga människor:)

Vi hade ett boxpass denna gång, vi har alltid någon form av fysisk aktivitet, och jäklar så kul det var, och jäklar så ont det gör nu:) För att inte tala om att jag har ont i rumpan! Fasen…vi gjorde ju en hälsoprofilbedömning och det ingick ett cykeltest. Cykla med visst motstånd i åtta minuter. Inte speciellt jobbigt men med tanke på att det var säkert *funderar*… sju år sen som jag satt på en cykel så känns det ju i akterpartiet;)

Jag har en cykel, men eftersom jag hela tiden haft två små som inte kunnat cykla själva så har jag inte använt den. Vi har haft cykelkärra, och visst det är bra, men vi bor så att vi har en lång svagt uppåtlutande backe hemåt, och med kärra med ungar i är det jobbigt. Sådär så det bara känns tröligt och jag hellre går. Kärran står sunkig i carporten och väntar på vidarebefodran till tippen, misstänker att den är bortom all räddning. Cykeln ska nästan dit den med, det är en värsting med 21 växlar och så, men man kommer liksom ingen vart… För kanske 11-12 år sen så cyklade jag som motion, vi har en runda som är nånstans mellan 6 km och en mil, minns inte;) och den drog jag flera gånger i veckan. Först på en gammal herrcykel, men sen fick jag då min värsting. Nöjd som bara den trampade jag iväg. Trodde ju såklart att det skulle bli rekordtid, men nope. Det gick säkert tio minuter långsammare trots att jag pinnat på i samma tempo. Körde några rundor till, men när jag ena dagen blev omkörd av en gubbe med keps, kavaj och portföljen på pakethållaren på en skrutt från 60-talet, och dagen efter en tant med sjalett och kjol, när jag låg dubbel och trampade i mitt anletes svett och de liksom bara fincyklade …, då slängde jag in cykeln i carporten och vägrade cykla mer. Den har varit inne på verkstad, och den är liksom som det ska vara, men man får lov att trampa i NERFÖRSBACKARNA annars tappar man tempo….nåt är ju fel.

Jag tappade liksom sugen på att cykla där och då;)

Heja bilen !!

Torsdag och fredag hade vi kanonväder, verkar ha varit så på de flesta ställen? Underbart, och nån promenad hanns med mellan all väntan och stillasittande. I går åkte jag hem i strålande solsken och lite snöglitter och sjöng för full hals till radion, och kände mig rätt så nöjd.

Kom hem, snackade med mamma och allt var bra där. De hade varit där från byggföretaget och kollat lite. Jag är nu inne på snubbe nummer tre som samordnar det hela, få se om han lyckas ro skutan i hamn och slutföra det åxå..börjar bli lite småless nu. Han ringde mig på onsdagen åxå så vi har iaf snackat igenom en del. Tydligen skenar deras kostnader iväg, men det kan liksom inte vara mitt fel?  Jag har inte fått några prisuppgifter och därför sa han nåt om att jag dragit vinstlotten, och det är ju trevligt för en gångs skull;)

Jag fattar inte vad som kan ha skenat iväg? Jag fick en summa att välja kakel och klinker inom ( 149+179 per kvm) och bestämde mig för plattor som båda kostade 139kvm, så där borde jag ligga på plus? Och det övriga de gjort har jag inte haft nåt med att göra utan det trodde jag de hade koll på… Så helt ärligt struntar jag i det, det får stå för dem. Men tröttsamt är det.

Nåväl, mamma och jag snackade på, och så hörde vi hur Zlatan låg och käkade på sin  kartong inne hos Robban. Corrinda gjorde ett hus åt katterna när de bara var kattungar, för elva år sen, det är en kartong modell större som hon klippte ut fönster och dörr i, och jag trodde den skulle ratas, men de älskar den där fula lådan:) Den har alltså stått här på olika ställen i huset i snart elva år…fantastisk snygg inredningsdetalj;)

Jag lyfte ur honom för han kan inte äta upp den, och tog med honom ut i köket. Han jamade på ett irriterat sätt, och jag blev förvånad. Han pratar ofta, men sällan sådär, det var ett missnöjesjam. Han brukar bli så glad när jag kommer hem åxå, och gärna gosa in sig i famnen, men nu var han bara obekväm. Jag hade honom i famnen en stund i kökssoffan, men han sa liksom i från så jag lade ner honom intill mig, lite orolig redan där. Han låg märkligt med bakbenen noterade jag, utsträckta istf hopdragna. När han sen gick upp på bordet ( jaja, de får vara på bordet) så fick jag hjärtat i halsgropen när jag såg att han släpade vänster bak helt lealöst bakom sig. Höger såg inte helt bra ut det heller, och i min hjärna for det värsta såklart – vingelsjuka. Jag har ingen större koll på den mer än att de dör. Ropade på mamma och hon sa att han varit pigg på förmiddagen. Han låg och åmade sig på bordet, och lät oss klappa magen, men var störd. Jag kände igenom honom och han reagerade inte med smärta nånstans. Full muskeltonus i båda benen när jag tryckte. Inga sår, inget som var varmt, inget såg konstigt ut? Så hoppade han ner från bordet, och försvann ner i källaren. Jag efter såklart och såg hur hans vänster bak släpade. Noll kontroll över det, och när han gick ner i trappan så låg det bara bakom honom och hoppade över trappstegen.

Ok. Det här är illa. Smulan hade nåt liknande, samma ben, före jul, men hon höll upp benet och visade att det gjorde ont, så henne fattade man ju vad felet var. Fan. Jag är oftast iskall när det gäller barnen för där har jag koll på vad som hänt, och vad som behövs för åtgärd. Jag kan fokusera och handla då, men när det gäller djuren så är ju kommunikationen ett stort hinder, de kan ju inte säga vad som är fel. Jag ringde närmsta veterinär. De stängde snart och tyckte jag kunde avvakta till i dag. Jag litade inte riktigt på det, utan ringde Ultuna Djursjukhus. Där hade de lite olika teorier – en höft eller knä ur led var mest troligt och det behövde isf åtgärdas rätt snabbt så inga muskler töjdes ut. De hade väldigt fullt, en timme ifrån jourtid….(såklart) och jag var välkommen, men det skulle ta tid. Jag ringde nästa veterinär med kvällsöppet, och även de rekommenderade en kontroll snarast, men hade inte tid. De snackade om röntgen och jag såg tusenlapparna fladdra. Jodå de är försäkrade, men det är inte gratis ändå.

Jag tog med mig Robban och åkte till Ultuna Djursjukhus.

De har byggt nytt och det var så fräscht, och så trevligt. Det är ju inget ställe man längtar till direkt, men oj så trevliga de var. De tog emot oss i kassan rätt snabbt, skrev in honom och så fick vi vänta. En skötare kom efter några minuter och gjorde en första koll. Zlatan låg där i sin bur, och bara var snäll och stilla. Inte ett pip i bilen heller. Sist han åkte bil var väl till sin egen kastrering och det är tio år sen, men då var det full skrikkonsert, så det kändes inte helt bra att han var så tyst. När jag hämtade honom hemma så hade han klättrat upp högst i klädkammaren och krupit ner i sin favoritlåda där uppe, så jag fattade ju att han var hyfsat mobil ändå. Han stödde på bakbenet då med, men på ett märkligt vis.

Vi väntade och väntade. Kollade på Tv, såg förra veckans Gladiatorer, Mästerkock, och Renees brygga. Spelade Othello på Robbans mobil. Läste lite. Gick på toa. Robban shoppade i godismaskinen, en liten påse nappar -25 kr, en halvliters cola -28 kr. Det är inte ok, inte på sådana där ställen där man liksom inte vill vara, och dessutom kanske är i upplösninsgtillstånd och ledsen. Då behöver man inte skinna folk.

Men allt annat var bra där.

Efter massor av väntan fick vi komma in till veterinären. Vi lyfte ur Zlatan ur buren och han hoppade tillbaka ♥ in i tryggheten.

Vi ställde upp buren på ett bord och fick honom att ta några steg, det såg mycket bättre ut. Hon kände igenom honom noga, och han  bara stod där och var snäll. Klämde på ryggraden, benen, höfterna, kollade reflexer. När de var finfina slappnade jag av. Bra reflexer = inget neurologiskt (oftast) så det kändes bra.  En temp fick han ta, och blinkade inte ens när hon tog den. Hon konstaterade att han med marginal var den snällaste kattpatient hon någonsin haft. Jag blev löjligt stolt:)  Men så har jag haft den totala motsatsen åxå, en vildkatt som ingen i personalen kunde ta i, och inte jag heller för den delen.

Vi bestämde att han skulle få en smärtstillande och antiinflammatrisk spruta, och se om det hjälpte honom till att slappna av i musklerna, som kunde fått en smäll av något slag. Kanske har det varit uthoppat nånstans, men gått tillbaka.

Han sökte efter sin bur, såg min väska, svart den med ju, och klättrade ner i den, han är lite för stor för den, men klämde ner sig, lilla gubben ♥. Vi flyttade över honom till hans bur och han blev nöjd.

Mer väntan på sprutan, och så till kassan, där vi betalade ut oss.

2043 kr. Som hittat.

1400 för undersökningen, 460 för jouravgift, vilket kändes rätt ok ändå, kunde varit dubbla priset ju, och så 15o kr för ett recept på mer medicin.

Jag tror att självrisken på Agria är runt 2000kr så det lär inte vara nån ide att tjöta med dem.

Bara att bita i det sura äpplet och det känns ändå bra att ha fått kolla så allt är synbart okey, jag skulle aldrig förlåta mig själv om man skiter i att kolla upp och det varit något enkelt behandlingsbart. Jag vill ju deras bästa de där små lurvdjuren♥

Vi åkte hem, och Zlatan hoppade upp i sin kartong inne hos Robban och där låg han sen. Nu på förmiddagen mötte jag honom i vardagsrummet när han varit och ätit. Han stöder så fint på benet. Är lite off, men spinner, gosar och är sig själv.

Jag misstänker att om jag inte sett att han släpade benet efter sig så hade jag tjänat 2000kr;) Då hade jag förmodligen inte sett honom förrän han kunde stödja på det och då hade jag inte reagerat med sån oro. Men just de här neuorologiska skitgrejorna är jag rädd för.

Sen funderar jag allvarligt på att sätta upp pianotråd över gatan här och göra cabbade bilar av alla som kör för fort, dvs typ alla grannar. Jag överdriver inte när jag säger att de alla gånger drar på i 50-60 här, och det är alltså en smal villagata MED farthinder, men man kan ju gasa emellan dem. Behövs inte mkt för att något ska hända, och Smulan har blivit påkörd en gång redan. Men inget lär ju hända innan någons unge råkar illa ut, och då är det just den familjen och just den veckan som de släpper på gasen.

Jag? Jodå, jag kör aldrig snabbare än 20 km här. På allvar alltså. Jag vill inte vara orsak till att någon skadas.

Jag kör kanske inte 12o på motorväg, där kan gasfoten vara lite för tung, men de nedre fartbegränsningarna är jag noga med.

Så, det var ingen lugn fredagkväll hemma i går direkt. Syrran som passat Doris kom med henne och tog hand om middag och barn, medan jag satt och hängde på Ultuna. Vi kom hem vid halv tio, så det blev en 4,5 – 5 timmar där. Segt.

Doris blev glad att se mig iaf, och hårade nog lite extra av ren glädje;) Vad är grejen med att hon börjat håra satan nu?? Hon fäller så jag funderar på att raka av allt, och det går ju inte så bra kanske, men jag blir tokig.

Katterna fäller ju lite, men inga mängder och det har inte hon heller gjort förrän nu. Det är omöjligt att låta bli att dammsuga varje dag, och man måste sopa hår tio gånger där i mellan. Kanske ska jag ta det som ett vårtecken;)?

Nä, nu ska jag sluta babbla. Och skriva en faktaartikel!

Ha det gott, det är skönt att vara hemma igen:)