Familjen Annorlunda

Jag åkte hemifrån i går kväll vid 19, och det var lugna gatan halvvägs till Stockholm där det tjockade på sig med trafik. Mycket tung trafik, så det var stora höga långtradare på var sida om mig ofta..brr. Men det gick bra:)

Jag hamnade så fint bakom en såndär lastbil  som åker runt med en Varning 30 , skylt på, och där stannade jag över hela Essingeleden, tror jag det var;)

Bra precis en timme och noll felkörningar senare rullade jag in på Tollare folkhögskola, och parkerade. Som vanligt känner jag mig oövervinnerlig när jag lyckats med något jag tycker är svårt och jobbigt:)

Rullade med mig min resväska och hittade nyckelboxen med nyckeln till rummet, och traskade runt här i mörkret, men eftersom alla folkhögskolor verkar vara oerhört tillmötesgående och informativa, så var det inte några problem att hitta mitt boende. Väl uppe på rummet konstaterade jag att det var två sängar, och undrade såklart om jag skulle få en roomie, och vem i så fall? Men det dök aldrig upp någon, och nu törs jag väl nästan tro att jag får sova ensam även i natt. Ska snart gå och duscha, och sen sova.

Det som är allra jobbigast, men även väldigt spännande, det är det Första mötet.

Första mötet med alla nya kursare. Skräckblandad förtjusning, ska jag hitta på någon? Kommer jag hamna ensam i nåt hörn? Går jag vilse? Är alla andra kompisar med varandra redan? Osv.

Jag åt frukost ensam, och satt bakom en tjej och funderade på om vi skulle gå samma kurs, och det visade sig sen att det skulle vi, men det var annat folk som åt samtidigt så det var ju inte som att man bara går fram och förutsätter det:)

Vi hade samling 9.00 i en sal, och där hittade jag på en tjej utanför som jag började prata med, och sen vågade vi oss in tillsammans, där det satt två tjejer redan, och allt eftersom droppade sen folk in. Och, det är helt otroligt, men det är bara trevliga människor. Jag fattar inte, i vanliga fall när man tussas ihop med en större mängd folk så är det ju alltid någon man direkt känner att ”Njäää, men alltså…?” Sen kan det ju ändras förvisso, men nog brukar det vara så?  Men i alla mina kurser, både den förra och de här två nu, så känner jag bara att ”Jaaaa, vad trevliga alla är! Dig vill jag prata med, och dig och dig”

Beror det på vårt gemensamma intresse kanske? Att vi alla är här för att vi vill samma sak, fast på olika vis? Eller är det bara så att folk som väljer folkhögskola är jäkligt trevliga:)?

Jag vet inte, men känslan är bara bra. Jag gillar de här människorna, och ser fram emot att träffa dem i morgon bitti igen:) Läraren ligger på extrastort plus hos mig, efter att ha konstaterat att jag såg mycket yngre ut i verkligheten än på bild, så honom gillar jag väldigt mycket;)

Vi är 20 stycken, och jag kan allas namn. På Hälsocoach är vi 34, och där kan jag inte allas….så nånstans mellan 20-34 går min gräns för att lära mig nya namn helt enkelt;)

Efter fika, så blev det den sedvanliga presentationsrundan osv, och sen började vi jobba direkt, och hejsan hoppsan vad mycket vi lärt oss bara på några få timmar! Och vad roligt det är. Och vad det snurrar i huvudet nu….;)

Jag ska som sagt duscha, sen sova, och så återkommer jag i morgon kväll:)

Natti natti:)