Familjen Annorlunda

När man vaknar upp till en tragedi..

Jag var alldeles för trött igår kväll för att lägga något större intresse vid de notiser som Aftonbladet skickade på mobilen, gällande terrordåden i Paris.

Idag vaknade jag och inser vidden av det hela, och vad som egentligen hänt. Jag hatar fan folk som är extremister, terrorister och fanatiker. Jag önskar att man kunde bunta ihop dem, låsa in dem och slänga bort nyckeln. Det jag tänker idag handlar iofs mer om att bomba och göra parkeringsplatser på vissa personers tillhåll, för det räcker inte med att låsa in folk som beter sig som … tja som vad? Finns ju inte ens ord som är starka nog för att beskriva det de är.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur man kan anse sig vara bättre än alla andra, eller visst det är väl enkelt att skylla på han den där guden jag inte tänker nämna vid namn för att slippa få massa träffar från konstiga människor när de googlar. Men ändå, hur rubbade är folk? Hur AVTRUBBAD är man om man kan stå och skjuta folk under flera långa minuter, rakt av bara meja ner levande människor. Se hur de rusar i panik, hur de skjuts sönder, faller och dör. Och man bara står och fortsätter skjuta. För att sen spränga sig själv. Fan vilket slöseri på liv. Respektlöst.

Hur blir folk terrorister? Vaknar man en dag och känner att ” Jomen alltså, det vore ju kul.” Eller? Man lär ju knappast födas som en extremist/terrorist/fanatiker. Jodå jag fattar, det handlar om lång tids indoktrinering, manipulering och maktutövande, men det är ändå svårt att begripa hur människor så totalt kan tappa respekten för mänskligt liv.  För sin egen ras, för vi är ju alla  en och samma ras oavsett hudfärg och könstillhörighet och allt sånt där, det går inte att komma ifrån.

Vi är alla människor. Homo sapiens.

Och att dessutom spränga sig själv till döds för att slippa ta ansvar för det man gjort…För att inte kunna yppa något om någonting till någon. De anser det vara ädelt, men jag ser det bara som fegt och ynkligt. Men kan alltså inte låta bli att fundera vad som rör sig i huvudet på dem när de ger sig ut på sitt självmordsuppdrag. Vad som kan få en människa att göra något som man vet fördöms av alla utom ens egna lilla klick av gelikar.

Egentligen vill jag kanske inte veta för mest troligt är det bara svart och hatfyllt där i huvudet på terrorister, och det snurrar runt ett namn på en gud som man skyller allt på.

Nä fy farao. Vidrigt.

paris

Den där parkeringsplatsen lockar mer och mer.

Jag, som så många andra, tänker på Paris och på alla som på något sätt drabbats av denna onödiga galenskap.

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Tyvärr vet man idag att is-soldater tar sig in i Sverige via flyktingmassorna. Detta har flera flyktingar sagt..men ingen lyssnar. Det är ett sätt för dem att komma in i Eu…tyvärr.

    1. familjenannorlunda

      Självklart kommer ett och annat svin in, MEN de hade sett till att skaffat sig en väg in ändå. Finns det några som är mer utstuderade planerande än terrorister ? Knappast, minsta detalj gås igenom, inget lämnas till slumpen. Deras planering sträcker sig över år. De går liksom inte att stoppa eller förutse just därför. Man kan inte låta bli att hjälpa massor av människor och tro att det hindrar terrorister… Att om våra gränser var stängda skulle det inte kunna hända här.. Terrorister gör inget slumpmässigt, de passar inte på. De är vidriga svin men vi måste hjälpa människor på flykt om vi kan. Och det kan vi! Sen finns det annat att diskutera gällande detta, men att tro att vi slipper få hit dem om vi inte tar emot flyktingar är bara korkat.

  2. Fia

    Camilla, du har inte tänkt tanken att de som flyr faktiskt flyr från detta helvete? Det är fruktansvärt det som hänt och i länderna de flyende kommer ifrån är sånt här vardagsmat. De flyr av rädsla för sitt liv. Inte för att få det bättre. Syrien var ett bra land med god levnadsstandard och otroligt bra skola tex innan kriget. Nu finns ingenting kvar.

  3. Hanna - Mitt liv som förlossningsskadad

    Ja det är fördjävligt, man vet inte ens vad man ska säga :(

    Däremot är det otroligt härligt att läsa att du bara fått en massa kärlek efter inslaget hos Malou. Näthatet är ju ett stort h-vete och jag kan tänka mig att man som lite ”offentlig person” kan råka ut för det ofta. Hoppas du får en fin lördagskväll. Kram :)

  4. Margaretha

    Hej fina Carola!
    Vad träffande o bra du skrev! Jag har dotter ,måg o barnbarn boende i tionde arrondissm.
    Det är så nära dom och jag blev ju väldigt rädd förstås!
    Men dom var i säkerhet hemma. Sen vet man ju aldrig vad som händer!
    Kramar till dig fr Margaretha i Bålsta

Comments are closed.