Familjen Annorlunda

Alla vet vid det här laget att maj är min bästa månad. Jag älskar maj, inte minst för att jag har tre majbarn ♥ och för att det är en månad fylld av glädje och förväntan. Fick jag välja en månad per år som skulle rulla på repeat, så skulle det vara maj:)

Det finns dock en post på minussidan, och det är att maj alltid blir en jäkligt dyr månad. Det är smällar man får ta, och vet man om det kan man planera för det.

Det är kalas, grejor med skolan, insamlingar till avslutningar, och alla avslutningar i sig som brukar innebära massa fika osv. Inte jättekul med utgifter, men så är det:)

Förr hade jag även en årsdag här, och efter att ha firat den dagen i 26 år, så känns det konstigt att inte göra det! Första året var värst, då kom plötsligt papper från tingsrätten med en skilsmässoansökan två dagar innan vår sjätte bröllopsdag.. Jo, jag hade fattat att han lämnat boet;) men jag hade inte fattat att han inte tänkte kämpa. Jag trodde fortfarande att han mådde dåligt i sig själv, och att han åtminstone skulle vara man nog att ”göra slut” ansikte mot ansikte, om det var det han ville, men så var inte fallet, utan de där jäkla pappren kunde lika gärna ha varit en bomb. Det var som ett knytnävsslag i magen, jag tappade all luft. Det gjorde fysiskt ont, och jag vet inte om jag någonsin mått så djävulsk illa utan att vara sjuk. Man snackar i metaforer som ”Rycka undan mattan” ”slå undan benen””kippa efter luft” och exakt så var det. Jag var inte helt säker på att jag skulle kunna komma upp därifrån golvet, med pappren i handen, utan kanske var det slut här..

Jag hade haft en sånt helvete i många månader, hållit uppe nån jäkla fasad, och för vems skull? Jo för HANS! Hur dåligt jag än mådde så trodde jag att han mådde ännu sämre, och ville skydda honom. Hjälpa honom. Att inse att han spelat nåt diaboliskt manipulerande spel, som gått ut på att få mig att känna skuld, det var svårt. Det gjorde så ont.

Men jag reste på mig, med hjälp av pappa som lägligt kom just då;), och sen blev jag förbannad. Vilken mes! Att inte våga avsluta en så lång relation, förklara, ge svar på frågor,  inte göra det på ett så schysst sätt som möjligt, utan tvärtom på det vidrigaste sättet någonsin, mot både mig och barnen, det kommer jag aldrig att förlåta. Aldrig. Finns ingen anledning till det.

Idag är jag inte speciellt förbannad längre, mest trött. Att känna noll respekt inför en människa… det är en märkligt känsla.  Idag kan jag se att jag agerade som vilken kuvad kvinna som helst som försöker bevara husfriden, som för barnens och min mans skull tog skit .Eftersom jag var så hundraprocentigt säker på att han mådde dåligt. För hans skull. För att det är så man gör när man älskar varandra. Synd att det bara var jag som älskade då;)

Jag trodde det inte, men vet ni – jag är fan hundra miljoner gånger bättre utan honom. :D

Jag klarar av att uppfostra nio ungar på egen hand, att ge kärlek till nio ungar, finnas där för nio ungar dygnet runt, och jag tycker inte ens att det är speciellt besvärligt. Jag får god hjälp av mina nära och kära, och en del stjälp från mindre nära och kära;) Mitt i allt, så lyckas jag dessutom må bra i mig själv, jag tror inte att jag någonsin känt mig så stark och trygg som nu.

Det finns saker jag inte kan råda över, och det är sjukt orättvist i den cirkus som jag lever i just nu, men inte ens det kan liksom rubba min tro på mig själv. Givetvis så ramlar jag ner i djupa dalar, men då krälar jag runt där nere en stund  och så hittar jag något guldkorn som gör att jag tar mig upp igen, och då jäklar med ännu lite mer styrka:)

Jag har det på ryggen ifall jag skulle glömma:

Jajamen, det är så sant som det är sagt, varje jäkla strid jag måste ta gör mig starkare.

Jag fick förresten en kyss på ryggen av en kille i Göteborg;)

Han kom fram när vi stod vid barnen och flyttade undan mitt hår så han såg hela, och konstaterade att den var snygg. Sen sa han: Sist jag kysste en tjejs tatuering fick jag stryk av hennes kille.

– Jahaja, svarade jag, måttligt intresserad, ja, jag har ingen kille. Och fick en gullig kyss;) Haha. Synd att det inte var Jon;)

Nåväl, detta blev ju alltså nån form av kärleksförklaring till mig själv, det var inte riktigt meningen. Det bara blev:)

Faktum kvarstår, att den dag som tidigare var vår, känns tom. Jag löser det med att träna, det funkar på allt:)

I år kommer jag vara på skolan i norr, sista dagen med gänget, så det kommer vara fullt av andra känslor. Åh det kommer bli jobbigt att veta att det är sista gången vi träffas..!

Jaja. Vi går vidare:

I år har jag en dubbelkonfirmation, plus dubbel 15årsdag, plus en 12 åring. Plus mamma, och farfars födelsedagar.

De båda 15-åringarna fyller den 14 maj, och då åker Corrinda till Göteborg för att spela basket. Konfirmationen och Novalies födelsedag är på samma dag, nämligen den 23 maj, och det krockar med säsongsöppningen av Furuvik, så den missar vi i år. Det känns inte alls kul, eftersom det blivit en härlig tradition. Men så får det bli. Mera konfirmation den 24/5, sen har jag ett me&i party den 25/5, om nån vill komma eller beställa eller så:)

Jag ligger sorgligt efter med inbjudningar till både konfirmation, kalas och me&i….Alla som vill får komma, ok:)

Och rubriken var Bränna pengar:)

Jag var tvungen att scrolla upp och kolla, hade tappat tråden rätt bra.. ;) Idag har jag alltså bränt pengar!

Eftersom Patricia varit min barnvakt både när jag var iväg på me&i kick-off, och nu på Loppis lyxdygn i Göteborg, så hade jag lovat henne en ny sängstomme. Hon har i alla år klagat på sin, och den började bli rätt ranglig och ful, så idag bar det iväg till Ikea för att shoppa. Det blev en likadan som Corrinda fick för ett tag sen, ska visa er sen, och hon blev nöjd. Förvånad att den var så låg, den gamla var mkt högre:)

Efter Ikea hade jag stämt träff med Robban på stan, för att köpa kläder till konfirmationen. Han ville ha en kavaj, skjorta och slips. Han är ungefär lika muskulös som ett sugrör, och nästan lika lång, ser ut som ett helt vanligt L:)

Stora fötter, lång och smal. Växer som ogräs. Det gör de båda två, tvillingarna är de första barnen som växer om mig..

Mitt i mellan storlekarna så klart, men till sist hittade vi en på H&M, ska fota den i morgon och visa. Om jag får, det vet man aldrig. Det är bäst att kolla först:) Den är svart, och så vit skjorta och svart slips. Det funkar väl? Svarta jeans till.

Han behöver skor, sen är han klar. Corrinda kvar.

Plus både födelsedagspresenter OCH konfirmationspresenter… De tror ju att de ska få nåt svindyrt bara för att det är två saker i en, typ, men tji får de;)

Att jag har totalt stiltje på idéfronten när det gäller presenter till dem alla tre…det behöver vi inte låtsas om än, det finns tid kvar…

Sen strular det ju till det en aning att jag är på skolan från tisdag – fredagkväll, när konfirmationen är på lördagen..det blir jäkligt tajt! Men det löser sig. Och gör det inte det, så blir det bra ändå:)

Jag ska beställa smörgåstårta! Det finns aldrig så bra tillfällen att göra det som när tiden är knapp och det är festliga grejer. Jag älskar smörgåstårta. Det gör inte barnen, dessvärre, så det kommer nog mamma att lösa med sina kycklingspett, för det älskar alla barnen:)

Jag förlitar mig helt på min familj i detta läge ♥

Älskar det citatet!

Något mer jag älskar är att sova, och nu känns det som att jag borde göra just det….!

Natti natti :)