Jamie A.K.A Vattkoppan, det är många som går under det namnet här hemma just nu:)
Han är så löjlig, ibland ska det posas in absurdum för kameran, och ibland vägrar han vara still.. Herr Fjant är ett annat tilltalsnamn på denna gosse ♥
I morse var jag glad att han sov när jag skjutsade Jordan till kyrkis, för annars hade han blivit ledsen..(Patricia var hemma) men Jordan var lycklig. Dock ruskade han bestämt på huvudet när jag väckte honom och frågade om han skulle gå på kyrkis, men så ramlade polletten ner och jag såg hur han kvicknade till. Kyrkis är bara BÄST.
Jag har bestämt mig för att låta honom vara hemma den här terminen med, förutom kyrkis då. Ett tag var jag lite orolig för att det blev alldeles för lite stimulans för honom med bara en gång/v och dessutom i en grupp för treåringar… Nerdragningar, eller framför allt uppdragning ;) på hur länge man får vara på dagis om man har f-ledig eller arbetslös förälder, gör att ingen ser kyrkis som ett bra alternativ. Det är säkert dessutom lite skumt med kyrkan, folk tror så mycket… Jag är allt annat än en troende kristen, jag är väl sådär lite kris-troende, att när jag är rädd för något så ber man en stilla bön och hoppas på att bli hörd: ) Skenheligt som fan.
Nåväl, det finns en fin verksamhet i området, det är ju nån form av förskola, men helt annorlunda. Jag har funderat fram och tillbaka på om han ska få gå där några timmar i veckan, det ska vara möjligt att bestämma tiderna rätt bra själv. Men, han trivs hemma. Han älskar att få sitta i lugn och ro vid datorn och greja, eller leka med Jamie, följa med och handla, åka och fika på Ikea, hälsa på kompisar osv.
Han börjar förskoleklass i höst, och då är det slut på sånt, så jag tänker låta honom ha den här sista terminen i full frihet. Det går mot vår, och allt blir roligare nu, så det kommer inte vara några större problem att sysselsätta honom:)
Nu sa han att det börjat ett tjej som var fem år hon med på kyrkis, och då kändes det toppen.
Tids nog kommer han in i systemet, och sen kommer man inte ur det förrän man går i pension, typ:)
För mig att ha pojkarna hemma är det inga problem. Möjligen när jag ska iväg på något ibland, men det löser sig ju alltid, och de går att ta med på det mesta, även om det ju finns saker man helst gör ensam.
Jag vet att andra tycker annorlunda, men jag tycker det är viktigt att få starta livet i lugn och ro, och att vara hemma till man börjar skolan borde vara något man kan välja.
Jag har pluggat idag:)
Fy farao vad jag har frusit åxå!
Hela dagen, och hela kvällen igår, fattar ingenting. Det är nollgradigt ute… men känns som om det vore -25.
Hur ska det bli om det blir så..hu. Elementen är varma och fina, och det är väl ungefär som vanligt inne, men jag fryser ändå. Så kan det vara ibland.
Snöat har det minsann gjort med, och regnat en stund mitt i..
Innan jag skottade:)
Ungarna var ute och lekte, och den pyttelilla högen funkade visst att åka pulka i. Lovelia konstaterade att hon inte varit ute på länge, och eftersom hon ju är typ frisk, så var det bara att klä på sig och kila ut. Att vara utomhus hemma på gården är ju bara hälsosamt, men än smittar hon nog. Vi får se hur det ser ut på måndag.
Jamie hakar mer än gärna på så fort nån är ute, han hoppar i overallen och stövlarna, på med en mössa i bästa fall och vantar, och sen är han klar. Tar inte så lång stund, och sen kan han vara ute i tre minuter eller tre timmar.
På eftermiddagen var det dags för Novalie och mig att åka till hennes nya skola för lite samtal med rektorn. De har ett välkomstsamtal med alla nya elever, och med de som funderar på att börja där, och det känns som väldigt många år som vi var där när tvillingarna skulle börja. Det är tre år sen, men känns som en evighet. Novalie har ju hört en del om skolan, men Robban säger inte så mycket, men som vi konstaterade – han säger inget dåligt, och det är ju ett väldigt bra tecken:) Han trivs, även om han inte gillar att gå i skolan, och jag tycker väldigt mycket om att det är ordning och reda, inget tramsande.
Hon valde spanska som språk, och oavsett vilket hon valt så kan jag inget. Jag läste franska i tre år, och kan kanske räkna till tio och säga Vill du sova med mig i natt? Inget har jag haft nån nytta av;)
Jag tycker man ska läsa språk om man tycker om det, det berikar, men i ärlighetens namn klarar man sig väldigt bra med enbart engelska. Katarinaskolan har en språkinriktning, så det blir ett nytt språk nu och ett till i åttan. Då kan man läsa Ryska, det tycker jag skulle vara lite ballt:)
För övrigt kan jag mer spanska som jag inte läst, än franska som jag läste tre år. Hur det kan komma sig? Jag satt och tragglade med Robban:) Jag fick ett rätt hyfsat ordförråd, men vet inte om jag har nån nytta av att kunna säga En vit häst, en svart häst, en liten hund, heller?
Novalie tycker om språk, och det gjorde jag med när jag började högstadiet, sen fick vi skolans satkärring som lärare och sen var det kört.
Jag inser nu att jag verkar dra till mig just satkärringar? Hm…kaka söker maka? Är jag åxå en satkärring kanske? Säkert i vissas ögon, hehe, och definitivt i tonårsögon mellan varven..
Efter skolbesöket åkte vi och handlade lite, och sen svängde vi in och köpte nya stövlar till henne. Två par, och slutrea på Skopunkten:) det är kul. Fast det är inte bra att ha den där mellanstorleken mellan barn och dam, det finns inte direkt några bra stövlar då. Nu funkar det med halvbra eftersom det inte är massa minus här oftast, utan mer blött.
Dock är ju UGGS fejk, värdelösa, men oj så ungarna älskar dem, så ett par sådana och ett par riktiga vinterstövlar.
Hem, Novalie packade upp varorna, medan jag skottade snö. Jamie kom ut och hjälpte till såklart, och inne hade Corrinda lagat en supergod kycklinggryta.
Så småningom bänkade vi oss framför Tv:n och kikade på Familjen Annorlunda, Jamie ville se Älva ♥ och oj så glad han blev när hon kom i bild. – Ja äska Älla, mamma. Och Mijka ♥
Sen var det hopp i säng för de mindre.
Corrinda åkte hem till en kompis, de ska ju åka till Öland och spela RM i basket i morgon, och då ”övertalade” hon mig att det var enklast att de sov där. Haha, de sover alltid över hos varandra så det krävdes ingen direkt övertalning.
Och nu kom jag på en sak jag måste fråga er, lite opinionsundersökning:)
Ett av barnen sa idag att det är många föräldrar som sätter regler för hur många kompisar barnet får ta med sig hem. Oftast rörde det sig om max två kompisar samtidigt, ibland en. Därför var det svårt att leka flera. Jag som förespråkar att leka många ihop, speciellt tjejerna som annars gärna fastnar med en i taget och blir så tajta att det blir jobbigt blev förvånad. Jag tror ju att alla tänker som mig:)
Jag har alltid ett hus fullt av ungar, och har alltid haft. Att reglera antalet har nog aldrig föresvävat mig, för vem ska man då välja bort? Däremot kan jag begränsa hur många som får sova över här, men det är ofta Corrinda har fyra fem tjejer som sover kvar här, och inte gör det mig nåt, så länge alla får hyfsad plats att sova:)
Mina barn är ju många även utan kompisar, och visst kan det bli väldigt stökigt om alla ungar har tre, fyra vänner här, men så får det vara. Jag gillar att de känner sig välkomna här:)
Ibland får jag såklart nog och skickar ut dem i trädgården, och när tio ungar lekt kurragömma nere och rivit vikta tvätthögar, vickat kartonger i bastun eller ( och!! ) plöst ner allt löst på golvet i pannrummet så nog sjutton gapar jag om att det får inte lekas kurragömma inne, hör ni det! ;)
Barnen vet att deras vänner är välkomna, och de sköter sig, även om inte jag är hemma.
Hur gör ni? Har ni regler, och hur tänker ni kring det?
Nu ska jag hoppa i säng:)
Lovelia och Patricia tidigare ikväll ♥
Natti natti :)
Känner väldigt mycket igen Lindas problem när man har tänkt ut middagsmaten – och så blir det ett par personer extra. Visst man kan dryga ut köttfärssåsen med tomat, men om det är kycklingfileer eller kotletter. Eller om jag inte hunnit handla, men mjölken räcker till nästa dag om det inte är så många som dricker. Har gärna barn hemma och ingen begränsning på hur många, bara de går hem.
Obs! Naturligtvis bjuder jag på mellis och gärna middag också när det funkar och man kan dricka vatten istället för mjölk, men jag klarar inte att bjuda på middag jämt.
Jag brukar säga till barnen att ju fler kompisar desto bättre! Jag ääälskar när huset är fullt av ungar så att jag får laga mat till många. Vi bor en bra bit utanför byn så barnen brukar ta med sig kompisar i taxin hem. Då kan de ju inte direkt gå hem och äta så vi har väl helpension…
Det enda jag har som regel är att de får bara ha flera kompisar så länge alla tycker att det är roligt.
Hur många barn som kommer över spelar inte så stor roll.. så länge dom går hem;-)Det är när det kommer till middagen som jag stressar upp mig. Ibland kanske man planerat att äta gårdagens rester och kanske bara har 4 kycklingfiléer kvar.Då blir det till att tänka om och ställa sig och laga mat. Då kan jag bli lite grinig tyvärr. En annan sak som stör mig är när barnen har sleepover… då kommer oftast kompisen på eftermiddagen och sover till nästa dag. Och så går dagen det blir lunch… det blir fika. Man undrar när barnet skall hem och man vill ju inte fråga heller, låter ju dumt.Det är säkert mitt fel som inte gör upp från början och sätter en tid. Många föräldrar ser sin chans att ha sina barn borta på sleepover hela helgen, hör varken av sig eller frågar om det är ok. Lite vila och egentid vill man ha på helgen, för det är ett evigt passupp och servande i köket hela tiden. Så jag röstar NEJ till sleepover.
Är helt inne på ditt tänk att vara hemma så länge som det går innan obligatorisk skola. Dock tycker jag att alternativet med allmän förskola 15 timmar per vecka verkar vara ett bra alternativ. Funderar på det själv, nu är jag ju i en liten annan sitts då vårat barn inte har något syskon att leka med på dagarna där av lutar det åt 15 timmars. Men jag är i övrigt helt inne på att vara hemma med barnet så länge jag kan och vill den tiden kommer aldrig igen!
Mina föräldrar har aldrig satt en gräns för hur många kompisar jag får ta hem, och alla är välkomna att äta middag eller sova över här förutsatt att deras föräldrar är okej med det :) Nu är jag 21 så det är inte samma spring med kompisar som det var när jag gick på högstadiet/gymnasiet i och med att man träffas mer ute. Något jag verkligen också uppskattar är mina föräldrars syn på det här med killar. Jag har fått ha killkompisar som sovit över, och jag har fått sova över hos pojkvänner (hade min första när jag var 15/16) medan det var strängt förbud hos vissa av mina vänner som i 9/10 fall istället ljög om att de sov hos en kompis :-) Sen har mina föräldrar varit noga med att prata om sex/alkohol, och de har definitivt satt ner foten kring vissa grejer.
Vad är din syn på det här med att pojkvänner/flickvänner sover över och vise versa? :)
hos oss har det aldrig varit några begränsningar på hur många kompisar, och såklart att de också fick mellanmål/lunch/middag om vi också käka :)
Så var det när jag var mindre
(24 år nu :))
Eftersom jag hämtar efter skolan blir det bara en kompis åt gången, vi bor så det är sällan någon kommer utan att det är avtalat.
De flesta av Elins jämnåriga går dessutom fritids efter skolan så det är planering som gäller då många barn även har aktiviteter kvällstid.
Har dock aldrig hört om denna regel, varken när jag var barn själv eller sedan jag fick barn.
Jag har begränsat antalet till en kompis efter skolan, eftersom ungarna är ensamma hemma och skulle det hända att man blir osams om något, så är det lättare att nej säga till en kompis, nej jag vill inte/vi gör inte sådär hos oss.. osv. Det är mycket svårare att vara 2 mot 1 eller flera mot 1. Så av den orsaken begränsar jag. Då jag är hemma så är såklart fler välkomna. Sen finns det nog några aspekter oxå, men såhär är det hos oss.
Vi har begränsningsregel hemma hos oss. Det är sällan vi tar hem mer än ett barn åt gången, tar vi hem två barn beror det på vilka barn det är…
Vår dotter (nästan 7 år) tycker helt enkelt att det blir för stökigt på olika sätt med fler barn hemma. Hon vill att vi begränsar. Hon vill inte heller gå hem till andra barn om det redan är många där.
Sexåringen fick t ex lätt stress när hon såg Familjen Annorlunda på teve igår =))
Tja, vi har nästan aldrig det problemet att fler kompisar skulle vilja komma. Yngsta sonen brukar ibland ha två kompisar åt gången. Men vi bor så pass ut på landet att vi inte har grannbarn som bara kan komma över så där. Sen jobbar jag hemma och för mig skulle det kunna bli krångligt om jag hade en massa små barn att passa här medan jag jobbar, så när barnen var mindre var det nog bara en kompis åt gången som kom och då såg jag till att jag hade tid att passa dom med ett öga iaf :). Men när dom blir äldre är det ok med fler kompisar. Sen beror det ju på hur ’ouppfostrade’ kompisarna är, har också varit med om pojkkompisar till äldre pojken som var rätt busiga och där man fick va med och hojta till.
Här är det Öppet för alla, har 2 tjejer i tonåren en nedre och en övre.
Jag trivs när huset är fullt de få ha hur många kompisar de vill och alla är välkomna har alltid haft det så.
Om det handlar om barnen i området har jag ingen gräns – och inte så mycket heller när jag hämtar på fritids, men svårt att ta många i bilen – eftersom jag själv minns hur det var att höra ”Jag får inte ta in fler.” Sedan får man ju vara lite bestämd om det stojas för mycket och hålla lite koll på vad de gör och vilka som är hemma hos oss.
Hej
Skulle aldrig få för mig att begränsa antalet. Har själv varit med om att ledsen son kommit hem för att kompisen redan hade 2 som var där och inte fick ta in fler. Inte helt lätt att förklara när man själv inte har den regeln. Skulle aldrig kunna stå och säga till ett barn att de inte fick komma in och vara med och leka.
Trevlig Helg!
Hej =)
Hos oss har alla alltid varit välkomna, vi har aldrig satt nån gräns för hur många kompisar dom har fått ta med sig.
Kram från mig
Här har alltid alla varit välkomna det har ibland varit fullt hus, men som tur är har alltid både min man och jag gillat att ha alla barn här.
Att öppna sitt hem för andra än sina egna barn berikar ens liv och extra roligt är det när ungarnas kompisar kommer fast de är över 20 år och hälsar på.Hos oss har alla varit välkomna och är så fortfarande.
Här gäller ” Hjärterum – Stjärterum” principen. :)
Jag är en av de som begränsar antal. Men det har varit för att de är för små för att gå hem själva. Jag har inte plats i bilen. Och helt ärligt inte lust att ”passa” så många barn i yngre ålder heller. (Under 7 år) Jag har en reumatisk sjukdom som begränsar orken avsevärt också vilket spelar in. Plus att vi hämtar 15 och jag tycker att det ofta räcker med lek då. Jag har en väldigt morgonpigg dotter och då är 15 lagom att bryta. Nu är hon större och förutsättningar ändras. Plus att de har aktiviteter ibland och vi har sett att det är välbehövligt att komma hem och bara vara vi emellanåt. När de är stora nog att ta sig hem själva kommer de ha mer frihet till fler kompisar. Jag vill de ska känna sig välkomna här! :-)
Ska tillägga att det inte handlar om tillfällen då barn som bor i området som ringer på utan att ta med från dagis/skola.
Här hemma har det varit ett öppet hus för kompisar.
Men det har varit regler stoj o Stim är utelek. Och man äter hemma hos sig själva om inget annat är bestämt. ( vi mammor avtalat )
viktigt att de kan vara flera så det inte blir bara en eller två kompisar svårt när de sen inte kan.
Eftersom du pluggar så får du ha Jamie och Jordan på heltid på förskolan, om du vill såklart. Betalar man för heltid är det du som förälder som bestämmer tiderna. Så har jag blivit tillsagd. Min blivande 6-åring börjar också i förskoleklass i höst och hon är så taggad! :-) Tack för en underbar blogg! Dagens höjdpunkt! ☆☆☆
Skulle aldrig komma på tanken att begränsa antalet kompisar. Ju fler desto roligare säger jag.
Jag tycker det känns konstigt med regler om hur många kompisar man får ha hemma. Var alltid kul med huset fullt och skönt att de var omtyckta som lekkompisar. Alternativet är att hänga runt eller att gå till någon annan då.